Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten  (läst 10140 gånger)

Purpurea

  • Inlägg: 112
    • Västergötland
SV: Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten
« Svar #40 skrivet: 12 apr-11 kl 21:52 »
Jag läser med fascination era berättelser! Jag känner själv av vissa platsers energier och förnimmer i perifering - men också mer rakt på - hur ngt följer mig med blicken. I mitt torp finns det verkligen energier! Det får jag forska lite mer om. MEN, jag undrar hur ni hanterar det osynliga? Känner ni ingen rädsla? Kan ni tänka rationellt hela tiden? Jag har blivit så rädd att jag nästan får regelbunden "ångest" kvällstid - trots att jag bara är i mitt torp dagtid numera. Jag sitter alltså i stán, i ett radhus, och mår lite dåligt när jag tänker på kära torp mitt i skogen!  ??? Något har skrämt mig rejält. Dagtid är platsen underbar, men att sova där... no,no... Hur blir jag botad?  :)
Svaret på allt är 42...

saharatwin

  • Inlägg: 103
    • Västerbotten
SV: Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten
« Svar #41 skrivet: 12 apr-11 kl 22:24 »
Alla har förmågan att se å känna i sig..det har vi alla från barns ben. ..men medans vi växer upp glömmer vi denna gåva.
Då dessa upplevelser blir bortförklarade mm
Hos vissa är gåvan starkare men kan även övas upp..
Jag såg mycket som barn men alla upplevelser förklarades bort..nu i vuxen ålder har jag hittat tillbaka och använder min gåva igen.:)

Rädsla kommer utav de vi inte kan ta på och förklara. Vi ser ju inte det som händer och förstår inte..det gör oss rädda.
Oftast vill *de* som stökar bara förmedla nått och de förstår inte att deras försök att säga oss nått..kan skrämma.

mvh emma

Fny

  • Inlägg: 272
    • Uppland
    • Handicraft by Agis
SV: Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten
« Svar #42 skrivet: 13 apr-11 kl 09:29 »
Tack för alla fina berättelser! Jag tycker det är så befriande med folk som faktiskt vågar erkänna att de varit med om ting som inte passar in i det moderna samhällets världsbild...

Låt mig berätta om en kväll för kanske 12-13 år sedan, när jag var i yngre tonåren. Jag bodde i lägenhet i utkanten av Uppsala, i modernt hus. Det var fullmåne. Den var så lockande! Jag kände mig manad att gå ut, och sent på kvällen kastade jag mig på cykeln. Cyklade ut till gränsen mellan stad och land, där åkrarna och skogen börjar. Där ställde jag mig och tittade upp på den mäktiga månen. Och så fick jag för mig att sjunga lite tyst för månen... Tur att inga andra var ute, för det såg säkert något udda ut... Efter nån minut började jag bli kall, så jag satte mig på cykeln och rullade hemåt. Men... jag fick med mig någon på pakethållaren. Inte så att det syntes, men det kändes vääääldigt tydligt. Jag som modern flicka drog självklart slutsatsen att det var min stora fantasi som lekte med mig, att jag helt enkelt inbillade mig det hela. Men jag var på så bra humör att jag spelade med, pratade lite med varelsen därbak på pakethållaren!

Jag kom hem, klev av cykeln och fortfarande var den där. Den följde med upp för trappan och ställde sig tillochmed i vägen när jag gick in i hallen. Började nästan bli en aning irriterad, kände att den här fantasin började bli lite väl ihållande. Jag gick in och satte mig i soffan. På andra soffan låg båda våra underbara katter och myste. Jag såg fortfarande ingen, men kände extremt tydligt att det stod någon/något och tittade på mig, två-tre meter bort. Plötsligt HOPPADE den i sidled, nån meter åt vänster. Båda katterna ryckte till, spärrade upp ögonen och följde den för mig osynlige varelsen med blicken. De fortsatte stirra på samma punkt så länge varelsen stod kvar... i kanske en 30-40 sekunder. Jag var smått skärrad, insåg plötsligt att det inte alls var min fantasi. Jag hade verkligen fått med mig något hem! Jag kan inte säga att jag blev rädd, men lite vaksam ändå. Den försvann först när mamma kom hem, en liten liten stund senare.

christinag

  • Inlägg: 1912
  • Täljstenfantast
    • Västmanland
SV: Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten
« Svar #43 skrivet: 09 maj-11 kl 01:54 »

Ja det gjorde vi alltid när vi hade hus och den gröten var ju uppäten på juldags morgonen!
Ja så gjorde vi med när jag var liten! Viktor Rydbergs Tomten var en diktberättelse som faschinerade mig oerhört. Men den som åt upp gröten hade nog antagligen röd svans...

