Lite snack (eller fråga egentligen) om att krympa på stålringar på trä...

[Tapio]

Halaj!

Först: mina bilder jag bifogar gör varken till eller från till min fråga, men eftersom jag älskar att se bilder på allt ni andra gör får jag väl inte vara sämre.

Jo, jag håller på att göra en klubba. Skaftet har jag köpt, men själva klubbhuvet kommer från en fläder på min tomt, som jag ”beskurit” bryskt.
Klubbhuvet sprack så fort jag sågade ut biten och svarvade bort barken. Jag trodde den var färdigtorkad, men icke!

Jag har köpt tunt plattjärn som jag skall göra till ringar, svetsa ihop att trä på klubbhuvet.

Till frågan: jag minns att, till ostindienfararen Götheborg, båten alltså, länk här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ostindiefararen_Götheborg
värmde de ringar som de trädde på masten. Ringarna var så varma att masten fattade eld där ringen satt.

Så frågan: varför värmde man ringarna innan de krängdes på masten?

Första tanken: jo, men stålringen expanderar ju med ökad temperatur och krymper på plats när den svalnar. Jag gillar inte den här. Trä ”lever” så mycket mer än stålets temperaturutvidgningskoefficient (pust, vilket ord!) kan kompensera för. Trä krymper och sväller med årstiderna etc.

Andra tanken: när masten brinner där ringen skall sitta gör den ett ”säte” där, och kommer att sittta kvar på sin plats. För annars kan man ju tänka sig att stålringarna kommer att sakta vandra uppåt. Masten är ju konisk.

//T

[Karlsdotter]

Förmodligen så skulle alla segel bli för stor belastning på masten och den skulle svaja så hårt att den sprack utan järnbanden.

Man krymper ju på slitbanan på järnhjulen med på gamla trillor. Se tex edwardian farm.

[Hönshjärnan]

Jag brukar ta riktigt torrt trä när jag ska byta skaft på något gammalt smitt redskap och det har suttit som berg sedan året runt. Tar man torrt trä när det är låg luftfuktighet finns det ju minimalt med fuktighet i det, eventuell fuktighet lär ju dessutom förångas medan järnet svalnar.

Till havs i en skonare lär ju dessutom fuktigheten vara konstant hög, det läkte ju lite här och där som jag förstått.

[ensamhet]

Vore bättre om du sålde svarven till mig.

[Thomas_]

Jag brukar ta riktigt torrt trä när jag ska byta skaft på något gammalt smitt redskap och det har suttit som berg sedan året runt. Tar man torrt trä när det är låg luftfuktighet finns det ju minimalt med fuktighet i det, eventuell fuktighet lär ju dessutom förångas medan järnet svalnar.

Till havs i en skonare lär ju dessutom fuktigheten vara konstant hög, det läkte ju lite här och där som jag förstått.

Exakt så gjordes det förr i Hantverkarsverige. Torrast möjliga trästycke in i uppvärmda järnringen, sedan släpper den aldrig innan det möjligen blir extremtorka. Men trästycket ska alltså vara extremtorrt, det är hela poängen.

[Tapio]

Förmodligen så skulle alla segel bli för stor belastning på masten och den skulle svaja så hårt att den sprack utan järnbanden.

Man krymper ju på slitbanan på järnhjulen med på gamla trillor. Se tex edwardian farm.

Halaj!

Jag ställde frågan på jobbet, vid fikat. Då kunde någon berätta att Götheborgs mast inte är ett homogent träd, utan består av långa ”tårtbitar”. Pust, vilket hyvlande för att få dem att sitta tillsammans hela vägen upp, utan glipor!
Det förklarar varför järnringarna sitter där, men inte varför man värmde upp dem vid montering, vilket var min fråga.

Tack för ditt tips om edwardian farm! Åskan tog min TV och jag blev så jävla sur att jag inte köpt nån ny. Jag har noll koll på vad som går på burken.

//T

[Karlsdotter]

https://www.youtube.com/watch?v=pNTE0w09Hsw

[Humle]

Håller med Tapio (tror jag ). Man kan inte jämföra med stålband runt hjul. Tycker däremot man ska jämföra med stålband runt tunnor och de värms inte... de bankas på med hammare tills de kilats fastordentligt.

Gissar hejvilt men hett järn bränner träet på masten där järnet kommer i kontakt med träet det kanske skyddar träet lite extra mot röta just där järnringen sitter?

[Hönshjärnan]

Håller med Tapio (tror jag ). Man kan inte jämföra med stålband runt hjul. Tycker däremot man ska jämföra med stålband runt tunnor och de värms inte... de bankas på med hammare tills de kilats fastordentligt.

Gissar hejvilt men hett järn bränner träet på masten där järnet kommer i kontakt med träet det kanske skyddar träet lite extra mot röta just där järnringen sitter?

Tunnor har för det första en helt annan form, de buktar ju utåt, till skillnad från ett verktyg eller en mast, så där finns ju inte samma behov av att klämma ihop det permanent. De ska också vara möjliga att justera i efterhand när träet börjar bli gammalt. Och tunnor blir först helt vattentäta när man blöter dom.

[fredde e]

Att man värmer järnet tills det glöder och bränner virket beror mycket riktigt på att man vill ha ett slags rötskydd på trät. Man "sotar" ju även trästolpar i nedre änden när man gör en gärdsgård.
Att värma järnet  gör man för att det skall klämma åt med stor kraft runt trästycket. Annars får man aldrig fast det, utom på en konisk trätunna. Men som förut skrivet gäller det att virket är verkligen snustorr. Tvivlar man på hållbarheten kan man ju mäta en kall och en uppvärmd järnring. Skillnaden är mycket större än man tror.

[Karlsdotter]

Här går det att läsa om mastbygge https://issuu.com/theswedishshipgotheborg/docs/skeppsboken

[fredde e]

Här i Hudiksvall finns företaget som bygger både båtmaster och flaggstänger av långa vinkelhyvlade bitar.
Vitsen med det hela är att masten / flaggstången är något ihålig och därmed inte är utsatt för röta, do det sker en viss luftning inifrån.

[TW]

I de gamla råseglarna byggde man masterna av flera delar helt enkelt för att det inte fanns tillräckligt långa och grova granar eller tallar i Europa för att man skulle kunna göra en undermast i ett stycke. De är inte ihåliga.
Jag tror att de brukar ha en åttkantig spira i mitten och så åtta kilformade spiror runtom.
Mastträd var bristvara och på 1800-talet var det inte alls ovanligt att transportera en undermast 200 kilometer ut till kusten. De gick inte att flotta genom forsar så ofta lär transporten ha gått med hästar på vinterföre.

Längre fram i tiden började amerikanerna bygga stora skonare. De var tvungna att göra undermasterna i ett stycke för att gaffelklon och ringarna som höll gaffelseglet till masten skulle löpa fritt upp och ned. Lyckligtvis fanns det enstaka tillräckligt stora träd att tillgå men de var både svåra att få tag på och extremt kostsamma att fälla och transportera till varven. Sådana träd har inte funnits i Europa i historisk tid och numera finns de knappt i Amerika heller.

Den amerikanskbyggda femmastade skonaren Marienborg (tidigare Tacoma) gick ju på grund utanför Öja 1924. Sådana virkesdimensioner som fanns i den har aldrig funnits här i landet. Bordläggningen lär ha varit 8 tum tjock och spanten 18x18 tum. Undermasterna var naturligtvis i ett stycke.

[Tapio]

Halaj!

Många goda inlägg! Ursäkta jag inte svarat. Men nu har jag hackat igenom klubbhuvet gott och skaftet sitter på plats, nu inoljat. Huvet har spruckit illa, och lär inte överleva utan band runt.
Jag köpte plattjärn som jag försökte göra till runda ringar att krympa på huvet. Det gick ”sådär” kan jag säga. Jag har bruna fingrar: allt jag tar i blir skit.
Men jag har inte gett upp! Så nu är jag på jakt efter en rundvals!

//T

[mohsart]

Längre fram i tiden började amerikanerna bygga stora skonare. De var tvungna att göra undermasterna i ett stycke för att gaffelklon och ringarna som höll gaffelseglet till masten skulle löpa fritt upp och ned.

Nej.

/Mats

[TW]

Hur gjorde de då?

Jag har studerat många fotografier av gamla stora skonare och skonertskepp och de tycks alla ha undermaster i ett stycke. Förutom de finländskbyggda krigsskadeståndsskonarna som hade limmade undermaster.
Vad har jag misstolkat?

[mohsart]

De kanske gjorde dem i ett stycke, men det är inget krav för att klo och ringar ska löpa.

/Mats

[TW]

Hur för man gaffelklon och ringarna som liket är litsat till att löpa över järnringar kring en mast av flera stockar?

[mohsart]

Jag antar att du tror att det krävs järnringar för att tillverka en mast av flera delar?
Det skulle fö gå även om så vore fallet, järnringarna bygger inte så mycket och det är rätt bra med glapp i mastringarna eftersom masten normalt smalnar av upptill

/Mats

[TW]

Det tror jag när man talar om tiden före andra världskriget när det inte fanns tillgång till vattenfast trälim i tillräckliga mängder för att limma ihop master.