Att flytta från säkerheten, hur gör man?

[lonleywolf]

Tja.
Jag visste inte riktigt vart man kan finna bra råd och tankar så jag tänkte att jag kan prova här.
Jag har en (lite för liten)villa med villatomt ute på landsbygden med mängder åkrar runt om, grannarna bor tätt inpå och riksvägen går ca 30m från ytterdörren, och jag vantrivs och har gjort så sedan jag flyttade hit.
Vi flyttade hit pga av jobbmöjligheterna, min man och jag.
Vi har ingen familj och vänner häromkring förutom en bekant som vi träffar lite då och då, hans familj bor 15 mil österut och det lilla av min som finns kvar bor ca 12 mil norrut. vännerna vi har bor 15 respektive 25 mil bort.
 
Innan vi flyttade hit för 6 år sedan så jobbade jag på häst och fårgård, hade en egen häst, vistades i naturen nästintill hela dagarna, hade hur mycket promenadalternativ som helst att välja på mot denna enda som vi har idag. Nu måste jag åka bil 10 min för att komma ut i skogen, få lyssna på tystnaden. Jag drar mig för att sköta huset och tomten utomhus då man inte ens kan föra ett normalt samtal pga vägen, grannen oväsen och alla som promenerar förbi på den enda lilla svängen som finns här.

Nu är jag arbetslös men studerar på komvux och min man jobbar. Hinner åka iväg en snabbsväng varje dag till skogen med hundarna innan det blir riktigt mörkt, men det är mer stress än njutning numera. 
Och jag bara känner att jag måste här ifrån, nu nu nu! Det drar ju inte bara ner på livskvaliten utan även hälsan.
Men min man vågar inte, pga sin fasta anställning vilket naturligtvis gör mig nervös också, men vi har inget annat som håller oss kvar.

Hur vågar man? Hur börjar man? Vi har ju vågat innan men enbart pga garanterat jobb inte tvärtom.
Vi är sådana som dessutom skulle vantrivas i lägenhet så vi vill ju sälja och köpa villa/gård.

Tänk om man kunde ta med sig alla man gillar och bryr sig om och skapa en mysig liten by uppe i fjällen...

[Rocket Man]

Ja du, hur vågar man livet?

Jag förstår din situation väldigt bra, kanske för att du beskriver den så bra. Du vet ju tydligt hur du vill leva – Du har t.o.m. levat så tidigare – så för dig är väl valet enklare än för din man. Är hans arbete viktigt för honom? Omöjligt att hitta något liknande på annan ort? Är ni ovillkorligen beroende av hans inkomst? Måste ni flytta så långt att han inte kan arbeta kvar?

Själv har jag aldrig varit beredd att flytta efter ett arbete, i något skede har jag bestämt mig för att lita på att livet bär en, att det ordnar sig om man inte stretar emot. Lättare sagt än gjort förstås... Men jag vill nog tänka att lönearbetet och pengarna ska anpassa sig till livet, inte tvärtom.

Hur gör man, frågar du... Börja med att leka med tanken. Det är kanske just det du gör med den här tråden 

Gott mod!

[Svart]

Får din man för långt till jobbet om ni flyttar till ett bättre ställe i närheten? Ibland kommer man ju rätt långt med en mil eller två.

Man kan ju vänta till livet ser till att man flyttar men det kan ju ta en stund. Blir man av med ett jobb kan ett annat ge nya möjligheter till exempel. Ni kanske kan kolla efter roligare områden att bo och kolla vad som finns i jobbväg där? Lyckas det så har ni ju säkerhet på det nya stället.

[mattias_33]

Allt beror ju på vad ni vill och vilken livskvalitet ni vill ha. Säljer ni stället och köper ett mindre som ger pengar i mellan. Då kanske ni kan leva av dom ett år medans ni hittar nya jobb. Jobb finns det ju alltid för dom som vill jobba.

[lonleywolf]

Tack för er tankar
"Men jag vill nog tänka att lönearbetet och pengarna ska anpassa sig till livet, inte tvärtom. " precis så här tänker jag också
Jag är vuxen men har ändå min far som ska ha sina åsikter om både fastigheter och plats och annat, trots att han flyttat 12 mil bort och vi ses 1 gång per år ungefär, tyvärr blir man nog lite för påverkar mellan varven.

Vi har senaste 2 åren letat här i kommunen men även grannkommunen där min man jobbar men huspriserna är väldigt löjliga här.
Husen vi har visat intresse för har gått upp minst 0.75 av ursprungspriset i budgivning, väldigt ofta mer än det dubbla.  Och de säljs på nolltid.
Utan inkomst från mig blir de där miljonerna väldigt mycket, detta gör nog att det känns ännu mer ovärt att stanna enbart pga en anställning.

[tropfrog]

Ja, försörja sig på något sätt måste man ju. När du tittar på annat boende så se vad det boendet eller omgivningen kan ge dig. Många gårdar kan ge åtminstone en del av försörjningen om man är påhittig.  Om man är beredd att dra ner på sina egna behov så är det lättare att hitta möjligheter.

Tänk såhär: En mindre gård kan ge er mat för dagen. En större kan ge er en liten inkomst. Men att köpa en gård som är tillräckligt stor för att prestera en svensson lön är svårt. Ett mindre hus kan ge er små utgifter, men ett större kan eventuellt ge er inkomster. Om ni är tillräckligt stabila så kan ni hjälpa till i samhället, familjeboende för struliga ungdomar eller varför inte för ensamkommande barn? Många kan snabbt skaffa sig en utbildning som ger möjlighet att arbeta på distans, frågan är bara vad man vill. Köper du gård med stall i närheten av någon stad kan man tänka sig hunddagis eller inackordering av hästar. Är man driftig så går det säkert att få ihop lite i närheten på att putsa fönster eller städa hemma hos folk.

Ja, möjligheterna är många och faktiskt större när man är två. Det räcker trots allt att en får in en hyffsad peng för att klara sig.

Från en som söker själv, men ännu inte hittat rätt.

MVH
Magnus

[Maria C S]

Ja inte lätt, ni kanske kan hyra ett hus och hyra ut det ni inte trivs i... kanske för försäljning senare (tills ni funnit det ni vill ha)
Sen låter det som att ni inte funnit nya bekant i området.
Jag läser mellan raderna om en sorg/saknad över en tillvaro med häst och djurskötsel som du trivdes med.
För långt till gamla vänner, familj.
Huset ligger fel i förhållande till iallafall dina behov (lite avsides, med skogen utanför dörren)

Det finns goda förslag ovan(tropfrog), på alternativa sätt att få in pengar om du annars är frisk och kry.
 

[TW]

Det finns två sorters säkerhet.

-Den säkerhet som basuneras ut överallt som det enda saliggörande är två fasta arbeten och ett hus på en ort där fastigheter stiger i värde.
Egentligen är det ingen säkerhet. Ingen vet vilka orter som drabbas vid nästa lågkonjunktur så huset minskar i värde. Ingen vet vilka branscher som drabbas och vem som blir arbetslösa. Det enda vi vet är att förr eller senare kommer krisen då alla lån skall betalas. Det är ingen lätt match att amortera bort en tremiljonerkronorsskuld på ett osäljbart hus på 15 år i en kristidsekonomi när man dessutom är bunden vid att betala hela sitt uppehälle med pengar och kanske bara har tillfälliga påhugg och korttidsaställningar.

-Verklig säkerhet är när man har beredskap för omställbarhet i olika riktningar beroende på omständigheter. Det innebär att om man skall köpa hus kan det löna sig att titta på en ort där det inte är heldött på arbetsmarknaden men inte heller gott om arbete. Det är bra om man kan få litet jord och husbehovsskog med i köpet.
Där är fastighetspriserna relativt rimliga så man har chanser att amortera bort lånet samtidigt som man kan räkna med att ha arbete i alla fall större delen av tiden. Att vara arbetslös eller permitterad några månader ibland är ingen katastrof om man har små eller inga lån och kan använda tiden till sysslor som ger tillräckligt mycket naturainkomster för att de skall täcka underskottet. Oberoende av hur konjunkturerna växlar så landar man oftast på fötterna ibland på ett vis och ibland på ett annat.

Tid är pengar. När det fattas arbete det vill säga fattas pengar kan man använda den frigjorda tiden till självförsörjning. Då kan man börja med de sorternas självförsörjning som ger bäst avkastning. Till exempel att hålla sig med egen ved vilket innebär en månadslön i året i inbesparade utgifter. Minskar penninginkomsterna ytterligare tvingas man gå vidare till sysslor med sämre avkastning..... och vid en viss gräns blir det olönsamt..... så det gäller att gå en bit men inte så långt att man går omkull. Passa på och spara ihop en buffert när arbete finns och använda de pengarna för att flyta över krisperioderna.

Hästar passar dåligt in i den ekonomisk säkra blandekonomin eftersom de dels kostar pengar att ha och dels binder upp mycket tid. I dagens värld är det så få hästägare som går med vinst att man kan tala om de lyckosamma undantagen som bekräftar regeln. Andra dyra ickeprocuktiva hobbyer får man också glömma eftersom tiden behövs till självförsörjningen och pengarna till familjens kostnader.
Om du däremot kan tänka dig produktionsdjur av något slag så kan du få husbehovskött av din hobby och det passar bättre in i en blandekonomi där utgifterna måste anpassas till inkomsterna.

Ta det lugnt och sansat och välj en billig livsstil så har ni alla förutsättningar att lyckas.
Lycka till!

[lonleywolf]

Många härliga och vettiga svar Tack så mycket.
Om så skulle bli möjligt är häst är i så fall tänkt för att ha och jobba med, skogs och jordbruk men även snöskottning och uppdragskörningar. Annars nöjer jag mig med höns, får och getter

[Onkel Tom]

Jag har inget absolut svar men min erfarenhet är du ska försöka börja jobba med de möjligheter som bjuds.

Nu är livet piss om man vill vara ute och dessutom inte kan komma ut på de få timmar dagsljus som finns. Men det finns rätt mycket att göra. Lära sig vara ute med pannlampa och att få lite distans till sin egna frustration är två saker.

Vi står inför stora förändringar under året då vi räknar med att flytta till en gård och leva självförsörjande. Det ska bli skitkul! Men resan hit har faktiskt mer varit en resa i mig själv än vilka prylar och saker vi ska köpa eller var vi ska bo. Men det började i min livssituation på precis samma sätt som du skriver nu.

Så försök planera för det du vill långsiktigt, men försök också hitta några saker du kan göra nu. Du låter olycklig och lite deppig så ge dig själv lite andrum och positiv energi.

Du är välkommen in hos mig för att se om du kan hitta inspiration på något sätt: http://onkeltomsstuga.se/2016/12/den-nya-om-onkel-tom-sidan] [url]http://onkeltomsstuga.se/2016/12/den-nya-om-onkel-tom-sidan[/url]

[Maria C S]

Intressant blogg du har Onkel Tom, ska kika in på mat under 10an ...
Kostnader, är sånt många idag, kämpar med på olika sätt.
Här hemma tävlar vi med oss själva om att köpa minst (i förhållande till förra året)
Sjukdom förändrar dock allt, så hälsa måste alltid vara viktigast.

[Onkel Tom]

Intressant blogg du har Onkel Tom, ska kika in på mat under 10an ...
Kostnader, är sånt många idag, kämpar med på olika sätt.
Här hemma tävlar vi med oss själva om att köpa minst (i förhållande till förra året)
Sjukdom förändrar dock allt, så hälsa måste alltid vara viktigast.

Tack!

[skräptanten]

Säkert eller ej, det enda vi kan vara helt säkra på är att vi har fötts och att vi ska dö. Allt däremellan är i högsta grad osäkert.
Om du vänder på ditt nuvarande tankesätt: Är det ett schysst alternativ att leva ett liv som du faktiskt inte trivs med? Ditt enda, osäkra liv.

Hur är det med din gubbe? Trivs han med er nuvarande livsstil? Har han ett yrke som är så specifikt att han måste bo precis där ni bor, typ landshövding ?

[lonleywolf]

  Landshövding, det hade varit något.
Nej han är en helt vanlig truckförare, men efter att först varit arbetslös och fått jobba periodvis i flera år efter gymnasiet, till att jobba i butik och i 5 år och aldrig fått någon chans till högre än 12%tjänst (+ extra och ob) så känner han sig nog trygg när han har sina 100% och sin fasta tjänst med fast lön.
Jag förstår honom, men ingen av oss trivs här och han säger själv att han vill flytta, rädslan ligger alltså i att att inte veta om han kommer kunna få en fasttjänst igen.

Vi har hittat några ställen norrut och pratat mycket, i övrigt har vi inte kommit så mycket längre. 

[Jakobn]

Landshövding, det hade varit något.
Nej han är en helt vanlig truckförare, men efter att först varit arbetslös och fått jobba periodvis i flera år efter gymnasiet, till att jobba i butik och i 5 år och aldrig fått någon chans till högre än 12%tjänst (+ extra och ob) så känner han sig nog trygg när han har sina 100% och sin fasta tjänst med fast lön.
Jag förstår honom, men ingen av oss trivs här och han säger själv att han vill flytta, rädslan ligger alltså i att att inte veta om han kommer kunna få en fasttjänst igen.

Vi har hittat några ställen norrut och pratat mycket, i övrigt har vi inte kommit så mycket längre. 

Det är ju så man börjar, ska stötas och blötas mycket innan det är dags.