Dela detta:
Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Hur smider man ett sågblad?  (läst 1327 gånger)

Svart

  • Inlägg: 308
    • Västergötland
    • Min butik på Etsy.com
Hur smider man ett sågblad?
« skrivet: 12 maj-17 kl 16:05 »
Jag kom härom dagen att börja fundera på gamla handsågar och via Mästermyrkistans vikingatida såg blev jag sugen att prova själv.

Tittar jag på bilderna därifrån så verkar det ju inte så svårt egentligen, mer som en lång kniv med sågtandad egg. Men jag tror inte det är så lätt om det ska bli bra... Så vad tror ni?

Längderna ligger ganska humant, 10-20 cm ungefär. Många av fynden är avbrutna så det är svårt att säga säkert.
Den korta bilden har tänderna vinklade framåt (skjutsåg), den långa med handtaget vet jag inte ännu.
Det hade varit läckert att smida ett dragsåg. Det skulle ju funka med en nit genom trähandtaget och då kan jag ta lite idéer från mina moderna dragsåg. Men jag vill ändå testa att göra och använda ett vikingatida och då blir det skjutsåg.

Sticktånge är ju klart knivinspirerat.

Skränka tänderna blir en övningsfråga för mig. Jag har inte skränkt nåt sen jag körde röjsåg som yrke för en 15 år sen typ. Men att böja härdade tänder? Njaa... Skränka först och härda sen?

TW

  • Inlägg: 2477
    • Finland
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #1 skrivet: 12 maj-17 kl 22:05 »
Ett vikingatida sågblad var säkert gjort av blästerjärn. Blästerjärn har mycket ojämn kvalitet och ojämn kolhalt. Därför är det en rimlig gissning att de vällde ihop en bit "stål" som egg på en bit "blötjärn" innan de smidde ut biten till ett sågblad.

Från sekelskiftet 1600 och framåt lärde man sig kola upp smidesjärn till brännstål. Man packade järnbitar och kol i murade kistor som förslöts lufttätt inuti en ugn som eldades med kol. Resultatet var stålbitar med högre kolhalt på ytan än i mitten men genom att vika och välla ihop dem många gånger fick man ett något mer homogent stål.
Av brännstål kunde man smida eller senare valsa sågblad av låg kvalitet.  På den tiden använde man inte sågen mer än man var tvungen till för den höll skärpan dåligt och var av ojämn kvalitet och kostade en förmögenhet.  Timmermän använde ytterst sällan någon såg överhuvudtaget.
Smidda ramsågsblad med påvällt stål i eggen framställdes ännu på 1700-talet i vissa fall och användes i mindre sågverk. Såkallade tjocka sågblad.
Holländarna var först ut med att valsa tunna sågblad och hugga tänderna i maskin sannolikt någon gång på 1600-talet.

Riktiga fullgoda sågblad skall valsas av degelstål. Stålkvaliteten heter cast steel på engelska och framställdes från 1740-talet och framåt först i England och senare också på annat håll. Först kolade man upp smidesjärn till brännstål på gammalt vis. Sedan smälte man brännstålsbitar i en lufttät degel och gjöt det flytande stålet i en form (kokill) av gjutjärn. På det viset fick man ett homogent stål som kunde valsas till sågblad av jämn och hållbar kvalitet som till slut slipades släta på båda sidorna. Sågblad av bra kvalitet tunnslipades i allmänhet. Det vill säga att bladet blir tunnare ju närmare ryggen man kommer. På det viset klarar man sig med mindre skränkning vilket i sin tur innebär att man kan anlöpa bladet en aning mindre utan att tänderna bryts av när man skränker och på det viset fick man ett blad som höll skärpan längre mellan vässningarna.
I senare tid började man använda Bessemerstål som hade färskats i flytande form och sedan gjöts och fick samma egenskaper som degelstål

Jag känner inte till vikingatida praksis för härdning och hamring och skränkning och filning men så här gick det till i litet senare tid:

