Skippa växtföljden

[zatsuon]

Jag har stött på en del inlägg, och personer, som säger att de av olika skäl inte använder sig av växtföljd. Om ni finns här, så är jag nyfiken på hur ni lägger upp era odlingar med samodling och täckning och andra knep. Hur tänker ni för att undvika sjukdomar och parasiter och allt vad det är som man vanligtvis tillämpar växtföljd för att slippa? Jag lockas av tanken, men om det finns en massa kunskaper därute är det ju onödigt att jag experimenterar vilt och misslyckas...

[kurt]

De flesta som inte använder sig av växtföljd tänker nog inte alls, utan litar på turen! Men i de delar av världen där man hinner med tre eller fler skördar per år kan man ju inte alltid följa en viss växtföljd, man måste kanske välja de grödor som hinner utvecklas på en kort tid. Då brukar de kompensera det genom att ha mycket hög biologisk aktivitet i jorden, mycket kompost och näring, ev sjukdomsalstrare skall då konkurreras ut (fungerar säkert för vissa sjukdomar) och näringsbrist kompenseras med ständigt tillflöde av ny näring

[Bo]

Man kan få fina skördar utan att ha hört talas om växtföljd. Det är så mycket annat man måste tänka på. Jag har aldrig morötter där det var morötter året innan eftersom de får klara sig på förra årets gödsling av rödbetor eller potatis. Broccoli odlar jag på samma plats tills det blir problem, då får de en ny plats. Sockerärtorna klättrar i stängslet på samma plats i decennier. Löken skall jag ha på samma fält i år som tre år förut och räknar inte med problem.

Man måste låta egna erfarenheter vägra tyngre än boklig lärdom.

[Anders S]

Man kan få fina skördar utan att ha hört talas om växtföljd. Det är så mycket annat man måste tänka på. Jag har aldrig morötter där det var morötter året innan eftersom de får klara sig på förra årets gödsling av rödbetor eller potatis. Broccoli odlar jag på samma plats tills det blir problem, då får de en ny plats. Sockerärtorna klättrar i stängslet på samma plats i decennier. Löken skall jag ha på samma fält i år som tre år förut och räknar inte med problem.

Man måste låta egna erfarenheter vägra tyngre än boklig lärdom.

Du riskerar att uppföröka diverse otrevliga saker som det sen kan ta mycket lång tid att bli av med. Jag håller ändå i rätt hög grad med om din slutkläm. Men varför betona motsättningen mellan egen erfarenhet och "boklig lärdom" så starkt? De bör väl kunna förenas på lämpligt vis?

[Anders S]

De flesta som inte använder sig av växtföljd tänker nog inte alls, utan litar på turen! Men i de delar av världen där man hinner med tre eller fler skördar per år kan man ju inte alltid följa en viss växtföljd, man måste kanske välja de grödor som hinner utvecklas på en kort tid. Då brukar de kompensera det genom att ha mycket hög biologisk aktivitet i jorden, mycket kompost och näring, ev sjukdomsalstrare skall då konkurreras ut (fungerar säkert för vissa sjukdomar) och näringsbrist kompenseras med ständigt tillflöde av ny näring

Om man har flera grödor per år, så innebär det att växtföljden blir mer invecklad. Man kan förstås slarva med det, vilket lär straffa sig som annat växtföljdsslarv brukar göra. Men jag tror du har en poäng i att man delvis kan kompensera med andra åtgärder.

[Anders S]

Någon sorts växtföljd behöver man nog, men den kan vara fri. Med fri växtföljd följer man samma principer som med vanlig bunden växtföljd, men man lägger inte fast så långt i förväg vilken gröda som ska hamna var. Det anses kräva större erfarenhet för att få till rätt.

Växtföljder passar egentligen bäst och behövs mest i storskalig odling, där man odlar samma gröda på en åker eller annan större enhet. Men de behövs ändå i varierande grad i all odling som jag kan komma på.

Några principer som jag tror gäller:
Ju mer diversifierad odling, desto oftare kan samma gröda återkomma på samma plats.
Mer permanenta kulturer är mindre sjukdomsbenägna.
Mer intensiva kulturer är mer sjukdomsbenägna.

Jag odlar t.ex. lök och potatis ca vart tredje år utan synbara växtföljdsproblem. Men då krävs det att grödorna mår bra.

Jag odlar i långsträckta bäddar med gräsremsor mellan.

Det finns en lång bra tråd om växtföljd som passar bra in här, men jag hittar den inte p.g.a. forumets dåliga sökfunktion.

[Anders S]

Jag hittade den där (i mitt tycke) bra växtföljdstråden i alla fall. Där finns bl.a. en diskussion mellan en mer strikt linje i växtföljdsfrågor (ieenilorac) och en mer flexibel (min):
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=82771.0

(Metod: jag sökte i nedladdade egna inlägg på min egen dator. Funkade den här gången eftersom jag deltog i tråden.)

[zatsuon]

Tack, intressant! Jag hade väl en naiv förhoppning om att någon avvikare skulle ha kört sitt eget race i ett par årtionden och kunde tala för förträffligheten i sin egen metod...
FOBOs Börje Remstam har åtminstone sagt att han, efter 30 års flitigt täckande, slutat bry sig om växtföljd, men undantag för kålväxterna. Men då är det ju ändå en sorts tvådelad växtföljd, inte den mosaik av samodlade grödor som jag tänker mig skulle kunna neutralisera alla hot genom smart placering och biodiversivitet. (här tänker jag mig en ganska liten odling, det blir förstås väldigt arbetsintensivt om man odlar stora arealer)

[Lise]

Om du ska ha en lite odling och det inte är någon katastrof för dig om det går åt pipan, då är det ju bara att starta ditt alldeles egna experiment. Ju större artrikedom du har på en liten yta, desto mindre är risken för att jorden blir "trött" på nån viss gröda, men såna sjukdomar där smittan finns kvar i jorden mellan olika år undviker du inte genom att blanda många grödor, gynna hög aktivitet i jorden mm.  Kålväxter och tomater kanske är det som mest troligt slutar funka efter ett tag. Men man kan även få t.ex problem med nematoder i morötter mm. Vad som händer hos just dig och när det lär du bara veta om du provar.
Utan växtföljd och med blandning av alla möjliga grödor tänker jag också att man har svårt att ha koll på näringsnivåer, vilket t.ex. innebär att lök och morötter får för mycket kväve och inte funkar bra att lagra eller att kålen får för lite gödsel.

[Anders S]

Om du ska ha en lite odling och det inte är någon katastrof för dig om det går åt pipan, då är det ju bara att starta ditt alldeles egna experiment. Ju större artrikedom du har på en liten yta, desto mindre är risken för att jorden blir "trött" på nån viss gröda, men såna sjukdomar där smittan finns kvar i jorden mellan olika år undviker du inte genom att blanda många grödor, gynna hög aktivitet i jorden mm.

Är du säker på det? Jag misstänker att det allra mesta av forskning som gjorts i den vägen har gjorts på vanliga växtföljder där den ena monokulturen följer på den andra.

Var går gränsen, där växterna i så hög grad omges av andra arter att det inte längre är en monokultur? Om man odlar lök på 1 m2, är det en monokultur?

  Kålväxter och tomater kanske är det som mest troligt slutar funka efter ett tag. Men man kan även få t.ex problem med nematoder i morötter mm. Vad som händer hos just dig och när det lär du bara veta om du provar.
Utan växtföljd och med blandning av alla möjliga grödor tänker jag också att man har svårt att ha koll på näringsnivåer, vilket t.ex. innebär att lök och morötter får för mycket kväve och inte funkar bra att lagra eller att kålen får för lite gödsel.

Eller också tar kålen upp kväveöverskottet, och lämnar måttligt med kväve kvar till morötterna och löken?

Jag vet en som påstår att om man odlar rovor ihop med säd, så smakar rovorna inte beskt. Däremot om man odlar rovor i vanlig modern grönsakskultur, så får de för mycket kväve och blir beska. Men säden tar upp mycket av kväveöverskottet.

[Lise]

En tomatplanta är tillräckligt för att få tobaksmosaikvirus, det behövs inga monokulturer (om inte du kalla en planta för en monokultur) och jorden runt smittade plantan lär smitta nästa års plantor oavsett hur få eller många dom är eller om du blandar tomatplantorna med vitlök eller gurkört eller whatever  .  Men man kan ju tillämpa nån sorts växtföljd light och inte planera många års följder på planerade ytor och istället nöja sig med att låta bli plantera tomater just där man vet de stod ifjol och hade virus?

Hur skulle kålen kunna ta upp kvävet från jorden runt löken? alltså där lökens rötter är kan ju inte gärna kålens rötter vara?  rent geografiskt menar jag...om man sätter dom jävligt tätt kanske kålens rötter är i närheten när kålen är fullt utvecklat men då har den ju typ ätit det kväve den behövde... Det är ju inte så att kålen ska ha lite mer än löken utan ideala kvävenivån mellan dessa två är ju jättestor.
Om man planterar ut kålplantor kan man slänga gödsel i varje planteringshål, det är förstås ett sätt att koncentrera det där man vill ha det. Men det känns ärligt talat inte rationelllt att så morötter en o en eller sätta varannan lök varannan kålplanta. Av många skäl. Jag vill ha fiberduk på kålen, löken vill ha det torrrare, jag vill täckodla kålen men inte löken, kålen blir stor och skuggar men löken vill jag ha i ful sol o.s.v.

[Anders S]

Ang. tomatplantan: Då måste man ha väl åtskilda skiften, annars hjälper inte växtföljd ändå? Eller?

Ang. olika praktiska synpunkter på hur man lämpligen kan resp. inte kan samodla så håller jag med. Jag skissade på ett teoretiskt extremfall men naturligtvis är det inte praktiskt att samodla t.ex. kål och lök.

Men jag förstår inte varför inte olika samodlade växters rötter skulle kunna vara intill varandra, t.ex. några cm från varandra. Rotsystemen har ju en utbredning och t.ex. lök har ytliga rötter, vad jag vet.

[Lise]

Växterna börjar ju som frön eller små plantor och utökar under säsongen sitt rotsystem från pyttelitet till full storlek. Om de ska funka när de blivit stora, ljusmässigt t.ex. behöver man sätta dom en bit isär från början. Den (kål eller annat exempel) som ska ha funktionen att äta kvävet åt löken (eller annat som ska ha magert) kan ju inte äta upp kvävet förrän rötterna hunnit "fram" till sin granne? Så tills dess kväveätarens rötter växt till sig finns kvävet runt löken ju kvar och löken lever en för fet tillvaro för att få bra lagringsegenskaper. I en växtföljd har man kanske kål ett år (och har gödslat rejält), nåt som behöver mittemellanmycket kväve året sen och när det magrat mer kanske lök. 

[Anders S]

Det du säger här tycker jag mest handlar om att många växtkombinationer är opraktiska bl.a. när det gäller näring. Det enklaste är att samodla växter med likartade behov av näring, jordbearbetning samt gärna även tidpunkt för sådd/plantering, t.ex. lök och morot. Om man blandar dem i samma rad så hamnar rötterna också nära varandra. Men eftersom skötseln delvis är olika och kraven efter några månader börjar bli olika (morotsblasten skuggar en del vilket löken inte gillar när den ska mogna), och eftersom löken brukar skördas tidigare, så är det mer praktiskt att odla varannan rad lök och varannan morot. Då hamnar rötterna en bit från varandra.

Att kombinera växter som har relativt olika krav är mer avancerat. I kombinationen spannmål och rova tror jag man ska så säden först och relativt glest, kanske i rader. Den tar då relativt mycket kväve relativt snabbt. Sen sår man rovan. Men jag har inte testat detta och vet inte detaljerna. Dock skiljer sig nog egentligne inte spannmål och rova så jättemycket åt i hur mycket näring de behöver, men det skulle enligt uppgift vara en fördel om säden fick vara den hungrigare av de två samodlade växterna.

[Anders S]

Jag kollade upp tobaksmosaikvirus nu. Spridningen är till stor del med fysisk kontakt mellan plantor som växer intill varandra. Det verkar som risken kunde minskas genom samodling med andra växter som växer mellan tomatplantorna.

Att bara tänka antingen-eller med risker leder lätt fel. Risker kan vara olika stora. Små risker kräver mindre skyddsåtgärder än stora risker. Så om smittorisken nedbringats genom samodling borde behovet av ytterligare skydd i form av växtföljd bli mindre.

[Lise]

Där det stått en planta med virus året innan av en virussort som finns kvar i marken. och du igen året efter sätter du en planta där, så blir den smittat av jorden. Om man tillämpar någon sorts växtföljd så sätter man sina plantor en bit därifrån året efter (eller byter jord). Att sätta nåt annat mellan de enstaka planterona kanske hindrar viruset i att spridas från planta till planta (tveksamt) men om de ändå smittas från jorden så spelar väl det ingen roll?

Alltså jag gillar stor mångfald i småskaliga odlingar och vill inte själv ha några monokulturer, fast tror det är smart att i alla fall för några grödors del ha lite koll på vart man haft dessa åren innan och inte alltid ha de på samma ställen. Kanske kan kalla det växtföljd light?  Tänker i all fall göra så själv tills jag sett serösa försök under många år som skulle bevisa att t.ex. kål på samma yta år efter år går bra bara man blandar med x och x växter. 

[Anders S]

Jag tycker inte man ska skippa växtföljden. Jag tror att en gröda kan återkomma oftare ju mer diversifierad odlingen är, men sällan eller aldrig skulle jag låta den återkomma redan nästa år ens på ungefär samma plats.

Min egen erfarenhet är som sagt att lök och potatis tycks kunna återkomma vart 3e-4e år utan problem i en diversifierad odling, jämfört med rekommenderade 6 år.

[zatsuon]

Tack för en jätteintressant diskussion trots min frånvaro närmsta tiden! Det känns som ett enormt kunskapsområde där man aldrig blir fullärd. Jag får ta med mig era råd och prova mig fram, helt enkelt.