Hur får man in ällingar!!!

[AG]

Hur kan vi få in våran ankmamma med sina ällingar i ankhuset lättast?Det var JÄTTESVÅRT igår och vi höll inte på att få in dom i huset...så hur får man in dom lättast?

[lilleulv]

Kan Ni inte ta dem med hädarne så ta dem med en håv. In måste de, och gärna till de första fjädrer kommer. Små ankunger störter sig i vattnet, sen ligger de på den kalla jorden under mamman, och så kan ni vänta på det nästa kullet.
Lilleulv

[Anna]

Jag minns det som att ankor var lätta att leda, men det kan kanske bero på ras och hur det ser ut på gården. Vet ju inte hur det ser ut hos er. Är ingången lätt. Alltså, inte bara en planka upp till ingången osv. Fixa en lätt ingång som de inte kan missa eller krypa under osv. Ankor lyfter ju inte så ofta från marken, så jag hade försökt att göra ett "V" av någonting. Alltså ställa upp två långa skivor eller nå't annat som gör att det blir en fålla som slutar vid ingången. Då kommer de inte ha nå't annat val än att gå in när ni kommer bakom dem. Men det gäller ju då att de inte kan gå under huset tex.
Sen går det ju att ge dem kvällsmaten inne. Inte låta dem ha obegränsat med mat ute, utan när de blir tillräckligt hungriga så skulle de måsta gå in.
Jag skulle börja med detta, men som sagt, jag vet ju inte hur det ser ut hemma hos er...
Anna

[AG]

Ank mamman försöker bita oss

[Kicki]

Att vara ett par personer som går framåtlutade och "flaxar" sakta med armarna nära marken (raka armar framåt, i kors, utåt till raka armar rakt ut i sidled från kroppen och så ner, fram igen o.s.v.) brukar fösa de flesta djur bra utan att skrämma dem. Om man går riktigt sakta bakom dem och samtidigt säjer "Gå hem" samtidigt som man rör armarna på detta sätt  brukar de börja röra sig åt rätt håll och så kan man sakta och försiktigt fösa hem dem. Det gäller bara att röra sig tillräckligt sakta så de inte blir hispiga. Honan uppfattar inte rörelserna som hot genom att man inte rör dem och inte heller försöker skynda på dem utan bara går sakta och lugnt bakom. Efter några fösningar på detta sätt räcker det oftast med att man bara höjer armarna i sidled ett par gånger då man står som vanligt och säjer "Gå hem" för att de ska börja ge sig av hemåt.

[Susanne]

Ett tips är att du lär ankorna komma på inkallning så slipper du jaga eller valla dem. Det har fungerat fin-fint med mina ankor. De kommer vankandes eller simmandes med värdens fart. Det tar längre tid än att lära en hund, men principen är densamma. Och har man en gång lärt de vuxna så lär sig ällingarna automatiskt. Jobbet behöver alltså bara läggas ned en gång, och sedan får man det gratis.  

[middel]

Min hund vallar in ankor och ällingar på kvällarna, även unghös kan vilja "vara uppe sent" och då hjälper han till med dem också. Mycket praktiskt
/Tove

[katta]

Som någon redan skrivit så funkar det bra med att sakta gå bakom och försiktigt fösa på samt använda sig av något ord eller läte som man sedan konsekvent använder, så att de lärs ig vad det handlar om.

Från början kan man tycka att det är lite jobbigt och kanske blir stressad när ankorna far åt alla håll, men det går rätt fort att de lär sig. samtidigt som du komme ratt lära dig snabbt hur du parerar dem som försöker smita undan.

Jag började tyvär aldrig att kalla på mina när de var små, men nu när jag föser in dem på kvällen så kommer alltid eventuell "rymmare" av sig själv när de hör det läte jag alltid använder, och sällar sig snällt till gruppen.

[Susanne]

katta - Går det inte att locka ankorna med något gott samtidigt som du går framför dem? Då lär de sig så att komma på inkallning, och när kronan trillat ned för ankorna blir det så enkelt för en själv att bara behöva ropa på dem. Och säkert trevligare för ankorna också, speciellt om de vet att något gott vankas.   Mina kommer plogandes med världens fart genom vattnet, nästan så det blidas svallvågor stora som efter en hel båt   när jag ropar. Sedan fort upp på land och så hukar de sig och sträcker halsen framåt för att kunna springa så fort som deras ben och platta simfötter bara förmår, för att hinna fram så fort som möjligt. Hela tiden svara de med ett ljudligt "tutande" (som du skrev i en annan tråd  ), på mina inkallningar. Jag skrattar fortfarande varenda gång för att det ser så roligt ut och de är så underbart charmiga!  

Ankor är snabblärda och intelligenta, det gäller bara att hitta rätt sätt att snacka med dem på, och samtidigt hjälpa dem på traven innan de förstått vad man menat!

[katta]

Vi har börjat med att fylla foderautomaten på kvällen då vi tar in dem, och då endast med så mycket att det räcker ungefär till morgonen därpå då vi släpper ut dem, detta för att kråkorna och sorken är där  under dagen och äter upp största delen av maten. Det har medfört att ankorna blir hemskt glada när en viss röd emaljhink kommer fram, med den i hampan kan man nog ta med sig dem på långpromenad utan problem.

Skrattade så tårarna nästan kom när jag läste din beskrivning om svallvågorna och "strykjärns stilen"
Strykjärnsstilen kör förövrigt en av mina hanar stadigt med när han förlustat sig, han ser ut som om han är skitnöjd med buset han just gjort

[Susanne]

Det låter ju som att du är en bit på väg!