Just så är det. Visst man nöta in stenar mot varandra men då lär nog nästa istid komma och sopa rent långt innan projektet är färdigt även om du arbetar heltid alla dagar i året
Sten kan man såga med diamantklinga men det kräver enorma investeringar. Vi som inte är miljonärer får finna oss i att arbeta med spetsmejsel och sätt och borr och kilar. Ett tungt arbete men det går.
Tja vad göra. Jag vände på steneländet som skall fungera som ett trappsteg ner vattnet. Den här stenen skall/måste ligga still och dessutom hålla stenen ovanför still och på plats. Baxade ut den ... och fick flytta på de som låg ivägen. Och så min damslägga på det utstickande värsta hörnet med de verktyg jag har och så baxa in den igen. Hittade en annan som nu får trycka till den under vintern. Några korn skall väl lossna sten mot sten utan min medhjälp.
Vänta på nästa istid när man vet vad isen brukar ställa till med? Det finns ett antal brygger tätt tätt här på stranden med några meters mellanrum
(vår kommun bryr sig inte). Men isen jobbar istället och rumsterar om
ganska så rejält varje år.
När det gäller stenfundament eller om det nu heter stenkistor är det stor skillnad på de äldre och vad folk idag har tid med. Förr hade de gott om tid till rejäla doningar medan dagens är småsten från några timmar arbete. Sen till arbetet där de jobb som generationer tidigare visar att man var flera medan dagens resultat möjligen att man är två dvs nån kompis. Jag menar bara vad jag utläser på stenars placeringar.
Hur åtskilliga generationer har lyckats rensa åkrarna från sten är för mig en gåta. Det syns ju hur landskapet ser ut. Ibland finns ju stenrösena kvar vid sidan om åkrarna men inte alltid. Kan kulturskillnader mellan smålänningar och skåningar ligga i den historiken tro