Sätta samman kycklingar med höns

[Simpl]

Har fem Lohman och en Åsbo och ingen tupp, så jag hämtade ett gäng med befruktade ägg hos grannen och kläckte dessa i kläckare. Kycklingarna fick sedan bo för sig själva i ca fem veckor innan jag sent en kväll satte dem i hönshuset i en egen bur för att de och hönsen skulle vänja sig vid varandra. Efter två dagar öppnade jag luckan och ca en dag senare hade hönsen pickat ihjäl en av kycklingarna och de andra hade lyckats gömma sig under hönshuset. Dessa samlades in och sattes tillbaka i buren i hönshuset, så det är lugnt nu, men man undrar ju...
1. Vad gjorde jag för fel?
2. Hur går jag bäst till väga nu?
Vänligen, Simpl

[Permission]

Eftersom du inte har någon tupp så strävar alla efter att få vara högst i rang, att en kyckling dog kan bero på olyckliga omständigheter och behöver inte betyda att någon dödat den med berått mod.

Vänta iaf 2 veckor till, 5 veckors är fortfarande ganska små, dessutom när de inte har någon hönsmamma som kan skydda dem mot argsinta flockmedlemmar.

[sonja på slätten]

Lohman och liknande är inte precis kända för god social kompetens.

[Simpl]

Ok, tack.
Jag är oerfaren, men min uppfattning om Lohman är att de är mer sociala än jag trodde. Men det kanske bara gäller mot människor som kommer med godsaker i tid och otid...
Permission, tror du att det går enklare att introducera nästa kull om jag har en etablerad tupp i flocken? Hade det varit bättre att sätta ut dem efter bara några dagar? Får för mig att vissa gör så, men det kanske kräver att det finns en försvarande moder?

[Permission]

Tuppen är alltid (i regel) högst i rang och ofta har han en lugnande inverkan på gruppen bara av att han är där.

Jag tror att i ditt fall hade det inte blivit någon större skillnad av att du sätter in dem ännu tidigare, kanske hade de äldre låtit dem vara lite mer men de är fortfarande väldigt utsatta.
Risken nu är att de vuxna ser dem som små inkräktare mer än som små "barn" och skall genast på och styra upp hierarkin.

när kycklingarna är några veckor till så kan de lättare undvika argsinta hönor och tål framförallt bättre deras hackande.

[MrsB]

Lohman är inga bra höns att ha när man har kycklingar tyvärr. Upplevde dem som väldigt elaka. Hade Lohman för många år sedan så de är kanske bättre idag. Jag har Blommehöns (med tupp). När jag har kläckt i kläckare har jag dem i en separat bur i hönshuset. När kycklingar är 2 veckor öppnar jag upp för dem så de går tillsammans med alla de andra hönsen. Alla höns och speciellt tuppen är väldigt rädda om de små liven. Ibland tycker jag att de vuxna låter kycklingarna göra precis vad som helst . När jag kommer med matrester på eftermiddagen så får alltid de små äta först innan de vuxna äter. En gång såg jag att tuppen knappt vågade röra sig för det satt en liten kyckling på hans fot . De är alltså lika försiktiga med små kycklingar oavsett om de har en mamma eller ej. Hade aldrig tolererat att någon hade varit dum vid små kycklingar. Den hönan eller tuppen hade inte blivit gammal här.

[sonja på slätten]

När jag skrev det där med social kompetens menade jag gentemot andra höns (hönor, tuppar och kycklingar)

[Simpl]

Tack för era svar! Får tyvärr konstatera att Sonja på slätten har en tydlig poäng, de Lohman jag har saknar ett par sociala skruvar när det gäller utökning av flocken. Jag väntade två veckor till enligt Permissions förslag och det såg under inledningsfasen ut att gå bra. Tittade till dem efter en stund och fann att de hade pickat ihjäl en till. Så nu är planen att hitta lämpliga recept på Lohmangryta och ersätta dem med Blomme som MrsB skriver, eller om någon har andra förslag så är det välkommet. Jag vill ha höns som värper mycket, är sociala och dessutom goda att äta.

[sonja på slätten]

Det är ju lite generellt så, att värpning och köttansättning  står lite i ett motsatsförhållande.  Alltså, de bästa och mest ekonomiska värparna har inte så mycket kött på benen, medan de riktigt tunga raserna värper måttligt och äter mycket.
Sedan finns ju kombinationsraserna där man gjort en kompromiss och fått hyfsad värpning och hyfsad köttansättning. Dessa raser är också i regel lugna och trevliga. Exempel är sussex, new hampshire, barnewelder, plymouth rock och många andra.