Vi är naturligtvis överens om att djärva experiment är olämpliga i sammanhanget, därav denna fråga. När det gäller problem som kan uppstå handlar det nog inte i första hand om att köra fast eller välta utan om att en väg som inte klarar belastningen blir orimligt dyr att underhålla och att man kan behöva ta till akut grusning i samband med utkörning, vilket inte är någon bra lösning.
Som jag antydde tidigare så krävs det naturligtvis en annan dimensionering för timmerbilar än för traktorer men principen borde fungera om den anpassas till aktuell användning. Det är dock knappast axeltrycket som är ensamt avgörande utan att det blir många överfarter med många belastade axlar på kort tid. Det skapar rörelser i vägbanken som inte hinner stabilisera sig mellan varven.
När det gäller landsvägen så går den över samma åker, bara i en annan riktning.
Nej jag måste inte dra vägen över åkern, kan även bygga en vanlig skogsbilväg från en annan punkt men de olika alternativen har olika för- och nackdelar och jag är ute efter att värdera nackdelen som den ökade mängden grus som behövs på åkern är.
Ytterligare en reflexion att lägga till mitt resonemang i första inlägget är att den varviga lera som är här är mycket hård ca 50 cm ner. Den bjuder rejält motstånd att gräva i även för den som är van och har rätt utrustning och det går inte att trycka stängselstolpar med traktorgrävare ens efter en blöt höst. Det är till och med svårt att borra i den. Rätt dränerad borde en sådan lera kunna bära en hel del trafik med ett lagom skikt bärlager.