Man känner mycket närheten till naturen och får sina sinnen vässade när man bor långt bort från städer och bebyggelse. Jag kunde alltid säga när familjemedlemmar kom hem eller flera kilometer i förväg när jag fick besök. Bara att sätta på kaffepannan (och jag själv dricker inte kaffe, så det blev ändå alltid uppdrucket!). Några gånger kunde jag känna närvaron av personer som kom vandrande till mig två dagar i förväg. Det var innan vi satte in telefon i huset.

Jag visste också när någon i familjen dött, innan brevet med meddelandet kom. När jag var liten kunde jag se det på fotografier om en person levde eller inte. Mer än en gång kunde jag säga rätt fast ingen i familjen visste det just då. Likaså när min mor blev överkörd; jag visste det i det exakta ögonblicket det hände (kollade klockan och jämförde med polispappren efteråt). Till saken hör att jag då bodde utomlands och det tog ambassader och andra involverade tre dygn att hitta mig för att ge mig dödsbudet! Då hade jag redan börjat packa.

Jag tror många har en känslighet och begåvning för olika saker som vi ännu inte har någon passande vetenskaplig förklaring för. Men andra gånger tror jag också att vi människor är känsliga för energivågor som slår sig på psyket också. Vi kan bli upprymda alternativt nervösa och påverkade på olika andra sätt, utan att det behöver vara något som kan hota oss fysiskt. Jag pratar om biologiska reaktioner på energivågor av olika slag. Vi har en hjärna som är väldigt litet utforskad, för att inte tala om att vi endast känner till 5% av vad vårt DNA egentligen kodar för (vi har dessutom 95% icke-koderande DNA som vi i princip inte har någon aning om vad det är till för!).

Vi vet inte allt om oss själva, än mindre om omgivningen.
« Senast ändrad: 09 maj-11 kl 01:57 av christinag »
Demokrati: 2 vargar och 1 lamm röstar om lunchmenyn.
Frihet: Ett väl beväpnat lamm opponerar sig mot omröstningen.

kackelägare

  • Inlägg: 174
  • Månskensbonde med 4 barn som börjat sent i livet.
    • Småland
SV: Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten
« Svar #44 skrivet: 09 maj-11 kl 07:35 »
Jag ska inte döda er fina stämning i den här tråden men jag måste bara fråga om det inte är någon annan än jag som börjat undra om inte sagorna om de små hustomtarna kommit till för att små barn hört det springa omkring i huset och barnen frågat sina föräldrar vad är det som låter? Det är tomtarna som kommer och sopar undan smulor och pysslar svarar föräldrarna (möss alltså).


Midnatt råder gå igenom den och säg mig om de inte sjunger om ett x antal möss som springer omkring? ;-)

I vårt torp: 4småbarn, 1 leonberger (från www.leonbergers.se/ ), 2 bondkatter (från ( www.skovdekatthem.se ), 2 underbara kaniner dvärgvädur/löwen( från www.skullebo.se) 3 höns och 1 tupp (dvärgkochin) och 6 getter (svensk lantras), 4 höns, 1 kyckling och 1 tupp (kochin vastrabos.se)

vattuvarg

  • Inlägg: 1497
  • Lager på lager på lager...
    • Lappland
    • vattuvargs blog
SV: Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten
« Svar #45 skrivet: 09 maj-11 kl 08:59 »
Midnatt råder gå igenom den och säg mig om de inte sjunger om ett x antal möss som springer omkring? ;-)

Särskilt kuslig blir situationen om x i ovanstående mening är mindre än 1...
Varje mänskligt samhälle ska bedömas efter hur väl det tar hand om de svaga.
vattuvargs.blogspot.se

Ingelavw

  • Inlägg: 475
  • hundar,katter,fåglar,en gris
    • Uppland
SV: Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten
« Svar #46 skrivet: 09 maj-11 kl 09:41 »
Helo, vi har ju någon/något som bor här på gården,det allra senaste va att en ropade så högt på mej kl 6 en morgon att både hundarna och maken vaknade... men ingen där så klart när han gick ner.
Dom knackar på dörren sent och dom vill absolut att man ska köpa begagnade saker,alla nya maskiner vi köpte när vi flyttade hit gick sönder...gräsklippare,trimmer,åkgräsklippare,kaffebryggare,med mera.
MEst kontakt har vi med dom i stora ladan den gamla stallet är,där går dom i trapporna när vi har gäster som sover över.. så nu vill nästan inga sova där längre...
Dom har renoverati huset.. vi bor i ett gammalt trä hus.. och ändå har vi hört ljudet av borrande i betong inne i huset:-) mitt på dagen utan förklaring.
Jag har sett två skuggor,en ute och en inne vid min dator,men jag förstår inte vad dom vill...men än få bo här och det får dom ju.
En godvän har ett väldans bekymmer med den jag upplever som man och som skötte om dom djuren som bodde i stor ladan..hon blir rädd när hon ser honom,men jag tror han bara vill ha lugnt i stallet på kvällningen.
Jag ska nog köpa en fläder så kanske dom flyttar in i den:-)
Jag delar gärna gården med mina vänner i allfall:-)
Trots mina handikapp,försöker jag ta vara på livet. Djuren gör det enklare.

pannilanni

  • Inlägg: 28
    • Lappland
SV: Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten
« Svar #47 skrivet: 15 maj-11 kl 15:13 »
Här hos oss bor det en flicka i ladugården. Jag har aldrig sett henne men min dotter pratar ofta med henne och bjuder in henne att leka. Inga problem, hon verkar väldigt snäll men kanske lite ensam. Sen har vi någon mer som bor här som roar sig med att gömma saker. Vem det är vet jag inte, har aldrig träffat honom/henne men saker har en tendens att försvinna för att sen dyka upp på något helt annat ställe. Gör inget det heller, men lite jobbigt är det ibland när nycklarna till bilen är bort och man är sen till jobbet... =)
Tycker mest att det är mysigt att vi har sällskap här ute på torpet, vittnar om vad som hände här förr.

Historier om diverse skogsväsen har min farmor berättat så länge jag minns. Hon jobbade som kokerska i timmerkojorna åt skogshuggarna så hon hade nog sett och träffat de flesta av skogens väsen. Tyvärr finns hon inte kvar, önskar idag att jag tillsammans med henne skrivit ner alla historier.
Har en envis Jack Russell, en ursöt blandisvalp, två halvknäppa katter, två gulliga kaniner, en hög med höns, vaktlar, en Nordis, en Welshponny och en dotter som är mer vild än tam. Tillsammans bor vi i fantastiska torpet Lövkulla!

12342345

  • Gäst
SV: Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten
« Svar #48 skrivet: 17 maj-11 kl 20:33 »
Däremot har jag ibland en ruggig intuition, på gränsen till föraningar. Jag kan också vara otroligt känslig för platser. Många gånger får jag positiva upplevelser av olika platser, men ibland är de negativa. Det har hänt att jag fått så starka negativa upplevelser av platser att det gränsat till panik. Den värsta upplevelsen i den vägen hade jag för många år sedan i närheten av kalkbrotten på norra Gotland. Jag är inte rädd för ödsliga platser och har fjällvandrat ensam och njutit av det. Jag vet inte vad det var frågan om där på norra Gotland. så fort jag kom därifrån gick ångesten över.

Skönt att läsa att man inte är ensam!

Sussilo

  • Gäst
SV: Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten
« Svar #49 skrivet: 20 maj-11 kl 18:00 »
(...) Man känner mycket närheten till naturen och får sina sinnen vässade när man bor långt bort från städer och bebyggelse. (...)
Jag tror många har en känslighet och begåvning för olika saker som vi ännu inte har någon passande vetenskaplig förklaring för.  (...) Vi har en hjärna som är väldigt litet utforskad, för att inte tala om att vi endast känner till 5% av vad vårt DNA egentligen kodar för (vi har dessutom 95% icke-koderande DNA som vi i princip inte har någon aning om vad det är till för!).

Vi vet inte allt om oss själva, än mindre om omgivningen.

Instämmer helt med det du skrivit, Christinag  :) !

Travelerhorses

  • Inlägg: 5540
  • Häxa och djurvän.
    • Värmland
SV: Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten
« Svar #50 skrivet: 21 maj-11 kl 12:36 »
För tre jular sen ställde jag inte ut nån gröt ..av olika skäl fanns det varken tid eller möjlighet ..
Efter den julen har djuren dött för mej ...
Innan inga dödsfall efter säkert 50 höns tre hästar en hund en iller 4 kaniner och en anka.
Alla var friska innan för att sen bli mysko sjuka o bara dö .

Jag har fortfarande inte kommit ur den förbannelsen.
När vi kvinnor får orgasm utsöndras ämnet oxytocin, vilket gör oss mjuka, snälla, gulliga och omtänksamma.Så när ni män klagar på hysteriska, förbannade och frustrerade kvinnor,bör ni komma ihåg att det faktiskt är ni män som inte gör jobbet tillräckligt bra...

 

Gronavagen

  • Inlägg: 1554
    • Uppland
    • 1000 sätt att driva en matte till vansinne- en blogg om att (över)leva med en flock hundar
SV: Våra små vänner/naturens väsen/gårdstomten
« Svar #51 skrivet: 21 maj-11 kl 13:04 »
Enligt folktron måste du nu blidka vättarna/tomten med både mat och presenter.  ;)


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

606 gäster, 3 användare
xaelanar, Besksöta, alternaiv

* Forum

* Om tidningen Åter



- Bästa tidningen!
/Gabriella S

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser