Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Erfarenhet av skendräktighet? (långt)  (läst 22401 gånger)

vivi850528

  • Inlägg: 106
  • Vem är jag utan mina husdjur?
    • Skåne
Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« skrivet: 08 apr-08 kl 10:21 »
Jag har en snart 3 årig tik som varit skendräktig vid alla löp utom sitt första.
Första löpet bodde vi med min familj och tre andra hundar sen flyttade vi därifrån och sen har hon varit skendräktig två gånger.
Jag tänkte det kunde bero på fodret för hon var ju lite små mullig så det bytte jag till ett mer anpassat foder.
Men nu löpte hon i början av mars och ca tre veckor efter det kräktes hon och har börjat småäta, typiska tecken för dräktighet/skendräktighet. Och dräktig är hon inte, hon har inte träffat en enda hund sedan hon började löpa och en vecka efter beräknat höglöp.
Så nu verkar hon skendräktig igen då, vilket oroar mej lite.
Nu tror jag att det är brist på hundsällskap så jag har letat efter en till hund i ca ett halvår och har nu hittat en basset/cocker som jag ska hämta hem om två veckor. Det är en hane som jag ska kastrera innan könsmognad.
Valpen kommer vara ca 10 veckor när min tik ska skenvalpa så vi får väl se hur det går.
Hon har aldrig haft mjölk i spenarna men hon samlar "valpar"= leksaker, strumpor m.m.
Hon blir väldigt deprimerad under sin skendräktighet vilket varar från efter löpet fram till en vecka efter att hon skenvalpat.
Har provat med motion, minska maten, tar givetvis bort "valparna". Hjälper det inte med sällskap får jag antagligen kastrera henne.
Har hört att det kan hjälpa att ta en kull valpar på henne men vill inte riskera att skendräktigheten ärvs vidare, det är inte kul att ha en hund som blir så deprimerad vid varje löp.

Undrar om här finns någon som har/haft tikar som varit skendräktiga vid varje löp och vad ni gjort för att förhindra det?
Vad kan hända om hon fortsätter vara skendräktig vid resten av sina löp, kan hon få tumörer eller?
Är stolt matte till en Lancashire Heeler, en blandras hund, två bonnakatter och en flock dvärgkochinhönor.

Paulina

  • Inlägg: 152
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #1 skrivet: 08 apr-08 kl 13:43 »
Hej.
En tik blir som blir skendräktig blir detta oftast  ca .8-9 veckor efter löp (då hon skulle fått valpar om hon blivit parad) detta är något som finns inbyggt hos våra hundar och är en slags säkerhetsåtgärd som finns kvar sen långt tillbaka. Då hundar lever i flock och en tik blir dräktig och får valpar händer det ofta att de andra tikarna i flocken blir skendräktiga för att finnas till hands om det skulle hända valpmamman något, så att de han ta hand om valparna.

Förr trodde man att det hjälpte att ta en kull på tikarna för att bli av med detta problem, men nu säger veterinärerna att det inte spelar någon roll.

Jag brukar låta min tik ha sina låtsas valpar i några veckor innan dom får "flytta hemifrån" och då brukar det gå över.
Lycka till

vivi850528

  • Inlägg: 106
  • Vem är jag utan mina husdjur?
    • Skåne
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #2 skrivet: 08 apr-08 kl 13:52 »
Jag har alltid fått höra att man inte ska uppmuntra skendräktighet då det kan bli värre, ökad mjölkproduktion och mjölkstockning.
Vill inte heller göra det då hon gnyr och har sej väldigt mycket.
Och jag vet allt det här med vargflocken, tror nog det är så att hon är lägre i rang och därför blir hon skendräktig.
Grejen är ju den att hon visar tecken på dräktighet redan vid tre veckor, då hon mår illa och äter sämre. Så hon är skendräktig från löp och fram tills dess att hon då skenvalpar. Hon har varit så här de andra gångerna också så hon är ju inte som hon brukar i ca 9 veckor.
Jag hoppas hon inte blir det nästa gång, om 7 månader, då har hon haft en valp rätt länge ju i och med valpen jag skaffar nu snart.
Är stolt matte till en Lancashire Heeler, en blandras hund, två bonnakatter och en flock dvärgkochinhönor.

Abruzzo

  • Inlägg: 71
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #3 skrivet: 08 apr-08 kl 21:07 »
Jag har en tioårig tik av rasen Maremmano-Abruzzese som har lidit av jättejobbiga skendräktigheter.Hon fick aldrig mjölk i juvren men blev otroligt deppig och väldigt dålig på att äta.Hon hade dessutom täta löp och hann aldrig riktigt komma ur skendräktigheten innan hon kom i nästa löp.Det blev som en ond cirkel.Hunden mådde definitivt inte bra.
Vi kastrerade henne och det visade sig att hon dessutom hade små cystor på äggstockarna .Nu har hon blivit mycket gladare och piggare.Dessutom äter hon som hon ska och det har hon aldrig  gjort innan  kastreringen.
Skendräktighet påverkas inte av att man har flera hundar.Mitt råd till dig är att kastrera tiken istället för den nya hanen du får hem.
 Lycka till

filurfigur

  • Gäst
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #4 skrivet: 09 apr-08 kl 06:51 »
SLutar barn att leka mammma-pappa-barn för att de fått ett syskon???

Hundens skendräktighet är fysiskt och det är en slags övning inför att bli mamma, precis som när barn leker lekar om hur det är att vara vuxen.

Det spelar ingen roll om hunden lever som ensamhund i familjen eller i en flock.

Varför är det så himla jobbigt för folk när hunden blir skendräktig? Det enda jag kan se som ett bekymmer i den frågan är just om hunden får mjölkstockning och då får man ju diskutera med veterinären hur man ska göra. Eller om hunden är extremt hormonell och blir jätteorolig och gnällig och nästan aldrig är sitt "normala" jag under året eftersom de har förlöp, löp, skendräktighet rullande nästan, 2 ggr om året. Då får man kanske fundera över sterilisering även om det ju inte bara har fördelar.

För övrigt så borde det väl bara vara så enkelt som att låta hunden vara just hund och få lov att vara skendräktig. Fortsätta vardagen som vanligt med samma rutiner som annars om man har några, och jag tycker det låter vettigt att göra som Paulina N berättade. Att låta hunden ha sin låtsasvalp och sen får den "flytta hemifrån" när det är dags.






MonaW

  • Inlägg: 978
    • Västmanland
    • Monas sida
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #5 skrivet: 09 apr-08 kl 08:58 »
Jag har en tik på tre år som också blivit skendräktig efter varje löp utom det första. Hon äter sämre, går upp i vikt, bäddar mycket och blir annorlunda i humöret. Jag har en hund till, som hon tyr sig till mycket men det verkar inte påverka hennes skendräktighet. Som tur är har hon inte fått mjölk någon gång. Jag gör inget särskilt med henne mer än att jag försöker motionera och träna mera. Denna gång kom skendräktigheten precis i samband med lamning så jag har inte haft så mycket tid eller ork med henne men det verkar inte ha gjort så stor skillnad. Jag tycker inte skendräktigheten medför några stora problem annat än att hon är vallhund. Hon fungerar mycket sämre i vallningen vid dessa tillfällen. Jag har beslutat att kastrera henne eftersom hon inte ska ha valpar och det minskar risken för livmoderinflammation när hon blir äldre.
Åsenfår, hundar och katter

vivi850528

  • Inlägg: 106
  • Vem är jag utan mina husdjur?
    • Skåne
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #6 skrivet: 09 apr-08 kl 11:12 »
Den nya valpen köper jag inte för att få slut på hennes skendräktighet, utan som sällskap då hon nästan bara leker med andra hundar och knappt med mej.
Tänkte bara att kanske hennes nya kompis skulle aktivera henne mer och på så sätt skulle hon inte ha tid att vara skendräktig, men det skulle ju bara vara en bonus om det fungerade.
Hon kommer ju antagligen passa denna valpen som sin egen och kanske på så vis tröttna på allt va skendräktighet är, för valpar är ju jobbiga/ansträngande för en tik till slut?

