Hur får man kycklingarna lite mer tama och mindre hysteriska

[Zojp]

Vi har höns sedan länge, men de är tämligen hysteriska när vi kommer - inte tama alls. Det gör ju i princip inte så mycket, mer än att det ju är svårt om man måste fånga dem av någon anledning (sköta sår, lyfta in etc).
Nu har vi kläckt några kycklingar i maskin och tänkte att de kanske skulle bli lite tamare, eftersom vi är de enda de sett hittills. De är fem veckor nu och något  så in i vassen hysteriska - far rundor som skållade råttor när man ska sätta in mat och vatten.

Hur gör ni för att få dem något mer tama? Jag vill inte ha dem "gose-tama" eftersom en del kommer att hamna i frysen, men det vore ju kul om de inte får total psyk-bryt så fort man närmar sig. Vi höll lite i dem när de var mindre men i o f s inte så mycket. Nu kommer man knappt nära 

[annepanna]

Du skriver inget om vad du har för ras/raser. Jag är ingen expert men jag tror att det är en tungt vägande faktor. Jag har inte tränat mina höns och kycklingar men de är hyfsat tama. Tittar mest intresserat när jag kommer, undrar om jag har godis med mig.
Mina maskinkläckta Brahmakorsningar kommer fram och pickar snön från stövlarna på vintern. Jag har även dvärgkorsningar och renrasiga Bruna Leghorn (maskinkläckta). Alla är lugna och fina och låter mig komma nära. Ingen dock som vill bli klappad.

Jag tror att det är med hönor som med de allra flesta djur: vägen till hjärtat går genom magen. Pröva med godismutor!

[Björnberg]

Jag satt mycket hos mina första när jag köpt dem, 8 veckor gamla. Var lite hönsmammig och visade mat, gav godbitar o.s.v.
Nu kommer de sättandes till mig så fort jag visar mig. Det har "smittat" alla andra som kommit senare.

Men, det gäller då bara mig! Alla andra människor är fortfarande mycket mystiska

[www.hedangen.n.nu]

Vi har kläckt fram egna kycklingar och de har nu växt upp till riktiga små raringar. De är inte rädda utan kommer gärna fram och är med när man gör något i hönshuset och de hoppar också upp i knäet om jag sätter mig på huk. De vill dock inte bli klappade som en katt, men de har inget emot att man tar i dem eller att man flyttar på sig när de sitter på armen eller så. Det enda som man kan se som ett litet problem (ett ganska angenämt sådant) är att om jag är i hönshuset när det är läggdags så vill alla småttingar komma till mig och sitta där och sova istället för på pinnarna....det här händer fortfarande trots att de nu är 6 månader gamla. Kanske är jag en hönsmamma i deras ögon, titta på denna lilla sötnos....

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Med våra höns har det alltid gått ganska enkelt att få dem så tama så de äter ur handen. Det kan gå på bara en liten stund: Man sätter sig så nära man kan komma utan att de flyr, kastar mat till dem upprepade gånger, och så kastar man maten lite närmre en själv varje gång. Ibland vågar de inte äta ur handen alls, utan stannar kanske någon decimeter ifrån handen. Det är nästan lite komiskt när de kommit så nära att man ser att de verkligen står i valet och kvalet om de ska våga gå närmare; de ställer sig helt blick stilla, och man kan nästan se kugghjulen snurra i huvudet.

Då och då kan hönsen bli lite "förvildade" och då kanske proceduren behöver upprepas.

Jag upplever även att de blir tamare bara av att man spenderar tid i deras sällskap, inom deras synhåll.