födde upp kaniner av dvärgras från 1970- 1972, hade 5 hanar, 45 honor. detta var i skåne, sålde så många jag kunde få fram till zoo-affärer, de t o m ringde och frågade om jag kunde leverera, då helst omgående, fick 50 kronor styck. det blev en hel del pengar för en 12 åring.sedan rasade priserna p g a att folk upptäckte detta och konkuransen ökade tills man endast 1972-1973 fick 5 kr styck, då lade jag av. då jag tillsammans med mina barn åter hade kaniner, dvärgvädur, på 80- talet, var dessa kaniner självförsörjande genom att jag bytte kaniner i zoo-affärer med kaninfoder plus en del pengar också, men då hade jag ingen avsikt att tjäna pengar på verksamheten, men vi fick trots allt inga kaniner osålda, hade i o f sig endast 4-5 honor och 1 hane, har numera kaniner sedan några år tillbaka för köttets skull, kaninerna är dock osäljbara, ingen köper kaniner för att slakta.......att binda sig med ett djur är allmänt sett kul, men efter ett tag-bara jobb, och föräldrarna får det på sig- vilket de egentligen hatar. ändå fanns stor efterfråga på kelkaniner.,,,,jag har bjudit ett stort antal människor på kaninkött, finns så vitt jag kan erinra mig ingen som inte tyckte att det var gott, ingen överhuvudtaget tyckte att det smakade annat än gott, många har uttryckt frasen--som kyckling, fast bättre..-- en hel del har blivit förtjusta. trots detta kan jag inte sälja en enda kanin. man tar vedermöderna mot sin vilja som vuxen att vårda en kanin,,,men man äter inte kanin trots att man tycker att det är välsmakande, va fan gör man