Hon är uppvuxen i ett hem med flera hundar och jag märker skillnad på henne för övrigt också (när hon är med andra hundar eller när hon bara är med mej). Visst har hon och jag jättekul ihop men jag tror att hon bara skulle gynnas av att få lite hundsällskap, hundar har ju ett helt annat sätt att umgås på.

Är det inte jobbigt att se sin hund deprimerad, man blir ju själv deppig.

Skulle hon inte sluta bli skendräktig kommer jag givetvis kastrera henne, men jag väntar tills efter nästa löp för att se hur det blir då. För då har jag verkligen provat allt.

Tror inte hon har cystor än, de framkallar ju tätare/oregelbundna löp, och det har hon inte.

Kul att se era åsikter, även om alla hundar är olika, bara fortsätt!
Är stolt matte till en Lancashire Heeler, en blandras hund, två bonnakatter och en flock dvärgkochinhönor.

Paulina

  • Inlägg: 152
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #7 skrivet: 09 apr-08 kl 12:40 »
Hundar aktiverar ju inte varandra direkt. Kanske "leker" de emellanåt men mestadels ligger dom och vilar, jag har två hundar och min tik blir alltid skendräktig efter löp som jag skrev i mitt förra inlägg, detta upphör inte pga att vi har två hundar.
Du skriver att du skaffar en hund till för att din hund nästan bara leker med andra hundar och knappt med dej. Är det inte bättre att lära din hund att leka med dej istället då? Hundar leker ju inte på samma sätt som två barn gör och har inte det behovet heller.

vivi850528

  • Inlägg: 106
  • Vem är jag utan mina husdjur?
    • Skåne
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #8 skrivet: 09 apr-08 kl 14:34 »
Känner mej lite påhoppad nu, det var inte meningen att ni skulle tala mej ur att skaffa en hund till för det ska jag.

Har bara bra erfarenheter av att ha flera hundar tillsammans, och jag vet vad det innebär.
När jag var yngre så hade vi tre hundar, alla lekte, sprang och åt tillsammans utan problem.
Jag anser att två hundar umgås på ett helt annat sätt än en hund och en människa. Givetvis aktiverar jag min hund så gott jag kan med söklekar, "brottning", promenader m.m.
Min tik skulle aldrig få för sej att hämta en boll när jag kastar eller leka dragkamp med mej. Men med hundar gör hon det. Och då skulle hon bli ännu mer aktiverad. Jag har ju även ett jobb att gå till, så hon får ju sällskap då med.
Anledningen till att jag väntat tills hon är nästan 3 år är att jag velat ha full kontroll på hunden jag har innan jag skaffar en till (vilket hela tiden har varit meningen). Och nu känner jag att jag har det, hon sticker ingenstans, jagar inget, kommer när jag kallar m.m. Hon är precis som jag vill ha henne, förutom skendräktigheten då.

Skendräktigheten kan ju iallafall inte bli sämre, som sagt så kasterar jag henne om hon blir det nästa gång.
« Senast ändrad: 09 apr-08 kl 15:09 av vivi850528 »
Är stolt matte till en Lancashire Heeler, en blandras hund, två bonnakatter och en flock dvärgkochinhönor.

Inga-Karin

  • Inlägg: 648
  • Två av våra 12 Hedemorahönor med sina tuppar
    • Västmanland
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #9 skrivet: 09 apr-08 kl 15:03 »
Hej!