-Först härdar man bladet och anlöper. Stålet skall vara så mycket anlöpt att tänderna inte bryts av när man skränker.
-Sedan slipar man bladet. Helst tunnslipar man.
-Sedan tandar man bladet med en maskin som stansar ut tänderna.
-Sedan kallhamrar man bladet. Det fanns maskiner för ändamålet men när man till exempel har klappat en gammal krokig såg rak måste den kallhamras om. Det har jag gjort ett antal gånger. Först böjer man bladet till U-form en gång åt var sida så alla gamla spänningar frigörs. Man hamrar med lätta slag med en lätt hammare med slätslipad bana på ett slätslipat städ. Man hamrar vid tandningen och en tum upp på bladet. Försöker få slagen jämt fördelade över bladets längd och räknar slagen så det blir exakt lika många slag på var sida av bladet. Kallhamringen gör att sågen går rakare i träet.
-Sedan skränker man tänderna. På sågfabrikerna hade de skränkmaskiner men i hemmaförhållanden och när man vässer sågar använder man skränktång eller i äldre tid skränkjärn.
-Sedan filar man tänderna. På sågfabrikerna hade de filmaskiner men när sågar blir ovassa filar man om dem för hand. Att tanda om sågar med fil är ingenting ovanligt. Jag vässer mina sågar regelbundet och har till och med tandat om ett par gamla sågar som hade fått tänderna fördärvade av tidigare ägare. Jag räknade ut tanddelningen och ritade ut den på en remsa målartejp på bladet och började fila.

Hoppas allt det här blev rätt....
Bor redan på landet men drömmer om ett eget litet hus......och en kvinna att dela det med.
Timmerman och snickare och byggnadsingenjör och gör-det-självare. Gör väldigt mycket av litet men kan inte göra allt av ingenting.
Antifacist.

Svart

  • Inlägg: 308
    • Västergötland
    • Min butik på Etsy.com
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #2 skrivet: 15 maj-17 kl 08:29 »
Intressant läsning! Tack TW!

Jag tror det blir till att fila fram mina tänder. Det kunde väl gå att hugga in dem åtminstone delvis med bladet ställt på högkant men det är nog svårt att få det bra ensam. Mitt benskruvstäd är inte så bra.
Men en träkubbe med ett sågat spår kunde ju gå förstås... Lär ryka rätt bra med rött stål i trät :)

Håkan B

  • Inlägg: 370
    • Värmland
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #3 skrivet: 15 maj-17 kl 13:25 »
Intressant läsning! Tack TW!

Jag tror det blir till att fila fram mina tänder. Det kunde väl gå att hugga in dem åtminstone delvis med bladet ställt på högkant men det är nog svårt att få det bra ensam. Mitt benskruvstäd är inte så bra.
Men en träkubbe med ett sågat spår kunde ju gå förstås... Lär ryka rätt bra med rött stål i trät :)
Den här länken kanske kan hjälpa dig hur du ska fila ? http://www.woodcentral.com/cgi-bin/readarticle.pl?dir=smalser&file=articles_405.shtml

Svart

  • Inlägg: 308
    • Västergötland
    • Min butik på Etsy.com
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #4 skrivet: 16 maj-17 kl 15:36 »
Bra sida! Tack!

TW

  • Inlägg: 2477
    • Finland
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #5 skrivet: 18 maj-17 kl 21:26 »
Jag tror också att du skall fila tänderna. Skall man hugga sågtänder krävs det en speciell hugningsmaskin som stansar ut tänderna med rätt form och delning.

Du kan ju säka på "saw retoother"
Bor redan på landet men drömmer om ett eget litet hus......och en kvinna att dela det med.
Timmerman och snickare och byggnadsingenjör och gör-det-självare. Gör väldigt mycket av litet men kan inte göra allt av ingenting.
Antifacist.

The Pink Sheep

  • Inlägg: 2123
  • Är ett Mufflonfår
    • Hälsingland
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #6 skrivet: 18 maj-17 kl 22:26 »
Angående blästerjärn så fick jag förklarat för mig av Fågelsjö gubbarna en gång att man framställde stål genom att öka kolhalten med träkol i samband med blåsningen.
Sedan förmodligen ytkolning, mm, vet inte om du är bekant med det, men om du sett hur man gör "samurajsvärd" (Efterarbete av Tamahagane) och liknande känner du säkert till metoden i någon form.

Somewhere over the rainbow...

Hårt, tungt och framåt = Argt Mufflonfår.

Svart

  • Inlägg: 308
    • Västergötland
    • Min butik på Etsy.com
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #7 skrivet: 19 maj-17 kl 08:33 »
Jag har hört talas om uppkolning men inte tittat närmare på det. Det blir nog en genväg med lite modernare stål om jag ska prova, annars blir det nog aldrig klart. Det enda som är fler än projekten igång är ju idéerna för nya projekt :)

Alec steele gör ju allt i damask för tillfället, det vore kanske nåt. Randig fogsvans :) Då skulle jag ju kunna motivera en maskinhammare också :)

 

The Pink Sheep

  • Inlägg: 2123
  • Är ett Mufflonfår
    • Hälsingland
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #8 skrivet: 19 maj-17 kl 19:36 »
I korthet gick uppkolning efter blåsningen till på så vis att järnet packades in i en syrefri atmosfär tillsammans med något organisk substans som avgav kol (I Japan tex tät lerslam och rishalm (som förbränns vid upphettningen) sedan upprepas denna procedur med ny inpackning för varje gång packen vikes, det var nog så damaskstål kom till först, tror jag, för att få en jämn kvalitet på myrjärn och motsvarande, Tamahagane påminner om myrjärn till sammansättningen (görs traditionellt i ett slags båtformad ugn med underblåsning, liknande myrjärnsprocessen, men mycket större smälta).

Här använde man i ställer tex kolpulver som packades mycket tätt, eller en metall låda fylld med tex gammalt läder, äggskal, etc som förslöts ordentligt med lera och hettades upp under lång tid.

Modern damask i stil med det han gör är inte så svårt, vill du testa rekommenderar jag att du använder riktigt kolstål, samt rent järn, eller nickelstål (tror han använder nickelstål ihop med kolstål, ser inte ut att vara vikt så många gånger heller).

Edit, det går bra att svetsa på en tånge av vanligt stål på ett damaskblad så blir det mycket enklare att göra och råmaterialet till dina övningar räcker längre.
Resultatet blir ändå detsamma när du skaftar den. Svetsa först, slipa och smid efteråt så ser det hyggligt nyggt ut, de flesta köpeblad i damask är gjorda så om det inte är utställningsblad eller liknande som ej skall skaftas.

Enklast är att svetsa ihop packen, förr använde men ett slags grov ståltråd (typ ogalvad teletråd eller liknande, vanlig ståltråd eller svetstråd, etc brinner upp...)

För att lära skulle jag rekommendera att du köper in remsor av kontrollerad kolstålsplåt samt nickelstål i samma format, tex hos någon knivtillbehörsfirma, sedan klippa upp remsor i kanske 5-6 cm långa bitar och stapla samman säg fyra av varje i var sådan packe, svetsa fast ett järnskaft du kan hålla i, sedan värmer du till runt 6-700 grader och lägger på rikligt med borax så att det får smälta in, varpå du värmer precis tills det slår upp gnistor (boraxen brinner först ut med ett grönaktigt sken, du får hålla ett öga på detta tills du börjar ana gnistorna från själva stålet). Sedan slår du snabbt ihop packen med medelhårda slag, inte för hårda, men tillräckligt för att det skall nå ordentligt genom hela packen (however, jag fick ihop det ändå trots att man varit trött och i princip gjort mos av damaskpacken... :D ) Det viktiga är att du arbeta snabbt just i vällningsmomentet så att det inte tappar i temperatur. (det regnar heta gnistor av borax som fräter igenom skinnet, så använd ordentliga handskar som täcker handleden hyggligt, bra skyddskläder, samt skyddsglasögon när du tränar). När du viker packen kan du slipa sidorna rena om det behövs, sedan på med ny borax, osv några gånger. Ett grovt mönster syns bättre än ett tätt, blir någon fog dålig kan du vika om den och prova igen, här är faktiskt damasksmide mer förlåtande än vanligt laminatstål där man bara har en chans...

