Det mesta av råvarorna i pelletsen från våra stora foderproducenter (svenska foder, lantmännen) kommer från svenskproducerat spannmål, eller i förekommande fall svensk potatisprotein.
Skillnaden mellan spannmål och pellets är att pelletsen innehåller mineraler, vitaminer och (lite) selen också, och att de "alltid" håller samma näringsvärde. Dessutom är pelletsen så behandlade så att de inte ger urinsten till bagglamm.
Dessutom så håller pelletsen normalt en mycket god hygienisk kvalitet, medan spannmål (ärtor, åkerböna) kan variera en hel del, i synnerhet sådant man hämtar själv hos den som odlat. Att köpa spannmål i säck i foderaffären, istället för pellets, är enligt mig en dumsnål affär, eftersom man då måste komplettera med vitaminer och mineraler, så att besparingen i pengar blir alldeles för liten.
I små besättningar, och när man inte odlar egen spannmål eller kan få köpa mycket billigt av en nära granne, så gör man det oändligt mycket lättare för sig genom att använda pellets. Det är berikat, smakligt för djuren, lätt att "dosera" och är betydligt bättre för matsmältningssystemet än ren spannmål, i synnerhet om man måste ge stora givor om grovfodret har låga värden.
För att veta lite mer exakt, hur mycket kraftfoder man ska ge, behöver man egentligen ha analyserat grovfoder, och man behöver göra en enklare beräkning.
Har man oanalyserat grovfoder, så blir det lite svårare, men tidigt skördat innehåller i regel mer protein än senare skördat, så då får man göra lämpliga antaganden om grovfodrets näringsinnehåll, baserat på gräs- och baljväxtinnehåll samt skördetidpunkt, hur gödlad vallen varit m.m.
Hur som helst, så behöver man komplettera kraftfodret med E-vitamin/selen och mineraler av lämplig typ, till dräktiga tackor.