Hur är det att bo i mycket litet samhälle med barn?

[Palindrom]

Jag och min man letar hus. På landet med möjlighet att odla. Vi har hittat ett trevligt objekt...
Men det ligger i anslutning till en by med bara skola och frikyrka i..
Närmaste riktiga stad är 1 h bort.
Detta vore ju helt ok för min egen del men vi har en dotter som ju kommer att växa upp och
vilja att det ska hända saker.
Jag skulle ju också gärna vilja att dottern växer upp där det är lite mångkulturellt osv.. där inte alla kör
epa och lyssnar på eddi medusa (ursäkta felstavningen?) men det är kanske svårt om man vill bo på landet?
Är jag fördomsfull nu?
Är det bara jag, uppvuxen i stan som tänker så här?
Så.. ni med barn, hur långt har ni till en stad och hur har barnen det på landet?

[Skogsvilde]

Ja du är mycket fördomsfull, Eddie Medusa var en samhällskritiker i stora mått och antagligen den första feministen.

[Palindrom]

Ja du är mycket fördomsfull, Eddie Medusa var en samhällskritiker i stora mått och antagligen den första feministen.

smäll på fingrarna! ska läsa på bättre!
Men ni förstår kanske min poäng? Känns som att folk i en liten by är mer stöpta i samma form än i en större stad?
usch vad fel och dumt det blir känner jag. menar inget illa och vill inte nedvärdera någon.

[poze]

Det är inte bara du som är uppvuxen i stan som är en fördomsfull skitstövel alla är det! Vad ska man med mångkulturella sammanhang till när det råder total segregation både i stad och i landsbygd ? Hur många bästa vänner kan en unge ha ?

[Kontorsråttan]

Kan inte svara på hur det är att bo i mycket litet samhälle med barn, för det har jag inte gjort.
Men jag har som barn växt upp i mycket litet samhälle, och från skolåldern växt upp med en mil till närmsta samhälle. 5 mil till en stad.

Jag ångrar inte en sekund!

Högre utbildningar i mellanstor stad, med efterföljande boende & arbete i staden.
Hamnar sedan ute på landet, ungefär samma som uppväxtperioden.
Och nu är jag hemma....

Skulle aldrig vilja bli utsatt som barn av den skrik & panik jag upplever i staden.

[Ett svart får]

Det är en annan sorts folk som bor på landet, det är bara att acceptera. EPA-traktorer och Eddie Meduza är en del av det men det betyder inte att alla är idioter. Det är vanligtvis mera konservativa människor, folk som tycker om det gamla genuina svenska sättet att leva. Kan man inte acceptera sådana människor kommer man antagligen att bli ganska ensam där. Klyftan mellan landsbygden och staden breddas hela tiden.

[Själv är bäste dräng]

Det finns många viktiga fördelar med att dra upp ungar på landsbygden, där det är långt till mycket av det elände de kan drabbas av. Den enda nackdelen som jag ser är om det inte finns andra barn i lika ålder inom rimligt avstånd. Men det går ju att skaffa många barn själv 

Och det där med multikulti kan komma fortare än man anar, byskolan läggs ned och blir flyktingförläggning. Dina barn bussas till en skola med mycket droger i en stad i närheten.

Jag har en kamrat som är uppväxt i Stockholm, och han ojade sig över att byborna i den lilla håla han flyttade till var både rasister och efterblivna. När jag då förklarade för honom att i staden var det han som valde bland kanske tusen personer i sin närhet vilka fem han ville umgås med, medan nu var han "nedsläppt" hos fem slupmässigt utvalda, så insåg han att fem slumpmässigt utvalda i storstaden kunde vara lika rasistiska och efterblivna.

[Lena III]

Fast är inte ren landsorts bättre än en småstad?  Jag är född och uppvuxen i en mindre stad, som jag upplevde som hemskt fördomsfull och kvävande. Människorna runt torpet, uppfattar jag däremot som relativt vidsynta! Det finns ett enda ställe i världen jag absolut inte kan tänka mig att bo och det är hålan jag växte upp i. 

[Ett svart får]

Fast är inte ren landsorts bättre än en småstad?  Jag är född och uppvuxen i en mindre stad, som jag upplevde som hemskt fördomsfull och kvävande. Människorna runt torpet, uppfattar jag däremot som relativt vidsynta! Det finns ett enda ställe i världen jag absolut inte kan tänka mig att bo och det är hålan jag växte upp i.

Kanske, men jag har faktiskt aldrig upplevt några sådana "hålor". Antar att bruksorter där bruket lagts ner och alla ambitiösa människor har flyttat kan riskera att bli sådana.

[Gottfrid]

Om du låter dottern åka epa/A-traktor å lyssna på Eddie Meduza Så har du goda chanser att få en bra svärson va de lider Istället för dom där  som dräller inne i storstan som tror att pengar växer på träd och att arbete är nått påhitt.

[Ett svart får]

Raggarkulturen är ju ganska drogfri också, även om det dricks en del alkohol

[kurt]

Ja du är mycket fördomsfull, Eddie Medusa var en samhällskritiker i stora mått och antagligen den första feministen.

Du kanske själv har växt upp just i ett litet samhälle med bristande utblick i världen?

"Feminismens rötter sträcker sig långt tillbaka i tiden, men det var i slutet av 1700-talet som fröna till den tankeriktning som skulle bli feminismen såddes.

Enstaka skrifter med feministiska förtecken skrevs före 1700-talet. En av dessa är Christine de Pizans Kvinnostaden (1405) där hon skarpt kritiserar kvinnofientlighet och argumenterar för att män och kvinnor har samma förmågor på det själsliga planet."

[DennisCA]

Bor i en landsbyggdskommun och här är det många invandrare, bosnier, vitryssar, vietnameser, thailändare, burmeser, osv.

Här i Finland har de mindre kommunerna i svenskfinland haft förstånd att ta till sig invandrare och integrera dem, vi motverkar avfolkningen, vi slår död på storstadsfördomar, vi stärker svenskan i landet. Ser då jag åker till arbetet ser jag barn påväg till skolan av olika hudfärger som leker tillsammans, och många invandrare har gift sig med lokala invånare och bildat familjer. Så vi fräschar upp genpoolen också.

För att ha totalt 6000-nånting i hela kommunen så har vi en bosnisk resturang, en thailändsk, ett kebab-hak (som har väldigt bra mat, jämfört mod flera i stan, endast pikku quattro i vasa slår den i malax), och flera vanliga grillmatsställen också.

[andtol]

Trivs ni kommer barnet/barnen att trivas! Och barnen blir som sina föräldrar, inte som grannarna...

Däremot får man vara beredd på att köra till kompisar/träning/scouter och andra aktiviteter när man bor på landet. Men det tillhör livet på landet.

[Kanin-Eva]

Vi flyttade från Stockholm ut på landet drygt 30 mil bort när våra söner var 14 och 16 år. Vår yngsta trodde att livet var slut och att han bara skulle vara omgiven av "bonnlurkar som kör EPA-traktor". Vår äldste är idrottsintresserad och började på idrottsgymnasium i närmaste samhälle (ca 1,5 mil bort). Det var den idrottsintresserad och jag som drev fram flytten.

Efter 6 månader hade den yngre rotat sig på platsen och hittat "en massa sköna människor". Inte de med EPA-traktor utan ungdomar intresserade av politisk aktivitet och musik. Vad jag menar är att det finns alla sorter även på landet och i små samhällen. Men man får räkna med några år med mycket skjutsande. Vi har bussförbindelse in till samhället men sista bussen går kl 19 på vardagar och det går ingen på helger så "taxiservice" blir nödvändig under några år om ungarna ska kunna utvecklas och ha ett normalt umgänge.

[Ett svart får]

Mig var det aldrig någon som skjutsade, jag fick ta mig dit jag ville själv. En mil till samhället, 3km till busshållsplatsen, 6km till min bäste vän. Jag fick gå, cykla eller senare köra moped om jag ville någonstans.

[Råtagen]

Jag tycker att du är fördomsfull och har du den inställningen så kan det vara svårt för dig att bli väl mottagen utanför storstäderna. Du kan inte begära att omgivningen ska anpassa sig efter dig, och tror du inte att du kommer att passa in och trivas i omgivningen du kommer hamna i så har du inte där att göra.

Ni anar inte hur less vi är på stadsbor som har en romantisk dröm om landet och tror att landsortsborna kommer att välkomna dem med öppna armar och ställa upp med att låna ut grejer och hjälpa till med allt som råkar vara lite krångligt.

Du får ursäkta att jag blir arg, men om du tror att det endast handlar om " bara skola", fri kyrka och EPA-traktorer och tror att det inte finns olika kulturer på landsbyggden då har du väldigt mycket kvar att lära.

[Lise]

Min upplevelse är att ju färre människor som finns desto mindre formgjutna är dom och desto mer unika.

Är själv uppvuxen på landet och har bott på landet under mina barns uppväxt.  "Barnen" är numera 21, 19 och 13 och de två stora utflugna. Vad dom själva säger, mina stora barn, är att det var jättebra upp till runt 11-12 års ålder. Det var väl ungefär så länge de "byggde kojor i skogen", lekte spöken på vinden och sånt. Förutom då musikskolan, kör, dans, teater mm i närmaste stad. Men senare vart det för tråkigt med så långt till kompisar.
13-åringen som bor hemma sitter ofantligt mycket vid datorn. skype gör att det är en väldigt social grej.

[Palindrom]

tack för era åsikter.
jag kan ju poängtera att jag inte är nån stads-hipster som har en romantisk illusion om landsbygden.
ja må vara uppväxt i utkanten av en stad. men jag har också tillbringat delar av barndomen på landet.
har jobbat mycket på landet med kroppsarbete, skitigt och svettigt.
jag har i flera år även bott på landet. dock inte i mycket litet samhälle, utan utanför större stad.

[skräptanten]

Jag uppfattade tyvärr din trådstart som fördomsfull, jag också. Men vad vet jag, har aldrig haft en A-traktor och jag är inte gift med min kusin och jag spelar inte banjo (och hade jag gjort det, hade nog inte låtar av Eddie Meduza kommit högst på repertoaren ändå, sorry grabbar längre upp i tråden)...
Min egen erfarenhet är att spektrat för vad som är socialt accepterad livsstil är betydligt större på landet, än i t ex ett villaområde i stan. Det finns, tvärtom vad du tycks tro, en större frihet och ett större tillåtande på landet än vad det gör i en stad. Även i likartade miljöer: Försök att stövla in lagårdsklädd i tamburen i din stadsfrikyrka och hämta barnen från samlingen, kontra att göra det i byafrikyrkan...
Visst, en kan inte vara anonym på landet som en kan i en stad, men det är både för- och nackdelar med det. När det skattefinansierade samhället sviker, träder det personliga ansvaret och starka civilsamhället in istället. Låt säga att det stormar runt er lilla by, och det blir strömavbrott, då är det tämligen troligt att någon kommer efter en stund och ser hur ni klarar er och ert barn utan el.

Håller inte redigt med Fåret om att folk på landet skulle vara mera konservativa, jag skulle snarare säga att vi är mer anpassliga. Många föreningar landet runt har lagt ner mycket tid och energi på att ordna bredband i sina byar och socknar!

Det är bara att önska lycka till med flyttplanerna! Och skulle ert barn om några år komma hem och säga "Börrrje, det är nåt som dunkar i plåten? -Jaså, det var visst en folksamling!" så må det vara hänt, liksom.