Jag har erfarenhet av fem tikar under en 15-årsperiod av två raser där två löpte en gång per år och två var 7:e månad och en två ggr under den gröna årstiden med ett längre uppehåll över vintern. Alla har varit skendräktiga, men bara den ena rasen har också haft dålig aptit under  tiden och alla lite "låga" i psyke. Ingen har haft surrogat-valpar. Två av dessa tikar, en från varje ras har haft valpar, men ändå fortsatt att vara skendräktiga. Övriga har haft mjölk samtidigt som det funnits valpar hemma om deras löp och skendräktighet har stämt överens i tid. Givetvis provar också jag att öka motion och minska fodergivan. Ändå har de varit skendräktiga som sagt var. Några tumörer eller livmoderinflammationer har vi inte haft. Tack o lov!

Jag har aldrig upplevt detta som något onormalt, snarare normalt när man har tik. Man har lärt sig att planera in eventuella utställningar så att det inte kolliderar med löp och skendräktighet. Inte heller ska de ju utsättas för kraftig ansträngning i samband med skendräktighet och en tid efter pga att skellettet lär vara skörare den tiden. Har man tik så måste man ta hänsyn till detta också. Bara lite om mina funderinga och hoppas att du får rätsida på dina! MVH
Maka, mamma, svärmor, trippelmormor, dubbelfarmor, matte, hönsmora, f.d.skolsyrra, dotter, syster, faster och moster. Nybliven statsanställd friherrinna.
Vi fick hem våra Hedemorahöns 080320 och fick beviljat Genbank 090325

vivi850528

  • Inlägg: 106
  • Vem är jag utan mina husdjur?
    • Skåne
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #10 skrivet: 09 apr-08 kl 15:50 »
Trodde inte det var så vanligt med skendräktighet, har haft 2 tikar innan i min familj och de har inte varit skendräktiga.
Men det är väl som att hanhundar som juckar på benet, alla gör det inte men många.

Livmoderinflammationer kan ju tikar få ändå, även om de haft valpar. Livmodercancer vet jag inte om det har någon koppling till skendräktighet, men man tar ju bort risken om man kastrerar.
Som det låter på er kommer hon säkerligen bli skendräktig igen, så jag tänker lägga undan pengar till en kastrering nästa år. Skulle vara kul om hunden alltid var glad.

Är stolt matte till en Lancashire Heeler, en blandras hund, två bonnakatter och en flock dvärgkochinhönor.

Annafia

  • Inlägg: 22
    • Dalarna
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #11 skrivet: 09 apr-08 kl 20:26 »
Har en tik som blev mycket skendräktig, hon gick mest bara omkring och letade efter sina valpar (som hon inte kunde hitta), ville inte med ut på promenad och fick mycket mjölk som ledde till mjölkstockning. Mjölken gick att minska med medicinering, men försvann inte helt. Efter mycket funderande fram och tillbaka kastrerades hon i julas och mår nu prima. Var lite orolig för jag hade hört att kastrerade tikar kan bli lugnare och min hunden var redan innan mycket lugn av sej, men hon har snarare blivit vildare och jag ångrar mej inte en sekund! Med tanke på att var fjärde tik drabbas av livmoderinflammation känns ännu skönare att hon är kastrerad nu.

Lycka till med din tik!
Uppvuxen på landet, i ett antis- hem, kunde inte komma därifrån och till stan fort nog. Nu är jag äntligen tillbaka på landet igen! ;)

filurfigur

  • Gäst
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #12 skrivet: 09 apr-08 kl 20:36 »
Tänk bara på att det finns nackdelar med kastrering med.

Tex fulare och svårare päls, större aptit, kan bli bitchigare i humöret, lättare att gå upp i vikt, åldras fortare

Abruzzo

  • Inlägg: 71
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #13 skrivet: 09 apr-08 kl 21:26 »
Tänk bara på att det finns nackdelar med kastrering med.

Tex fulare och svårare päls, större aptit, kan bli bitchigare i humöret, lättare att gå upp i vikt, åldras fortare

  Det där förekommer delvis men jag kan ta min egen tik som exempel.Hon har inte fått fulare päls, snarare tvärtom, ja, hon har bättre aptit men det tycker jag är helt ok då hon varit fruktansvärt kinkig med att äta innan, hon är inte bitchigare i humöret,  har inte gått upp i vikt alls utan står på samma som innan.De åldras inte fortare utan tikar som är kastrerade lever ofta ett par år längra skulle jag vilja påstå.

filurfigur

  • Gäst
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #14 skrivet: 10 apr-08 kl 06:11 »
Visst är det olika. Jag har en tik där det är som du berättar ungefär och med tanke på hur hon var innan hon blev kastrerad så var det värt det. Men min andra tik som är kastrerad har egentligen inte så ful päls, men det syns att det är en tik som kastrerats genom att pälsen liksom inte alltid fälls av o då sitter den där o ser fjunig o lite trist ut...

Hon är surare i humöret mot andra hundar nu än innan, hon har bara mat i huvudet. Men inte tjock, just för att jag ger mindre mat, så hon är säkert hungrig en del av tiden. Förr fick hon mer mat ju. Och på bara några år har hon åldrats i både kropp o psyke, mer än borde. Och det är en sak jag sett på väldigt många kastrerade tikar.

Så "biverkningarna" är ju olika för olika individer, men när man funderar på ett så stort ingrepp i hundens kropp så tycker jag att man ska ha funderat igenom eventuella nackdelar noga, och överväga vilket som är värt vad. Det är en levande kropp, ingen maskin, så givetvis påverkas hunden av ett sådant ingrepp där hormoner o allt rubbas.

vivi850528

  • Inlägg: 106
  • Vem är jag utan mina husdjur?
    • Skåne
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #15 skrivet: 10 apr-08 kl 09:49 »
mmm...allt detta tåls att tänka på.

Det jag oroar mej mest med kastrering är ju vikten, som hon är nu är hon lite rulltig men kan inte påstå att hon är överviktig. Kan ju känna revbenen om man tar sej genom all päls. Vill inte ha henne tjockare iallafall med tanke på höfter och annat, det är ju en stor hund.
Pälsen är ju inte så hemskt viktigt för mej, huvudsaken är ju att hon ska slippa skendräktigheten och allt vad det innebär.

Sen kan ju inte vara bra för hundkroppen att vara skendräktig vid varje löp, tikar som man parar och som får valpar ska man ju som mest ta två löp efter varann och sen få vila ett (tror jag), skulle hon vara skendräktig vid varje löp hela livet så måste ju de också slita på kroppen på ett vis och då kanske hunden åldras snabbare, eller?

Synn man inte kan fråga hunden vad hon vill, då hade allt varit så mycket enklare.
Är stolt matte till en Lancashire Heeler, en blandras hund, två bonnakatter och en flock dvärgkochinhönor.

filurfigur

  • Gäst
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #16 skrivet: 10 apr-08 kl 14:32 »
Nej det är inget skoj med en tjock hund, men det är som sagt oftast upp till en själv, för det är ju vi som ger maten. MEN jag tycker det är lite tråkigt att se att min ena hund bara kan få så minimalt med mat för att inte bli överviktig, hon måste ju vara hungrig jämt. Och då får hon ändå seniorfoder och är ute mycket och får sin motion.

Jag tror inte att hunden har ont av att vara skendräktig, så länge det inte rör sig om de extrema fallen där hunden verkligen mår dåligt av tex mjölkstocknig eller stark oro. Hundar som får valpar är ju skendräktiga efter de löp de inte är parade och får valpar, om det är så att det ligger i dem att bli skendräktiga. Så det är ju inget som försvinner för att hunden ibland får valpar.

Jag bryr mig inte heller om ifall mina hundars päls  ser fin ut eller inte, men vad jag menar med ful päls är inte bara utseendet, utan att den även kan bli lite mer svårskött, tex bildar tovor lättare och har sämre kvalitet liksom.

Min nya lilla tik kommer jag inte sterelisera i första taget i alla fall... så pass har jag insett av att ha två hundar som är det, och av alla de som jag sett/träffat, eller tidigare arbetat med. Men skulle hon må väldigt dåligt själv av det, så att det helt påverkar hela hennes liv, med förlöp, löp och skendräktighet där hon hela tiden är orolig och nervös pga hormonella skäl, då skulle jag överväga sterelisation på henne.

Jag anser därför att det är viktigt att tänka igenom det noga, för gjort är gjort liksom. Det är surt att ångra sig sen när man inser de negativa biverkningarna som eventuellt kommer på hunden. Och eftersom hundar normalt inte mår dåligt av att vara skendräktiga så känns det som att det ofta är ett ägarproblem och inget problem för hunden. För visst kan det vara jobbigt att ha en tik som löper och som sen blir lite annorlunda, men har man köpt en hund så har man och då får man på något sätt kanske anpassa sig efter den lite, för tänk så mycket som den måste anpassa sig efter oss hela tiden...

madnez

  • Inlägg: 4
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #17 skrivet: 11 sep-08 kl 15:28 »
Mina tikar blir alltid skendräktiga, den äldsta sedan första löpet, mjölk låtsas valpar och hela köret, jag låter det bara spela ut, jag får pms och tycker det är jobbigt med att ha mens men jag går inte och kastrerar mej och stoppar in en massa piller i mig för det, så är det att vara kvinna och tik, bara att acceptera.

Min yngsta tik såg jag inga tecken på vid första gången men andra gången jösses då blev hon det helt förvirrad var hon, tredje gången vlev hon värsta hyperkönsliga hunden, nu är hon skendräktig och ska "föda" närsom, längtar, för sen så blir hon normal ca 1 vecka efter födseln. Detta är en normal grej i huset så för mig spelar ingen roll, jag valde tikar, och jag älskar dem som dem är, galna, skendräktiga, glada och skälliga med en massa humör svängningar ibland.

Inte tänker jag kastrera dem bara för dem blir jobbiga ibland 2 månader om året, aldrig jag skulle göra det! Just för den anledningen.

Min diva är deppig när hon är skendräktig och vaktig, min lisen är gnällig och mammig. Och min äldsta, lisen, har fått valpar ja hon blev lugnare men det har inte försvunnit. alla tikar har det i sig, men alla visar i olika grader sin skendräktighet, det är ingen sjukdom utan bara nåt naturligt som finns i dem.

ekoStina

  • Inlägg: 308
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #18 skrivet: 03 okt-08 kl 16:10 »
du filurfiggur - du skriver att din hund säkert är hungrigare nu än innan. hur mycket minskade du på fodret? om man måste minska på enrgiintaget drastiskt för en hund är det ju bättre att byta till ett mindre energirikt foder och låta dem få en bukfylla och känna sig nöjda. att bara minska mängden och låta dem gå hungriga tycker jag är grymt! OM det nu är så du har gjort...

Anette70

  • Inlägg: 1
SV: Erfarenhet av skendräktighet? (långt)
« Svar #19 skrivet: 01 aug-14 kl 11:13 »
Ser att det är längesen detta skrevs men tackar för ett bra inlägg. Var osäker på hur jag ska göra. Tycker ju synd om min lilla tös men jag lider inte av det. Låter det gå och tar sen den lilla plastgrisen som hon har som sin valp ifrån henne. Hoppas detta fungerar. Jag har en tik till och det har inte hjälpt. Snarare tvärtom. Den yngre vill inte heller göra något nu. Hon märker väl att något inte är som det ska vara kan jag tro.


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

516 gäster, 5 användare (1 dolda)
xaelanar, Själv är bäste dräng, per.martinsson, Jon.b

* Forum

* Om tidningen Åter



- Superinspirerande! Nu är jag prenumerant!
/ Pia T

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser