En del fattar, och blir djävligt rädda när det blir deras tur. Men får ser inte ut att bry sig. Om de fattar, så accepterar de, konstigt nog. Kanske deras instinkt säger dem att "Nu är det fara på färde, bäst att se ut som det regnar, så kanske jag klarar mig den här gången." Får säger ju inte ett ljud när de har ont, t ex.
Men jag har som princip att hänga för mattor eller locka in i separat utrymme. Inte tränga / tvinga, då blir de ju stressade. Helst så nära deras vardag som möjligt. För grisar, som jag inte har skjutit själv ännu, har jag fantiserat om en specialbyggd foderplats, där de går in i spiltor och äter ur en längsgående ho, eller ur varsin krubba.
Men grisar är knepiga därför att de rör på huvudet när de äter. Nästan hopplöst att få ett bra skottillfälle. Särskilt med bultpistol, ty de lyfter oftast trynet och vill kela, när de känner beröring i pannan. Därför föreslår jag DRYCK, t ex färsk mjölk, i en stadig ho med låga kanter, och ett vapen som skjuter en projektil, så att grisen inte "tappar koncentrationen" just när skottet går.
Inga djur jag har sett har verkat bry sig om blodlukten. Utom möjligen kaniner. Lukten av inälvor däremot, reagerar de allra flesta på. En gris har jag sett slicka med god aptit i blodpölen efter kompisen. Brydde sig inte alls om maten, som Husse lagt ut för att locka och stressa av. Men den hussen hade mycket god hand med djur, och hans grisar hade fullt förtroende för honom.
