Det är mycket som brukar kallas ravin, men i det här fallet verkar det vara en riktig ravin. En ravin definieras av en djupt nedskuren bäck med återkommande ras i kanterna. Uppkommer i sandiga jordar där material både kan lösgöras och avsättas i vattendraget som hela tiden tar ny väg. I en lerjord blir bäckar raka då lossgjort material har svårar att avsättas.
De sandhak som bildas är värdefulla biotoper för bla vissa insekter, svalor mm. Att stoppa processen är nog inte möjligt med de resurser som står till förfogande (och är troligne en tillståndspliktig vattenverksamhet), att med ingenigörsbiologiska metoder fördröja processan kan nog gå. Material lossgörs av vattnet längs ner i slänten vars övre del blir hängnande och till sist rasar ned i vattendraget. Pilsticklingar skulel nog armera slänten och fördröja raset, men jag är mer tveksam till om de skulle kunn hindra att vattnet lossgär material från den del av slänten som ligger under vatten. Möjligen kan, om pilen (eller anan växt) etablerar sig fort, även lossgörandet minskas. Vattnet kommer så att lossgöra material på någoan annan stans och vattendraget tar en annan väg än det skulle gjort utan pilplanteringen.
Jag har undvikit ordet erosion då det om man går in i detalj har en något annan betydelse än den allmänna uppfattningen.
Hotas något större värde, så försök binda sanden med växter, eventuellt kan ett nät av kokosfibrer hålla kvar växteran under etableringsfasen. Nätet bryts ned efter några år när rötterna är etablerade. Västval överlåter ajg åt någon mer biologikuynnig. Men om möjligt låt naturen ha sin gång. Krisar det för något hus eller liknade så är det nog stålspont, sprängsten och betongkonstruktioner som man får ta till
Har haft tillfälle att studera dessa processer i an artficiell miljö bestående av en 18 m lång lutningsbar bassäng, där vatten kunde pumpas runt med olika flöde vågmaskine aktiveras osv.
