Vit "svensk Lantleghorn"

[Johan P]

Hej

Innan jag skaffade leghorn så hade jag (och har fortfarande) en flock med Åsbo.
Dessa höns var min mall för hur höns skulle bete sig och vara till sättet de finner sin egen föda, ruvar fram kyklingar och är väldigt tama.
När jag sedan fick mina Lantleghorn märkte jag att skillnaden inte var så stor när det gäller det flesta av egenskaperna.
Jag möter i bland (förakt) misstro mot leghorn, då vanligen från folk som inte har dem själva.
Den namnförviringen som råder kring vit leghorn/hybrider har oftast varit total, dena förviringen har tidigare inlägg klargort för alla som har funderingar eller frågor.
Jag vill bara sprida lite ljus i mörkret kring en väldigt trevlig ras.
En ras som för 50 år sedan var helt dominernad på den svenska marknade har nu desimerats till 1 ev 2 stammar på max 50  djur.
Jag tycker att det är synd att den inte skall få leva kvar som en bit levande kulturhistoria.
Var med och värna om landets genetiska mångfald, skaffa lantleghorn.
 

[Ronny]

Käre Johan!

Du talar om "namnförvirring". Hallander skriver ordet "lantleghorn" i sin bok, som ett skämtsamt uttryck! Visst  är de gamla "svenska" stammarna av leghornh (inklusive Silverudds 55-Flowery) väl värda att bevara, men att försöka sudda ut lantrasbegreppet är väl att gå ett steg för långt - eller?

[Johan P]

Vad man lägger i begreppet lämnar jag åt var och en att bestämma för sig själv.
Jag citerarade inte Hallander riktigt korrekt, det skall stå "svensk Lantleghorn" vilket jag förkortade Lantleghorn.
De stammarna som jag nämner i min person beskrivning anser jag kan benämnas som svenska varianter av en internatinationel ras.
Dessa djur har under fler än 100 generationer levt och anpassat sig till de svenska landet.
Det finns raser  som använder sig av ett svensk etipet, SLB Svensk lågland. även på gris sidan finns "svensk lantras" de djur som kallas för svensk lantras är en korsning av flertalet utlänska raser med mindre delar svensk i blandet, hallander vill inte ens kalla den svensk ännu mindre lantras.  
Begerepet "lantras" är för mig inte riktigt knivskarpt, på hönssidan finns det flera lantraser bevarade fria från inkorsning.
Men på anksidanär det sämre ställt, gul anka skulle jag (om jag är lite elek ) kalla för en stabiliserad korsning med kaki-campbell som folk sakaffade för att de var trötta på sina blåankor som inte är färg konstanta.
Man kan bråka om ord allt man vill men kärnan är ett de djuren som jag kallar för Lantleghorn (även 55 flowery) förtjänar att bevaras. eller?

[Ronny]

Jo, jag skriver ju det!

Kanske inte mycket att tjafsa om i detta sammanhang och jag ber läsarna om ursäkt för detta, men jag tycker nog att det var Johan som började: Kanske är det inga knivskarpa gränser på vad som är lantras, men en sak som är helt avgörande är om rasen har sina rötter i äldre oförädlade inhemska allmogedjur eller inte. Det har t.ex. både gul och blå anka, men definitivt inte leghorn. Att en ras betecknas som svensk är en delvis annan sak: Det räcker ju här att den "konstruerats" i Sverige, vilket inte heller detta är fallet med leghorn. Ett mer korrekt namn på dina leghorn kunde ju vara svenskavlad leghorn, men det räcker tydligen inte för dig - eller? Att försöka vattna ur lantrasbegreppet är väl i så fall att nedvärdera de insatser som många gjort under de senaste 20 åren för att rädda och bevara dem - eller?
Låt mig citera Hallander (Svenska Lantraser sid.466), eftersom du drar in honom i detta: "Lyckligtvis finns det kvar också en stam av 1800-talets svenska leghorn... Någon lantras är den inte, om man nu inte anser att den efter 100 år i Sverige är så anpassad till landets förhållanden att man bör kalla den för "svensk lantleghorn". SKÄMT ÅSIDO, den är under alla omständigheter värd att spara för sina säkert unika anlagskombinationer". På denna punkt och de allra flesta andra punkter är jag helt överens med Hallander.

[Johan P]

Du har en poäng i de med urvattnade av begrepp.
de skämt som lägger närmast värkligheten är ofte det bäste.
Att kalla den för lantleghorn kan vara att dra de hela till sin spets.
Jag läste en artikel för lite sedan an Gösta Andersson(är inte 100% säker på att det var han )
Där han diskuterande en liknade namn förbistring om att man inte kunde kalla en Myskanka för Svensk Myskanka för att den inte had sitt ursprung i landet.
När jag läste Svensk Lantleghorn tyckte jag att de pasade bra in på det djuren, men som det flästa sakerna brukar det bli bättre om man är flera som är med och bidrar med sin tanke kraft och erfarenhet, och jag vet att du har gott om bägge.
Jag är på intetsätt låst vid namnet men tills ett bättre har kommit så har jag kvar det. (Jag skall tänka över ditt förslag)
Jag hoppas att det är många som läser detta skulle vara trevligt att få fler synpunkter.
Det finns i dag flera "typer" av namn, Områdes namn tex Åsbo eller skånsk, samt varianten Gammalsvensk, svensk, svenskavlad, svensk lantras.

 

[Kicki]

Jaghar ingen erfarenhet av leghorn men har läst er diskussion med intresse - jag kallar den inte för tjafs för jag tycker sådant också måste diskuteras för det finns så många bergrepp och uttryck som ingen vet vad de egentligen står för och som ändå används.
Svenskavlad leghorn tycker jag verkar vara en korrekt benämning av den rasen eftersom det, som sagt, inte är en lantras och därför kanske inte heller bör ha det attibutet men ändå avlats tillräckligt länge i Sverige för att vara värd att spara - precis som Silveruddsraserna - som svenskavlad modern ras.

[Ronny]

Men då kan man ju inte heller säga att "Skånsk blommehöna" har ett relevant namn...Då skulle den ju heta "Indisk blommehöna" med curry...eller?
 

[Kicki]

Hrmm, jag vet inte om ditt svar Ronny var till mig eller Johan men egentligen borde väl ALLA hönsraser heta indisk höna, eller .....    

[Ronny]

Svaret var dumt, men till Johan. En skillnad som är viktig i sammanhanget är även att myskankan är helt oförädlad (naturras) medan leghornshöns är en specialras för värpning. Vad jag menar med allmogeras är en relativt oförädlad ras. En gammal lantras var från början en naturras. Om vi tar hedemorahönan och flera andra lantraser så har de aldrig blivit utsatta för ensidig avel - tack och lov! Därför är de allra flesta lantraserna så bra husdjur för självhushållet. De är anpassade till en tid då det var bra att en familj kunde försörja sig själv. I dag är det andra tider - som skomakaren sade!

[admin]

Den här diskussionen började som ett sidospår i tråden "Hur länge värper leghorn?" (http://www.alternativ.nu/yabb/index.php?board=16;action=display;threadid=1763) men då den har utvecklats till att handla mer om rasen leghorn har jag delat upp tråden.

[Johan P]

Jag undrar vad är värst för en gammal ras, att bli en produkons ras eller att bli en utställningsras?
I begreppet Lantleghorn lägger jag att denna rasen under mer en ett sekel har anppasats till den svenksa miljön.

[Kicki]

Ja det kan man verkligen fråga sig...
Jag är glad att jag har en ras (hedemorahöns) som inte utvecklats till  någotdera utan som fått förbli just "bara" en lantras som är avsedd till viss självförsörjning i det egna hushållet = en hushållshöna - billig i drift, instinktssäker och ruvvillig.

[Johan P]

Kicki du förstår min frågeställning, Vid all form av selekon förlorar man gener, men vilkan av tidigare nämda är "värst".
I dag fins det flera svenska lantraser som har varit standardiserade under en lång tid och dessa djur uppvisar fortfarande ett väldigt naturligt betende.
"Tyvär" har vi ingen ras som har varit en selekterad för hög äggproduktion i dag, men våra grannar i norge har.
De förädlade sin gamla lanthöna till en ras som man använd för äggprodukton i stor skala.
Ruvviligheten är den egenskapen som mest blir lidande när man vill ha djur som lägger många ägg.
Jag ser med spänning fram mot nästa sommar då jag kan gämföra mina Lantleghorn med åsbo och blomme.
På mina åsbo ruvar nästan alla mina hönor flera av dem ruvade flera gånger, hos blomme ytror jag siffran var 12% och på leghorn har jag inga siffror men jag skulle tro att det liggere runt 5 % den som lever får se.

[Charlotte]

 Intressant diskussion!
Trevligt att någon vill bevara "Lantleghorn" eller vad den nu ska kallas....
  Missförstå mig inte nu, och detta syftar inte på något inlägg här... Men ibland tycker jag uppfattningen om våra Lantraser är lite "snedvriden". Allt rör sig SÅ mycket om att inte selektera så att det på något sätt blir så konstigt...Vi ska bevara raserna som dom var och så fort någon börjar nämna produktion så skriker en del högt... Men inte tror väl någon att man sparade den sämsta hönan/kaninen/fåret förr bara för att man tyckte den var gulligast eller för att bevara genbredden??  Man ville säkert ha bra produktionsdjur på den tiden också...
 Självklart ska man bevara genbredden! Men ibland urartar det hela... Jag vet en del duktiga djurhållare som slutat med Lantraser efter "påhopp" från fanatiker...
                               Mvh
                             Charlotte

[Anders]

Det är helt rätt som Charlote säger. De "lantraser" som vi talar om var de djur som bäst överlevde och gav bäst utkomst åt sina ägare vid just en viss speciell tidpunkt. Denna selektering av djur gick väldigt långsamt ända fram tills dess man började kunna poäng- värdesätta vissa egenskaper som var ärftliga. ärftlighetsstyrningen började få sitt genomslag i slutet på 70-talet.

Det foder och den miljö och det omhändertagande av människor som djuren fick förr (vid någon speciell tidpunkt) är väsensskild från motsvarande nu. Den moderna människan av idag väljer vilka djur som skall överleva i sin "lantraspopulation" utifrån helt andra kriterier än vad dåtidens människa hade för urvalsmodell.

Lantrasdjuret av idag, om det så är fjällko, rödkulla, fjällnära ko, linderödsgris eller höns eller kaniner, har föga gemensamt med sina anfäder mer än ett relativt brett genetiskt spektra.

Oavsett om vi vill eller inte så förändras och utvecklas "lantraserna" nu också. Varje liten klimatologisk region eller område utvecklade för sin egen "lantras", dvs de djur som var bäst lämpade för just den klimatzonen och geografin överlevde just där. Nu är "lantraserna" spridda över hela landet, vilket bara det visar att begreppet "lantras" är helt missvisande. Självklart skall vi ändå använda detta begrepp eftersom det återspeglar den värdefulla genetiska mångfalden. Det kanske kommer en tid då djuren i det nuvarande genetik- och industrisamhället inte klarar av de förändringar som pågår på jordklotet.

[Johan P]

Urval , medvetet eller omedvetet.
Inom alla lantraser gör man ett urval antingen man vill det eller inte.
med en ras som leghorn har man andra kriterier att titta på än för en lantras om man vill behålla rasens egenskaper för framtiden.
Man måste ha koll på ägglägningen hos djuren, de skall värpa många och stora ägg.
Ruvningen är nog inget man behöver bekymra sig över, målet var att hönan inte skulle ruva, så man skall nog hålla ruvningsprosenten på en låg nivå.
sen en viktig fråga hur skall man bevara rasen ?
Förslag genbank, genpool...
skulle vara intresant att höra vad andra tycker.
Ronny vad säger du?

[Ronny]

 

Visst!

Det utkom i dagarna ett fruktansvärt skrytvärk av NGH som gör gällande detta. SLK vill verkligen bidraga så gott vi kan till 55 och svenskavlad vit leghorns bevarande, men vi är definitivt inte ensamma om att vilja ta ett ensamt ansvar! Förstår du detta johan? Det är en helt annorlunda sak att bevara en lantras och en utpräglad värpras! Det håller säker Krister med om! Men Johan, du är inte helt fel ute - jag menar INTE det!

[Kicki]

Undrar om inte begreppet lantras skulle vinna mycket på att ersättas med benämningen allmogeras? Jag tror att dylika diskussioner automatiskt skulle bli överflödiga då - allmogen på t.ex. 1700-talet hade inga leghorn och så de moderna raserna kom på 1900-talet fanns inte längre bregreppet allmoge kvar bland befolkningen

[Johan P]

Självklart är det vissa skillnader från ras till ras när man arbetar med att bevara dem.
Man måste flytta focus från ruvning och föräldrar egenskaper till att fockusera på ägg antal och vikt.
Vit Leghorn är en värpras och skall så förbli.
Om jag skulle ha en Åsbohöna som inte var snäll mot egna och andras kyklingar skulle hon inte bli långlivad i min flock.
Men om en Leghorn höna mot förmodan skulle ruva fram kyklingar skulle jag vara mindre kritisk om hon inte var en bra mor.
Det viktiga är att hon värper många och stora ägg fungerar i flocken, inte väger för myket mm mm.
Jag tror att det flesta frågorna kan besvara med orden,
"Man skall inte förändra ras." Tillåt variation inom rimliga rasramarna.
Jag tror att det är svårt att bevara inre egenskaper om man har en strikt rasstandard för hur djuren skall se utt.
Om alla dina hönor börjar få krokiga kamar skulle man nog börja lägga på tuppar och hönor som har raka kammar.
Men om EN höna har de skulle inte jag ta fram yxan.
Så fort man börjar selektera hårt tappar man anlag.


 

[Kicki]

Nej Ronny, det tycker jag självklart inte. Jag  har inte tillräckligt med erfarenhet och kunskaper om ankorna och deras ursprung utan tänkte närmast på hönsen.

Vad det gäller mina allmogehönors instinkter måste jag ärligt medge att jag är glad om jag får en höna som är duktig värpare eftersom ruvlusten är så stark i min besättning MEN detta medför inte att jag prioriterar hennes avkommor framför de andras. Ett par duktiga värpare är praktiskt och bra men det är faktiskt väldigt häftigt med hönsmammor och kunns studera samspelet mellan mamma/barn, tupp och övrig flock - som då jag i somras hade 9 hönor med små kycklingar på hönshusgolvet samtidigt, utan bråk. Hela golvet var fullt av springande kycklingar och kluckande hönor!  

[admin]

Leghorn, var det ja...

Återigen en avvikning från ämnet, men jag förstår att det är näraliggande frågor!
Jag har samlat ihop inläggen som handlar om lantrasprodukter, mervärde och eventuellt "lantras-snobberi" i en egen tråd Lantrasprodukter, mervärde osv.

Fortsätt gärna den intressanta diskussionen om lantraser där och fortsätt prata Leghorn här!

[Johan P]

Nu kommer äntligen en bild på en Vertofta Vit Leghorn tupp titta och njut.

[Johan P]

Detta ämne har svalnat lite under sista tiden så här kommer ett försök att skruva upp värmen lite
Vilka skulle vara de stora skillnaderna om man vill bevara en utprägladvärpras kontra en allmogeras?
Är de bara äggantalet som är skilnaden?