Grejen är att trä krymper "med" årsringarna och årsringarna längst från kärnan bildar en längre sträcka, så krympningen blir större ju längre från kärnan man kommer.
Klyver man en stock och torkar den så kommer de vid klyvningen plana ytorna att ha blivit halvrunda.
Man kan också se det som att årsringarna "vill" räta ut sig, så en bräda sågad från ena sidan av kärnan, med kanterna vid barken, kommer att böja sig vid torkning.
Problemet med att torka grövre stycken är att fukten inte "hinner ut", så att stycket torkar snabbt vid ytan och ändträet, men långsamt mitt inne i biten. Därför limmar el dyl man ofta ändträet och barkar inte hela ämnet, utan rand- eller ringbarkar det (dvs låter en del bark sitta kvar så att ytan inte torkar för snabbt).
Man kan torka i virkestork (i princip uppvärmning + ventilation) men då tror jag att det ställs än högre krav på att få till en jämn uttorkning.
Olika träslag bör också vara olika känsliga.
/Mats
