Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Dobby och Marthas nya liv med din hjälp  (läst 2554 gånger)

Lilleman

  • Inlägg: 11
  • Hantverkare och Amatöruppfinnare
    • Västmanland
    • Lampodikt - Egentillverkade lampor o texter
Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« skrivet: 03 nov-10 kl 03:14 »
Lilleman gick hädan, sorgen var stor och länge, men nu härbärgerar Dobby (son) och Martha (mor) i hans gamla gethus.

Vi köpte dom från en familj som haft dom på en ö i stockholms skärgård, men kunde inte ha dom kvar eftersom Martha var elak mot de andra djuren när hon fick Dobby. Extremt starka moderskänslor! Här är hon dock lugn och supercool, men håller ständigt uppsikt över Dobby och hans förehavanden, och låter mig omisskännligt få veta om hon är orolig; med ett dovt och vibrerande bräk...  :) Martha är snart 3 år och älskar att bli klappad och masserad, speciellt mellan hornen, bakom öronen och under hakan, precis som en mänsklig kvinna  ;).

Dobby är 1 år och är precis som alla andra barn en riktig spelevink, han skuttar och vrider sig i luften som en katt när han svävar ner från lektornen jag byggt åt dom, haha han är jätteskojig! Jag har dock tydligt visat att det är jag som är "herre", att han inte får stånga mig med hornen. De första gångerna han gjorde så tog jag alla hans fyra ben och la honom på sidan/rygg och höll honom kvar tills han blev lugn, samtidigt som jag klappade honom på magen. Nu markerar han på sin höjd med hornen, stegrande, när han är på riktigt lekhumör. Men han gillar förstås precis som morsan sin massage, och då helst och BARA runt huden där hornen växer. "ojojoj, vad det kliar runt mina tonårshorn!". Han tycker tyvärr det är jättetråkigt när jag ska gå hem o sova i huset, då klagar han högljutt och hjärtskärande  :'(

Nu då till mina undringar över hur jag ska hjälpa dom till det bästa nya livet här hos oss:

1) Deras hem, en lada på 3x4 meter, består av enkelvägg i plank (se bild). Många artiklar jag läst och självutnämnda förståsigpåare jag frågat, tar upp det faktum att getter KLARAR temperaturer ner till 28 minusgrader . Det förstår jag. Men i en så dåligt isolerad lada blir det praktiskt taget lika kallt inne som ute, klarar de sådan kyla under HELA vinter? Om Man köper getter, varför inte göra livet så gott som MÖJLIGT för dom genom att isolera? Är jag korkad och överför människokänslor som vill att dom ska ha det mysigt?

2) Deras lada har ett fönster, så dagsljus släpps in så att getterna vet dygnets tid, allt enligt regelskrifterna. Men, blir de inte lite gladare om jag drar in el och kopplar in en liten söt rosa lampa på, låt oss säga 15 watt? Då har de iaf lite ledljus, och vad jag kan förstå kan även getter vara mörkrädda... Speciellt om en liten mus piper till när de minst anare det! Har era getter lampljus i sina hem?

3) Ibland oroar jag mig för ett beteende som Martha har. Hon kan stå stilla på samma ställe väldigt länge, gärna intill ett träd, och titta lite dimmigt på nåt som inte finns, som om hon står o sover fast med öppna ögon. Under tiden strosar Dobby omkring och donar med sitt, och jag kan gå förbi utan att hon verkar märka mig. Vankas det mat faller hon dock ur detta beteende väldigt gärna! Nån som har nån kunskap om varför hon gör så här, är det normalt?

4) Är päron eller NÅGON annan frukt/grönsak direkt livsfarlig för getter? Har hört påstås det om iaf päron. Påstås alltså. Äter era getter päron om så bjuds, överlever dom?

Till sist: Jag är INTE överens med alla om vad de ska utfodras med. Andra som bor här, varav två har häst och en är hunddressör, är väldigt envisa med att hävda att getterna klarar sig fint med ENBART hö på vintern (på sommaren BARA bete). Men ibland matar även dom getterna med lite potäter o andra magvänliga rester. Själv har jag sökt igenom halva internet om getmat för att få MIN inbillning bekräftat. Och visst, ibland informeras det om saltstenar, lite vitamintillskott, och LAGOM med kraftfoder  varannan dag (getterna är bara här som sällskap och rekreation, de ska INTE bliva pålägg eller mjölkas etc). Precis som i min inbillning. Men ingenstans står det att de SKA utfodras med dessa extra saker. Alltså som i SKA; annars dör de, eller får krumma svansar, bister syn och halkiga klövar. Min fråga är om de SKA, eller borde jag luta mig lugnt mot de andras envishet och låta de änglavita nöja sig med hö, och eventuella matrester ibland? Finns det ovedersägliga fakta (forskningsbelägg) som stöder SKA, eller inte SKA? Jag vill gärna låta dom skämmas bort, iaf medelst en saltsten och lite gottisfoder ibland...

Lång harangs färd mot slut, är ni trötta i ögat nu efter all text? Min morsa lärde mig tyvärr aldrig att hålla mig kort...  ;D

Tacksam för svar och synpunkter. //Jim
Arbetarklassens iskalla fattigdom, snarare än tillgångar, är min kraft som driver bristen till tillfredsställellsens hemvist. Jag blir ARG när jag besöker soptippen o ser all lyx som folk slänger!

lady jack

  • Inlägg: 43
    • Blekinge
    • boasjö.se
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #1 skrivet: 03 nov-10 kl 10:50 »
var glad att din mamma inte lärde dig att vara kort ;)! mycket trevlig läsning.....

som nybliven getentusiast - jag fick hem mina små dvärggetter i augusti i år - har jag också haft, och delvis fortfarande har, det problemet att det är oerhört svårt att hitta information om just getter. vad de ska äta, hur mycket osv. min största hjälp har varit alla inlägg här på forumet - jag har vänt in och ut på alla gettrådar för att leta svar - samt en hel massa mejl med frågor till uppfödaren jag köpte dem av och även en hel del sunt förnuft...

det jag kommit fram till så här långt är inte på något sätt en vedertagen sanning och det finns säkert de som tycker annorlunda (tacksam för åsikter) men jag har konstaterat en del som fungerar för mig och mina små getingar och kanske kan de vara till hjälp även för dig..

när jag fick hem dem hade jag endast ett vindskjul i hagen. golvet var halmat och inomhus klimatet väldigt behagligt trots den simpla konstruktionen(jo, jag sov där de första nätterna). detta var under den varma delen av året - no probs - men tyvärr kom ju hösten även i år.  mina lador här på gården kändes alldeles för kalla och dragiga för att jag med gott samvete skulle kunna låta dem flytta in där. uppenbarligen så klarar getter kyla ganska bra, men det ska vara dragfritt och torrt. var inte övertygad om att mina lador uppfyllde dessa kriterier så nu är jag i full gång med att bygga ett nytt hus till dem. det är inte riktigt färdigt än men gänget har redan flyttat in och verkar att trivas väl. det blir ett bygge på ca 12 kvadrat, väggar klädda med vindpapp samt isolering både i tak och väggar. de har möjlighet att själva välja om de vill vara inne eller ute - dygnet runt. har inte dragit in el ännu men det finns planer på det. så länge fungerar det bra med batteridrivna lampor och jag har än så länge inte märkt av någon mörkerrädsla ;)

de får fri begränsad tillgång till hö - alltid. utomhus knaprar de i sig bark från lövträd, sly, buskar och nedfallna löv. har försökt att ge dem allehanda godsaker såsom frukt, knäckebröd och grönsaker. ingenting har jag kunnat glädja dem med. däremot uppskattar de krossad havre lite då och då och även pellets. inomhus har de en mineralbalja för nöt (blå) finns hos granngården och utomhus finns både vanlig saltsten, mineralsaltsten och slicksten för vilt. dessa knaprar de på vid behov, dock inte viltstenen ännu. har läst någonstans att de beöver den så den får stå kvar ändå....
rhodordendron har jag förstått ska vara direkt farligt för dem och även mjukt bröd (?). har av förklarliga skäl inte testat ifall det stämmer....

men mina små getingar verkar vara välmående och lyckliga... fina i pälsen och pratiga och pigga. att skaffa getter är något av det bästa jag gjort... trodde inte att jag kunde bli kär igen  ;)

någon skrev en gång något i stil med "det går inte att svälta ihjäl en get, däremot går det att mata ihjäl den". tror det ligger en hel del sanning i detta. men med en törst efter att alltid göra det bästa för sina små och en gnutt sunt förnuft tror jag att man lyckas ganska så bra...

kolla gärna in http://linasdjur.webs.com/foder.htm

lite matnyttig information om foder, mineraler osv

mvh

camilla
skånska med sambo i den blekingska skogen... renoverar gammal gård, odlar ekologiskt och strävar efter att bli självförsörjande....
delar tillvaro med tre katter, tre dvärggetter och ett gäng skånska blommehöns...
www.boasjo.se

Lina W

  • Inlägg: 353
    • Ångermanland
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #2 skrivet: 03 nov-10 kl 11:00 »
Roligt att läsa långa inlägg  ;D men jag är lite mer kortfattat...

Foder: Hö av bra kvalitet räcker långt men getter både behöver och vill ha grenar att gnaga på, tall, grann olika lövträd mm.
Var sparsam med kraftfoder om du inte mjölkar, oftast behövs det inte men någon näve skadar inte.
Getter har stort behov av koppar, selen mm så viltsaltsten är ett måste och en vanlig saltsten. Gärna en mineralbalja för kor också eftersom den innehåller koppar.

Byggnad: Getter tål kyla bra om de har fri tillgång på grovfoder, mina går ute året runt och vi har ofta ner mot -35. Men de måste ha kunna gå in där det är dragfritt och de gillar inte att bli blöta. Så en vindtät lada räcker långt.

En fundering, är bocken kastrerad?
Lappgetter, Värmlandsfår, Dv Kochin, Vaktlar och en riktig bruksschäfer.

Lilleman

  • Inlägg: 11
  • Hantverkare och Amatöruppfinnare
    • Västmanland
    • Lampodikt - Egentillverkade lampor o texter
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #3 skrivet: 03 nov-10 kl 23:13 »
Camilla och Lina W, tack för era svar, båda lika matnyttiga :-). När man skriver inlägg varsom helst på nätet väntar man sig aldrig svar egentligen, men här på alternativ har jag båda gånger jag undrat nåt fått ordentliga sådana, häftigt!

Med era svar, min tidigare erfarenhet av Lilleman och den lilla kunskap jag samlat, börjar jag förstå att getter i oändligt stor grad är fantastiska djur, ALLA envar med sin egen personlighet, tycke och läggning, t.ex. hur de tas med oväder, vilka växter de gillar mest osv. Jag har t.ex. märkt att Martha kan sluka i sig lite vad som helst, bara hon får tag på det, men Dobby är mer knusslig (en liten bit banan verkar väldigt främmande för grabben, men Marta...!). Men som sagt, de är naturdjur och jag förstår nu att de klarar sig med bark (oj vad de gnager i min egenhändigt byggda 400kvm stora inhägnad), grovfoder/hö och vitamin/mineraltillskott. Vatten byts varje dag.

Med ditt citat Camilla; "det går inte att svälta ihjäl en get, däremot går det att mata ihjäl den", står det nog allt klarare för mig att vår kära Lilleman antagligen föll offer för välvillighet. Han fick mat av alla, lite bröd här, godis där och hur mycket gräs som helst när vi åkt med gräsklipparen. Ingen visste nog riktigt något om getter över huvud taget, man hade honom bara som...en apa i bur låter hårt, men så kan man nog tycka i eftertankens kranka blekhet :-(. Han blev bara 8 år stackaren, men jag är glad att han fick träffa mig hans sista halvår (jag som VILL lära), och att jag satt med honom det sista dygnet när han inte kunde röra sig, bara för att ta de sista stapplande stegen in i ladan klockan 03.40 på morgonen, för att få somna in på sidan, ovan mjuk, väldoftande hö. Han var så vacker även då, min enorma Lilleman på 70kg... *snyft*

Med citatets ord får man en väldig klar bild av hur man som ägare borde ta sig an getens kost. Jag ska då alltså definitivt skaffa dessa stenar och vara restriktiv med onödig människoföda. Är förresten viltsaltsten och saltsten likvärdigt, duger det med den ena? Samma fråga angående mineralsaltsten och mineralbalja, fyller de samma funktion eller är det bra o ha båda?

Att getingar inte är mörkrädda var skönt att höra, men jag ska hålla mina små vita under uppsikt hur de beter sig ute i natten. Ska prova att dra in lite enklare belysning för att se om de verkar gilla det. Om det verkar vara oviktigt för dom tar jag bort lysena, för el och sånt bland hö och annat torrt lättantändligt är alltid lite nervklösande...

Jo, Lina W, det har gjorts ett försök att kastrera lille Dobby, men tydligen så lyckades veterinären på nåt sätt glömma en kula när de bodde hos förra ägaren... Hur fasen man nu kan göra det? Vi har relativt nyligen haft veterinären här, hon gav gonom en spruta mot något (Stelkramp? Minns ej), för att hon sen ska kunna fullfärdiga kastrationen. Tydligen kan incest (eller vad man ska kalla det) inom familjen lätt ske, om bocken inte är kastrerad. Dobbys ankomst var dessutom ett helvete för Martha, då hon hade mjölkstockning eller juverinflammation, ajajaj!, så en graviditet till blir nog för svår för henne.

Livet är bra konstigt, idag när jag byggde tak nere vid brevlådan kom en dam i bil och skulle dela ut lite reklam från Kyrkans Syförening om en auktion (jo, såna finns faktiskt fortfarande *ler*). Vi började småprata och det visade sig att hon hade gården 1km bort och hade över 50 års erfarenhet av får och getter! Jag lovade att komma över om jag behövde fråga nåt :-). Hon hade dessutom haft samarbete med en av Sveriges främste experter på getter! Nu minns jag inte hans fulla namn, men hon kallade honom Get-Olle, någon här som vet vem det var? Han skall tydligen nyligen ha gått bort också, någonstans i 85-90-årsåldern.

Get A Goat! //Jim
Arbetarklassens iskalla fattigdom, snarare än tillgångar, är min kraft som driver bristen till tillfredsställellsens hemvist. Jag blir ARG när jag besöker soptippen o ser all lyx som folk slänger!

Sussilo

  • Gäst
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #4 skrivet: 04 nov-10 kl 10:15 »
Om ladan behöver isoleras beror lite på vilken del av landet du bor i. Isolera isf inte ända upp, utan lämna en bit av väggarna upp till taket oisolerade för luftväxlingen. Getter ska ha skydd för regn och blåst, men kyla är inget större problem. Om du ska dra in el är det för att det kan vara praktiskt, getterna behöver ingen belysning. Massage runt horn och på pannan i övrigt skulle jag avråda från eftersom det stimulerar till stångning.

Marthas beteende är svårt att säga något om utan att se henne. Det behöver inte alls innebära något oroande. Men lutar hon sig mot träd eller annat under dessa lite frånvarande stunder, så håll koll på hennes balans.

Hö är grunden i utfodringen höst/vinter och kan ges med fri tillgång. Getter håller värmen genom vommens arbete med grovfodret (hö/halm) och en fungerade vom är livsviktig för getter. Av dina bilder gissar jag att du har jämtgetter? Ett bra hö, ris och grenar, viltsten + vanlig salt/mineralsten, något mineralfoder som innehåller bra med koppar (har använt Nötfor Effekt) räcker för getter som inte producerar något. Om/vilken mängd kraftfoder t.ex. havre, korn osv ska användas får man bedöma av djurens hull osv. Jag tror att det oftast är kraftfoder som är boven i dramat när getter blir sjuka och t.o.m. dör av en mage som slutat fungera. Jämtgetter och andra allmogegetter har en nedärvd förmåga att klara sig bra på magra förhållanden och utan kraftfoder. Det är en egenskap vi ska vara rädda om och inte ändra på. Grönsaker, rotfrukter och frukt är bra komplement i getfodret.

Jag skulle se till att Dobby genast blir riktigt kastrerad eftersom parningstiden redan är i full gång.
« Senast ändrad: 04 nov-10 kl 10:28 av Sussilo »

Lina W

  • Inlägg: 353
    • Ångermanland
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #5 skrivet: 04 nov-10 kl 11:13 »
Är förresten viltsaltsten och saltsten likvärdigt, duger det med den ena? Samma fråga angående mineralsaltsten och mineralbalja, fyller de samma funktion eller är det bra o ha båda?

Viltsaltsten är inte samma som vanlig saltsten utan vilt innehåller mycket mer koppar, selen mm. Den är oftast mörkgrå till färgen och finns att köpa på bla Granngården. Så de behöver både den och vanlig vit saltsten och gärna mineralhink med koppar för kor, då kan de själva välja vad de behöver.

Håller med Sussilo att Dobby måste bli riktigt kastrerad så att ni inte får några oönskade inavlade killingar. Plus att kastrerade bockar är oftast mycket lugnare och trevligare att hantera.

Kul att höra att ni är så inresserade av era getter, på det kommmer ni långt med  ;D
Lycka till och hoppas de håller sig friska och starka!
Lappgetter, Värmlandsfår, Dv Kochin, Vaktlar och en riktig bruksschäfer.

Lilleman

  • Inlägg: 11
  • Hantverkare och Amatöruppfinnare
    • Västmanland
    • Lampodikt - Egentillverkade lampor o texter
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #6 skrivet: 06 nov-10 kl 10:49 »
Vilka engagerande svar jag får, känner mig verkligen välkommen här :-).

Du har rätt Sussilo, det är jämtgetter. Faktum är att ingen här visste eller tagit sig tid att tar reda på rasen förrän nu, inte heller jag, vi bara köpte dom. När man då vet detta, jämtget, kan man nästan sluta sig till att dessa är relativt "köldhärdade". En typ av allmogegetter alltså (fädboget?) låter snyggt! Tack :-)

Ladans tak är upphöjt c:a 5cm ovanför väggen, då har den redan en bra luftväxling alltså (för att hålla bort fukt, mögel o småkryp som er till fara för djuren antar jag?). Vi bor i Västerås Västmanland, inte värsta köldhålet kanske, även om förra vinter var riktigt kall med många nätter kring minus 30. Om jag lägger in stora mängder halm, då kanske getterna puffar och ordnar halmen själva som de vill om de önskar mysa in sig i en liten halmgrotta?

Jag avstår från elen, så jäkla praktiskt behöver det inte vara, det finns ju ficklampor om jag behöver se något :-)

Förresten, har getter samma uppbyggnad i ögonen som katter? När man riktar ficklampan mot dom i kolsvart mörker ser man reflexer från deras ögon, precis som från katter.

Ok, ska skynda på veterinärbesöket för slutförandet av kastreringen, det om parningstid visste jag inte... (jag verkar ju helt bombad här nu, men jag lär mig, lovar!). Kommer Dobby (bocken) att sövas under kastreringen, eller får jag stå ut med att få höra honom skrika? Ska han hållas fast på något speciellt sätt?

Och som ni säger (och generellt ganska ofta i inlägg på internet) så är kraftfoder något man ska vara väldigt försiktig med. Vi avstår helt från det tror jag, och går på era rekommendationer om salt/mineralstenar, baljor, grenar, ris och komplettera med grönsaker, rotfrukt och frukt. Men inte lök och gasbildande grönsaker väl? Är dessa djur gjorda för "krassa" förhållanden ska man inte utmana ödet!

Angående Märthas beteende, hon lutar sig inte mot något. Men jag ska försöka sätta upp en videokamera och spela in detta så kan jag visa den för er här så får ni se.

Jag förstår detta om stångningsreflexen. Jag verkar ändå ha övertygat bocken om att det inte finns något värde i att stånga mig, jag upplever att Dobby bara njuter av att bli kliad. Det enda han gör, på sin höjd, är att knuffa väldigt lätt framåt och flytta huvudet som för att visa VAR jag ska klia. När jag är färdig gör han inga anspråk på stångningstävlan/lek alls. Däremot så har han en tendens att vara lite gåpåig med kvinnor/tjejer. Innan jag byggde inhägnaden (den är på närmare 800m2, inte 400m2 som jag skrivit tidigare. gick de helt lösa, och tjejerna här på gården hade det lite jobbigt. Han var inte elak, mer som att han försökte uppvakta genom kärleksknuffar... Nu går de inte lösa alls, förutom de gånger jag tar dom på långa promenader in i djupa skogen.

Tack ännu en gång för ert engagemang! Ska fixa lite mer bilder på lada och inhägnad för era ögon, och lite närbilder på älsklingarna.

Kramisar
Arbetarklassens iskalla fattigdom, snarare än tillgångar, är min kraft som driver bristen till tillfredsställellsens hemvist. Jag blir ARG när jag besöker soptippen o ser all lyx som folk slänger!

Lilleman

  • Inlägg: 11
  • Hantverkare och Amatöruppfinnare
    • Västmanland
    • Lampodikt - Egentillverkade lampor o texter
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #7 skrivet: 06 nov-10 kl 10:55 »
Förtydligande: Jag är den enda ännu så länge som går in i inhägnaden för att skära kvistar, bygga och städa, så ingen behöver bli kärleksknuffad. Kanske vi kan ha dom oftare lösa - då tror jag vi kommer att kalla dom...SPRÄTTGETTER, hihi - när Dobby är kastrerad?
Arbetarklassens iskalla fattigdom, snarare än tillgångar, är min kraft som driver bristen till tillfredsställellsens hemvist. Jag blir ARG när jag besöker soptippen o ser all lyx som folk slänger!

Lilleman

  • Inlägg: 11
  • Hantverkare och Amatöruppfinnare
    • Västmanland
    • Lampodikt - Egentillverkade lampor o texter
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #8 skrivet: 06 nov-10 kl 11:04 »
Psst... Tittade på Dobbys klövar idag. När ska dessa (behöver man överhuvud taget klippa) klippas? Själva "trampdynan" når inte ner till marken, utan klöven är "längre" med en halv centimeters marginal, cirka. Hur mycket ska iså fall klippas?

;-)
Arbetarklassens iskalla fattigdom, snarare än tillgångar, är min kraft som driver bristen till tillfredsställellsens hemvist. Jag blir ARG när jag besöker soptippen o ser all lyx som folk slänger!

lady jack

  • Inlägg: 43
    • Blekinge
    • boasjö.se
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #9 skrivet: 08 nov-10 kl 19:58 »
jag har inte heller märkt av att de blir mer stångningsbenägna av att man kliar dem kring hornen. min herr berra tycker också att det är oerhört mysigt. men - jag tror nog att vi tillhör undantagen med ickestångande bockar  :)
skånska med sambo i den blekingska skogen... renoverar gammal gård, odlar ekologiskt och strävar efter att bli självförsörjande....
delar tillvaro med tre katter, tre dvärggetter och ett gäng skånska blommehöns...
www.boasjo.se

getalina

  • Inlägg: 7186
  • Haui that Skanunga ærliki mææn toco vitar uræt ald
    • Halland

Per Gynt

  • Gäst
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #11 skrivet: 09 nov-10 kl 09:38 »

Trollmor

  • Inlägg: 10686
  • Måtte jag inte leva förgäves.
    • -
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #12 skrivet: 18 nov-10 kl 06:13 »
Oj, hur har jag kunnat missa denna trevliga tråd?  Jag som tycker så mycket om Lilleman för hans stora kärlek till sina getter.  Jämtgetter också, vet Du om att de är utrotningshotade?

Eftersom Du är så god vän med Dina getter, och tillbringar så mycket tid med dem, skulle jag tro att Du kan använda ett förklä, om Du inte har hunnit låta kastrera bocken ännu.  Du sätter förklät strax bakom frambenen, så att det hänger ner nästan till marken.  Om Dobby skuttar runt som en normal bockkilling, kanske det åker snett.  Då får Du sätta fast det med en rem eller snöre om bringan också.

Visst vore det synd, om Du kastrerar honom, och sen hittar en annons här på alternativ.nu efter en jämtbock till avel?

Beträffande get som lutar sig mot träd, så vet inte heller jag vad det kan vara.  Känner Du till den pensionerade veterinär Hammarberg?  Han är Sveriges ledande expert på getmedicin, och föredrar att getägare ber sin veterinär fråga honom, hellre än att getägaren kontaktar honom direkt.  På det sättet blir landets veternärer kunnigare.

Getters ekologiska nisch är buskätande.  Var lite skeptisk mot odlade prydnadsväxter, de kan alltsomoftast vara bedrövligt giftiga.  Särskilt rhododendron och medicinalväxter kan orsaka getters död.

Afrikanska dvärggetter har lite andra behov än våra nordiska lantrasgetter och allmogegetter.  Bland annat brunstar de året om, det tror jag inte man behöver riskera med en allmogeras som jämtgeten.
« Senast ändrad: 18 nov-10 kl 06:32 av Trollmor »
En får va gla att en ä sum en ä, när en nu ente ä sum en saa.

Bäckaryd

  • Inlägg: 106
    • Småland
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #13 skrivet: 19 nov-10 kl 19:40 »
Hej! Lyckost alla som har getter. Jag längtar tills jag har flyttat till landet permanent, då ska det flytta in både getter och andra djur i stallet.

En sak som jag tänkte på gällde el i stallet. De gånger man har tvingats kalla ut veterinär mitt i natten för att hjälpa någon sjuk häst har verkligen fått mig att inse att man måste vara förberedd på allting. I somras fick vi springa runt med ficklampa och hämta hinkvis med vatten från pumpen - men vi hade i alla fall bra belysning så att hon kunde behandla en svårt sjuk Vincent.

Ha en bra helg!
Anneli

ieenilorac

  • Inlägg: 8434
  • www.sonnarpsnaturbruk.n.nu
    • Skåne
    • Sonnarps naturbruk
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #14 skrivet: 02 dec-10 kl 12:15 »
Förr odlade man mycket träd i kanterna av hagar, ängar och åkermark. Det ger lä, skugga, skydd för vädrets makter, boplats och mat till vilt mm. Och att välja växter som ger mat till människor och djur ger mervärde på flera sätt. Det finns oändligt många att välja på, läs mer om skogsträdgårdar och permakultur om ni vill ha sorttips. Det finns de som ger frukt, bär och löv som är användbart.

Framför allt i södra Sverige hamlade man många av dessa träd för att få vinterfoder till getter, får, kor, kaniner, hästar m fl. Detta är ett effektivt sätt att få en varierad kost till djuren på vinter, man får plats med fler träd, de kan hållas på en lagom höjd för ens behov och man gör en kulturinsats genom att bevara detta sätt att odla. Pil, hassel, lönn, lind, ask m fl passar att hamla och är goda och nyttiga för djuren.

Fruktträd (och egentligen i princip alla träd) ska ju helst beskäras i jas-månaderna (juli-augusti-september), och då kan man med fördel torka grenarna från äpple, päron, prydnadsäpple, hagtorn, rönn m fl som behöver glesas ur.

Jag propagerar alltid för att man ska plantera fler buskar och träd, visst, det tar lång tid för dem att ge skörd/bli stora, men om man inte planterar får man aldrig skörd. Och inget är så rumsbildande i en TRÄDgård eller betydande för odlingslandskapet som just träd och buskar. Alla som är intresserade av odling och djur kan ha stor glädje av att lära sig mer om dessa användbara växter, och att plantera dem på alla lämpliga ytor man har tillgång till.

Tänk på att om man odlar träd och buskar där betesdjuren kan nå dem, så måste man skydda dem med lämpligt nät/stamskydd/mindre inhägnad, särskilt när de är nyplanterade. Samtidigt kan man gärna ha några etablerade träd som man är beredd att "offra", som djuren kan klia sig på, äta lite bark och äta de löv/kvistar de kan nå. Har man otur går djuren så hårt åt dessa träd att de dör, men de är fortfarande bra som kliredskap, aktivitetsleksak, boplats för vilda djur osv. Vill man inte offra några befintliga träd, eller om de redan är kalätna, så kan man med fördel lägga in större grenar/träd som är nyfällda och som fyller samma funktion som rotfasta träd.

Själv har jag inte tillräckligt med plats för getter, men hoppas kunna ha det i framtiden. Jag kan lite om getter från min Blå stjärnan-utbildning, men mer om andra djur, som jag har mer personlig erfarenhet från. Odling kan jag dock en del om, det har länge varit mitt specialintresse. Och gamla kulturväxter, gamla odlingsmetoder, och hur kulturlandskapet har förändrats intresserar mig mycket. Hoppas min långa text kan ge lite idéer och inspiration till att söka mer kunskap.
Har nyligen köpt en liten gård på landet. Stora renoveringsbehov, stora möjligheter. Grönsaker, örter, träd och buskar. Bin. Amerikanska gula gäss, peking-, cayuga, welsh harlekin o myskankor, höns av diverse raser o vaktlar.

Mmmm

  • Inlägg: 727
    • Övriga världen
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #15 skrivet: 03 dec-10 kl 16:48 »
Har man otur går djuren så hårt åt dessa träd att de dör, men de är fortfarande bra som kliredskap, aktivitetsleksak, boplats för vilda djur osv.
Nja... otur och otur... Har man getter ihop med träd mindre än säg en fullvuxen ek, så får man nog räkna med att träden ganska snabbt förvandlas till kliredskap eller liknande. Det är inte otur, det är getens natur ;)

Stamskydd mot getter är inte realistiskt i praktiken, en get som står på bakbenen når nästan 2 meter upp. Men hägnar man in träden rejält - inhägnaden måste vara så stor att getterna inte kan stå med framfötterna på den och äta av grenarna -  så går det ju bra!

Torptomten

  • Inlägg: 916
  • Ljuset lyser i mörkret ...
    • -
SV: Dobby och Marthas nya liv med din hjälp
« Svar #16 skrivet: 10 dec-10 kl 21:24 »
Jag vill påstå att getter behöver något lite kraftfoder vintertid, även om de inte producerar mjölk, är dräktiga eller ägnar sig åt att betäcka.  Geten är anpassad till ett varmare klimat än vårt, och börjar producera värme av den energi hon får från födan redan då omgivningstemperaturen går under +27 grader Celsius (!)  Kraftfodret kan vara bara havre, men bättre ur näringssynpunkt är en tredjedel av vardera hel havre, betfor och linfrökaka.  Havre ger protein, betfor ger kolhydrater och linfrökaka ger fett.  Förslagsvis ger Du cirka 2 dl per get och dag.  Detta gäller om de bor oisolerat, och går fritt in och ut.  Är getterna  mycket feta eller mycket magra, får Du anpassa mängden efter situationen.

  Det är stor skillnad för en get att äta hel säd jämfört med att äta vitt bröd.  Vete är mindre lämpligt som getfoder.

  Det är en fördel för getterna att få gå ut varje dag, även på vintern.  Då får de både solljus och motion - och sliter ner klövarna på ett naturligt sätt.  (Dessutom är det trevligt att gå på promenad med dem!)  Därför bör Du ge antingen höet eller kraftfodret - eller varför inte båda delarna - utomhus.

  Till sommaren är det viktigare än vi vanligen tänker på att getterna har en mörk ligghall.  Om de bor i ett område med mycket blodsugande insekter, kan sommaren vara direkt farlig, om de inte kan gå undan på en mörk plats, där insektsplågan minskas.  Med en flugfångande lampa i ligghallen får Du också ner antalet stickflugor, något som getterna kommer att uppskatta.  Flugfångande lampor hittar Du på Granngården eller Nordpost.  Ett annat mycket bra sätt att bekämpa flugor är att sätta upp flera flera fågelholkar i närheten av - och inne i - gethagen, liksom färdiga "svalbon" i stallets tak.  Dessa kan Du göra med en uppblåst ballong som grund.  På denna lägger Du plastfolie och en blandning av cement och kutterspån.  Då den torkat, sågar Du med en kasserad såg till svalbona, så att Du får ut 4 "klyftor" av en ballong.  Varje sådan del fäster Du i vinkeln mellan takbjälke och tak.  Om Du i stället sågar ballongen på hälften, fäster Du bohalvan ovanpå takbjälken.  Lägg i lite strå och lite lera, så känner sig eventuellt förbiflygande svalor välkomna!  Det kan ta ett par år innan svalorna flyttar in, så ha tålamod!
Djurägare, medmänniska på landsbygden och en liten del av den oändliga Skapelsen.

Motto: Ora et Labora!


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

649 gäster, 4 användare (1 dolda)
kretslopp, ärt, Anders Flix

* Forum

* Om tidningen Åter



- Har tappat räkning på alla år vi läst denna. En av FÅ vettiga skrifter/guider till ett roligare o uthålligare liv. Aldrig tråkig. En idealisk present till alla som "vill själv" Tack Petter. (Behåll tian :-) )
/Allan o Kajsa

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser