Det finns hönsraser som är mer lata, bekväma och slöa än andra, och som oftast inte går lika långt bort från huset för att de helt enkelt är nöjda med att vara där de är. Orpington är en sån ras, det har jag märkt av egen erfarenhet. Vad jag har hört så ska Dvärgkochin vara ännu "värre" på den punkten.
På andra sidan av skalan har vi Brun Lohman, som är otroligt nyfikna och hela tiden vill gå runt och undersöka saker.
Dock tycker jag det är en ganska osäker strategi att försöka få hönsen att stanna hemma genom att köpa en hembunden ras. Förr eller senare lär även den lataste höna bli nyfiken på vad som göms på granntomten.
En jobbarkompis till mig berättade hur hennes pappa brukade göra när de hade höns förut: Han lät dem gå ute, och när de gjorde det så höll de sig nära hönshuset i början, men gick sedan längre och längre från huset varje dag. När de började gå farligt nära granntomten så stängde han in dem i hönsgården ett par dagar. När de sedan släpptes ut så upprepades processen. Det kanske kan vara en idé? På så sätt blir de "nästan frigående", speciellt om du har en stor hönsgård.
En hönsgård är nog klokt att skaffa iallafall, om du av någon anledning behöver ha hönsen instängda.