När du har tränat på några packar (de kan du smida ut till knivblad sedan om de blir till belåtenhet, om du vill kan du även välla in en extra skiva kolstål till egg på ett extra fint blad så kan du få det rakbladsvasst och det ser ännu lyxigare ut än standard damaskbladen, om du tex vill göra dig eller någon vän en fin jaktkniv/täljkniv, etc.) så kan du börja ge dig på mer avancerade stålsorter.

Edit, Du kan svetsa på en tånge av vanligt stål på damaskbladen sedan, om du svetsar först med ordentligt V-rotfog och slipar och smider sedan över det sedan blir det tillräckligt snyggt, det blir ändå samma resultat när du skaftar den sedan. Även köpta blad är gjorda så. Edit, smid ut en klack i damask först så att det inte syns när man tittar mot skaftet eller skapar en försvagning nära själva bladet. De delar av bladet som utsätts för belastning, brytning, mm behöver vara helsmidda.

(Varför i hela fridens namn försvann halv mitt inlägg???)







.




« Senast ändrad: 19 maj-17 kl 19:43 av mizzarrogh »
Somewhere over the rainbow...

Hårt, tungt och framåt = Argt Mufflonfår.

The Pink Sheep

  • Inlägg: 2123
  • Är ett Mufflonfår
    • Hälsingland
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #9 skrivet: 05 jun-17 kl 22:04 »
Jag kom på, att om du kan hitta gammalt järn tex lancashire järn eller liknande (tex gamla vagnsringar, slädmedar, etc) så borde det ha liknande egenskaper redan från början, om du, som jag, inte känner för att köpa en massa dyra småbitar, har du riktig tur kanske du kan få tag på någon råbit av den typ av stål de stålade gamla skogshuggar yxor med förr i tiden, det kom på förformade stänger när de renoverade utslitna yxor förr på smidesverkstäder, det r perfekt att göra knivblad och damask, mm av.

Det är inte lika stor kontrast i det som med nickelstål (antar att man får experimentera med skrotbitar av nickelstål för att se vilka som går och inte går att välla om du hittar skrot av nickelstål...) men det ger en väldigt fin effekt när man etsar tycker jag.

Ett tips jag skulle vilja ge, om jag inte sagt det förut, är att skippa järnklorid, det är dels väldigt otrevligt att jobba med (det är inte så aggressivt egentligen, men tycker alla kroppsdelar svider av ångorna då man öppnar burken med kristaller...), men framför allt förstör det allt rostfritt stål hur noga man än är att torka rent efter om man spillt tex på diskbänken är den nästan garanterat permanent förstörd sedan av miljoner små hål även om man tror att de tär borta...

Vi brukade i stället använda saltsyra från bygghandeln och låta biten ligga i länge i stället, kanske en halvtimma eller mer (du ser när du tar upp och kontrollerar den om den behöver grillas på mer...) Det tar inte lika bra i början, men resultatet blir detsamma när det är klart. (Syran bör dock som vanligt lämnas in till återvinning när den är förbrukad och tar dåligt, men man kan återanvända den väldigt länge).

Tror saltsyra, salpetersyra, svavelsyra, järnklorid, etc alla fungerar, men personligen tycker jag att saltsyra, följt av salpetersyra (kan vara betydligt mer aggresiv i kemiska reaktioner dock) är trevligast att hålla på med.
Egentligen är svavelsyra i sig inte så aggresivt mot hud och kött som det verkar, men det är betydligt mer reaktivt och skapar värmealstrande processer ihop med vissa ämnen som är ganska våldsamma. Tror det är därav ryktena kommer.

(Oavsett vilket du använder så är det som vanligt ordentliga ögonskydd och nära till sköljvatten du kan rycka åt dig, eller slå på en kran, som gäller...)












Somewhere over the rainbow...

Hårt, tungt och framåt = Argt Mufflonfår.

eriks

  • Inlägg: 254
    • -
    • www.sundmansmide.se
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #10 skrivet: 05 jun-17 kl 22:53 »
Ättiksprit från Ica funkar bra, låt det ligga över natten.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

The Pink Sheep

  • Inlägg: 2123
  • Är ett Mufflonfår
    • Hälsingland
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #11 skrivet: 06 jun-17 kl 17:36 »
Undras om inte vinäger också borde fungera, jag har dock inte lyckats bra med den vanliga från matbutiken, det blev bara svart, sedan hände inte så mycket, fast det lär fungera att rensa bort rost och skit om man låter det ligga över natten.

Fast ättika och ättiksprit, ättiksyra är väl 12 eller 24% om jag inte minns fel... är ju bra mycket starkare så det borde gå även till riktig etsning om ni säger det... Måste faktiskt prova någon gång.
Somewhere over the rainbow...

Hårt, tungt och framåt = Argt Mufflonfår.

Svart

  • Inlägg: 308
    • Västergötland
    • Min butik på Etsy.com
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #12 skrivet: 07 jun-17 kl 14:24 »
Tack för bra tips Mizzarrogh!
Jag ska gå en kurs snart och ska försöka få lära mig välla, det blir första steget mot damasksmide (nästa steg blir att smida ihop pengar till en maskinhammare...).

torbjorn

  • Inlägg: 9025
    • Medelpad
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #13 skrivet: 07 jun-17 kl 19:19 »
Köper man ättika i en livsmedelsbutik idag brukar koncentrationen vara 5, 12 eller 24 %. Förr fanns även 48 % men den anses för frätande för att vanligt folk ska få ha den i köket nuförtiden.  Vinäger brukar innehålla ungefär 5 % ättiksyra.

Det är knappast troligt att man kan hitta lancashirejärn bland "bondskrot" i Sverige idag, när järnverken fick bessemer- och martinprocesser att fungera under andra halvan av 1800-talet konkurrerade de snabbt ut lancashirejärnet för allt vanligt klensmide. Framför allt lär bessemerjärnet ha ansetts mycket mer tacksamt att arbeta med, tålde upprepade värmningar bättre, höll jämnare kvalitet osv.

Den sista lancashiresmedjan i Ramnäs lär huvudsakligen ha levererat till Pentaverken (Volvos motorfabrik i Skövde), som ända in på 1960-talet använde lancashirejärn till vipparmar i en del motortyper.

The Pink Sheep

  • Inlägg: 2123
  • Är ett Mufflonfår
    • Hälsingland
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #14 skrivet: 07 jun-17 kl 21:14 »
Jag tror att bessemerstål går att välla (eller, jaa, man får kanske prova...) , man behöver dock kanske gå upp något i temperatur, gammalt martinstål är som regel renare än nyare då det nya ofta är förorenat med gjutjärn och annat, men martinstål brukar hålla för låg kolhalt för att kunna välla mot sig själv, man behöver ett kolstål eller liknande som "klister" om man önskar välla matinstål, kanske även till bessemerstål. (ett av Sveriges sista bessemerverk finns för övrigt til stora delar bevarat på Iggesunds bruksmuseum (idag använder man metoder med ren syrgas i stället, vilket ger ett stål av bättre kvalitet, bessemerprocessen var ett mellansteg till moderna processer)).

Man kan prova att slipa en bit om man är osäker och titta på längd och färg hos gnistorna (antar du redan vet detta, men hög kolhalt brukar ge vita och korta gnistor medan låg kolhalt ger rödare och långa gnistor).

Gamla rostiga filar och liknande brukar vara perfekta att välla då de håller ganska hög kolhalt.
Slipa av rosten först...

Jag samlar alltid på mig gamla rostiga eller avbrutna filar som är totalförstörda, perfekta till damask, eggstål eller andra övningar som innefattar vällning...





Somewhere over the rainbow...

Hårt, tungt och framåt = Argt Mufflonfår.

torbjorn

  • Inlägg: 9025
    • Medelpad
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #15 skrivet: 07 jun-17 kl 22:17 »
Nu är det ju alltid tackjärn man utgår ifrån vid både bessemer- och martinprocesserna.

Bessemer ansågs tydligen ge järn av bättre kvalitet, men hade nackdelen att man inte kunde smälta skrot i en bessemerkonverter utan bara kunde utgå från färskt tackjärn direkt från masugnen. En annan nackdel var att det inte fanns någon chans att justera kolhalten i efterhand vid en bessemerblåsning, utan kolhalten fick bli vad den blev.  Det gick ju utmärkt för ett stålverk som alltid höll lager av järn och stål med olika kolhalter, men inte så lyckat om man gör en enstaka batch specialstål som måste bli rätt med en gång.

I martinugnar smälte man redan från början ner både färskt tackjärn och järn- och stålskrot. Där kunde man hålla kvar smältan medan ett prov analyserades, och sedan justera halter av kol och ev legeringsämnen innan den tappades ut ur ugnen, så varje batch kunde bli som man hade tänkt från början.

Vad jag har förstått så lämpade sig bessemer bäst för härdbart olegerat stål med relativt höga kolhalter, medan martin var bättre för mjukjärn med låg kolhalt samt för legerat stål.

The Pink Sheep

  • Inlägg: 2123
  • Är ett Mufflonfår
    • Hälsingland
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #16 skrivet: 08 jun-17 kl 11:03 »
Jo, Bessemermetoden var en efterbehandling för att rena gjutjärnet från organiska föroreningar samt i någon mån svavel och kisel. (vet ej hur mycket kisel som går bort, men svavel borde man kunna se ganska markant tror jag, för hög halt av svavel kan annars ge så kallad rödbräcka, dvs ett väldigt sprött järn. (därför gick det inte att använda stenkol över huvud taget före metoden med koksbränning och svenskt stål blev världskänt tack vare vår stora tillgång till brännved och träkol.).).

Den gick till så att man fyller en degelformad ugn med flytande gjutjärn, sedan blåstes luft genom ett bikakeliknande munstycke i botten.
Metoden ersattes senare med en annan typ av degelugn där ren syrgas blåses ned genom en gaslans direkt i smältan, vilket ger en mer homogen kvalitet och ett renare stål.





Somewhere over the rainbow...

Hårt, tungt och framåt = Argt Mufflonfår.

torbjorn

  • Inlägg: 9025
    • Medelpad
SV: Hur smider man ett sågblad?
« Svar #17 skrivet: 08 jun-17 kl 18:11 »
Nja, det är ju framför allt kol man bränner upp i en bessemerkonverter, i syfte att få ner järnets kolhalt från tackjärnets 4-5 % till något som är lämpligt för smidbart järn eller stål (0,1 - 1,5 %).

Bessemerprocessen biter inte på svavel och fosfor, så man måste se till att råjärnet är fritt från sådana saker. Där var ett problem att mycket av den svenska järnmalmen är fosforhaltig. En del mellansvenska gruvor, bl a Dannemora, hade dock fosforfri malm. En annan sak som man lärde sig för mycket länge sedan är att träkol från vissa trädslag (bl a björk) innehåller en hel del fosfor. Det är alltså bättre att utgå från barrträ om man ska kola för järnframställning.

Thomasprocessen som kom lite senare än bessemer, är i stort sett samma slag men med basisk istället för sur slaggbildare. Den är bra på att avlägsna fosfor ur järnet och kan använda råjärn av billigare och sämre kvalitet än bessemer. Lär vara mest lämplig för att göra mjukjärn med låg kolhalt. Nackdelarna (omöjligt att smälta om järnskrot, osäkert vad smältan får för kolhalt mm) är desamma som för bessemer.

Innan man började med syrgasbaserade processer efter andra världskriget var det dock många år som det mesta av tillverkningen av vanligt billigt handelsstål baserades på martinugnar. Basiska där man behövde fosforrening och hade dålig/okänd kvalitet på råjärnet, sura om det var frågan om att producera kvalitetsstål från bra råjärn och väl kontrollerat skrot.

Verktygsstål, rostfritt  och andra bättre kvaliteter tillverkades under första halvan av 1900-talet ofta i olika slags elektrostålugnar - antingen ljusbågsugnar eller induktionsugnar. Gysinge bruk var pionjär för detta omkring förra sekelskiftet.


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

315 gäster, 8 användare (1 dolda)
Joacim Högström, padus, Lena III, wadsbro, ibisbill, Malin på torpet, t_n

* Forum

* Nyheter

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser