Ju mindre besättning (=desto färre lamm) och ju större inomhus yta, desto mindre behov av lammkammare.
En (eller flera) lammkammare är inte enbart till för att "göda" med kraftfoder, utan lika mycket en plats där lammen kan dra sig undan för att slippa stoj och stök, och för att i lugn och ro kunna provsmaka och lära sig äta såväl grovfoder, av späd bästa sort, och kraftfoder, helst pellets av den lilla sorten.
Det är också en bra plats för att kunna se hur lamm mår.
Lammen börjar intressera sig för att dra sig undan i lammkammare när de blivit någon vecka gamla. De kan utan att konkurrera med hungriga tackor eller större, mer buffliga lamm, träna på att äta grovfoder och lära sig få smak på pellets.
Trötta lamm lägger sig gärna och vilar (ofta i en liten gullig hög) i lammkammaren.
Jag brukar ge lammen en egen foderhäck på lagom höjd i lammkammaren, och där får de hö, eller ensilage, som är av det finaste
(spädaste), så att det ska vara lätt att äta. De får också en egen liten skål med några deciliter pellets samtidigt som tackorna får kraftfoder, så att lammen verkligen får en chans att smaka alls. Hungriga tackor tränger bort lammen från foderbord eller hinkar när kraftfodret dyker upp. Att ge pellets i lammkammaren, där tackorna inte kan komma in, möjliggör att ge lammpellets där, och eventuellt andra sorters kraftfoder än pellets (spannmål, ärtor, bönor m.m.) på foderbordet till tackorna, sådana kraftfoder som inte alltid är optimala till små lamm.
Vatten brukar jag inte ge i lammkammaren. Under lamningsperioden, så kompletterar jag vattenkoppen med flera hinkar med vatten på olika ställen.
Att lammen suktar efter kraftfoder, utnyttjar jag sedan för att kunna "skaka på en hink" när får och lamm, och sedan efter avskiljning av (bagg-)lammen, ska flyttas mellan olika hagar. Får är ibland tveksamma till nya sorters "mat" (eller godis), och en grupp bagglamm som inte känner till kraftfoders lockelse kan vara rätt "intressant" att flytta om man inte har en bra vallhund.