Min första tupp var ungefär likadan som din. jag skulle till skolan en dag men kom inte iväg för att tuppen tyckte att mina svarta skor var jätte farliga och skulle attackera dom hela tiden. fick ringa pappa så att han kunde komma och hämta mig istället. har inte så jätte stor erfarenhet av detta, men om han har kommit så långt att han attackerar allt och alla, för det mesta, tycker jag att enda utvägen är att ta bort han. gillar inte att det "sista alternativet", men tror aldrig att en sådan tupp kommer bli bättre. Vi fick ta bort våran tex, jag var ju liten och jag grät som bara den. älskade den tuppen!
Att byta ut en tupp går för det mesta bra. Om hönorna accepterar tuppen, vilket dom oftast gör, brukar det gå bra. jag brukar egentligen ha den nya tuppen med i gänget ett tag innan jag tar bort den tupp jag inte vill ha kvar. men nu blir det lite svårt i ditt fall tror jag.. Kan ju finnas motsattsen ibland också. jag har en tupp som är såååå himla snäll, han är verkligen barntuppen. man kan klappa honom, sova med honom om man vill
, springa runt med honom, ja det mesta. inget stör honom han är så snäll. men nästan för snäll för han blir lätt den "mobbade" då. han står ju upp för sig ibland, men så kan han även få stryk. Tror den tuppen skulle passa i en flock där han är ensam, alltså ingen annan tupp som är med. Älskar denna tupp men kan ju inte ha honom kvar, så om du vill så får du gärna ta emot denna tupp. Huvudsaken är att han får ett jätte fint hem! Det är en faverolle korsning, blir nog rätt stor tror jag
Han har även varit mamma till mina kycklingar, trots att han bara är ca 4 månader
