Kan man ha en hund på detta sätt?

[Vildjäntan]

Har varit i situationen med min gamla hanhund , han var 7 år och att bli degraderad till hundgårds hund från att ha varit en kär familjemedlem. Man kan bara tänka sig hur hunden känner i en sån situation, att sitta ensam i hundgård när man är van att ha sin flock runt sig.

Min fick smärtstillande , men tyvärr hade han så ont att de inte var ett skäligt liv , ens med medicinering.
Han fick somna in i mitt knä..

[Existens?]

Har varit i situationen med min gamla hanhund , han var 7 år och att bli degraderad till hundgårds hund från att ha varit en kär familjemedlem. Man kan bara tänka sig hur hunden känner i en sån situation, att sitta ensam i hundgård när man är van att ha sin flock runt sig.

Min fick smärtstillande , men tyvärr hade han så ont att de inte var ett skäligt liv , ens med medicinering.
Han fick somna in i mitt knä..

Jo, precis.. Skulle jag sätta min gamla, som bott med mig i 11 år, i en hundgård så skulle hon titta på mig som om jag inte var klok, och definitivt inte förstå varför hon straffas genom att bli placerad där.

Hon kan till och med titta förnärmad på mig om jag sätter på henne ett koppel...

[Veronica_57]

Ja det här som jag ska berätta om har egentligen ingenting att göra med det här fallet, men en eftertanke...........
För några år sedan hade vi några bekanta som hade en lite till åren kommen golden hane. Han bet familjens pojke inte så svårt,
 som var tre år och dom beslutade på studs att avliva honom. När hunden låg på bordet avlivad hos vet tittade de i öronen på hunden och där var en avbruten penna inkörd.........

[KungTulle]

Jag var rädd och valde att avliva honom - vilket sedan dess har gett mig ångest, tårar och ett ännu värre elände med psyket.
Jag svek min bästa vän så det bara visslade om det.

- -

Det är dessutom sitta här och tycka vad som är rätt eller fel, det är väldigt enkelt.
Men när man väl står i situationen har man helt andra ögonen att se med.

De flesta här på alternativ har nog varit med om att avliva djur av olika anledningar.
Att en hund har bitit människor flera gånger ( eller tex är en sån som ger sig på får eller andra tamdjur),
det tycker jag är en fullgod orsak till att ägaren väljer avlivning. Det är ju inte helt lätt med omplaceringar heller,
och tänk om det händer en ordentlig olycka- att hunden biter igen och att det då går verkligt illa och att det
då kanske är ett barn inblandat?

Visst kan det kännas svårt och att man sviker hunden. Men livet består av val, och om det nu händer fler gånger och
det kanske går så illa att hunden biter ett barn så illa att det får skador för livet eller. Tänk vilka samvetskval
man som djurägare skulle ha då...

Hela situationen blir ju lite som åsnan mellan hötapparna, vad man än väljer så blir det inte riktigt bra.

[vinsola]

Ja det här som jag ska berätta om har egentligen ingenting att göra med det här fallet, men en eftertanke...........
För några år sedan hade vi några bekanta som hade en lite till åren kommen golden hane. Han bet familjens pojke inte så svårt,
 som var tre år och dom beslutade på studs att avliva honom. När hunden låg på bordet avlivad hos vet tittade de i öronen på hunden och där var en avbruten penna inkörd.........

Usch och fy, din berättelse gjorde mig så ledsen! Tog bort min käre borzoi för 1½ år sedan och saknar honom fortfarande oerhört mycket...usch

[Trollmor]

Är en hund så smärtpåverkad att den får beteendeförändringar så finns det bara två saker som är rimliga i  min värld. Antingen behandlar men den med smärtlindring så att den blir sittgamla vanliga jag igen. Fungerar inte det så bör den få somna in. En hund ska inte behöva gå runt och ha så ont att den känner behov av att försvara sig mot resten av flocken (familjen i detta fallet)

Klockrent, Azoo-Lina!   

Jag tycker att det är klokt av solöga att rådfråga. Att göra sig av med en trogen vän är inte lätt,men jag tror att solöga innerst inne förstått att det inte är rätt mot hunden att leva som den gör i nuläget. Smärtlindring och omplacering kan vara ett alternativ eller avlivning,hunden har levt ett bra liv. Sen tycker jag att det är starkt att be om råd på ett forum,påhoppen kommer ju alltid direkt,med en sån attityd drar sig folk att be om råd.

Också mycket klokt sagt.
"Det finns inga dumma frågor - möjligen frågor som har ställts förut"

Ja det här som jag ska berätta om har egentligen ingenting att göra med det här fallet, men en eftertanke...........
För några år sedan hade vi några bekanta som hade en lite till åren kommen golden hane. Han bet familjens pojke inte så svårt,
 som var tre år och dom beslutade på studs att avliva honom. När hunden låg på bordet avlivad hos vet tittade de i öronen på hunden och där var en avbruten penna inkörd.........

Den här berättelsen för min tanke till historien om hunden/katten, bäbisen och ormen.  Som är en internationell vandringssägen.  En bra, sedelärande berättelse, som väl tål att berättas om och om igen.  Men om jag ska tro på den, vill jag ha bevis, exempelvis ett foto, eller att veterinären verifierar det.  Eller åtminstone en förstahandsberättelse.  Termen "en bekant till mig" är klassisk inom genren "klintbergare".

Obs att jag tycker att "klintbergare" visst ska återberättas, eftersom de ger möjlighet till eftertanke.  Och just denna berättelse har visst mycket med just detta fall att göra:  Hunden upplever smärta och markerar så milt den kan mot "människovalpen" att den ska hålla sig på lite avstånd.

[Solöga]

Hunden är avlivad nu.

Nej, jag har jag inte gjort en klassisk "det var en vän som...."

Har själv suttit i samma sits med frågan "avliva eller inte", "finns det inget mer man kan göra" och "är det värt det för hundens del"
Det handlade om mitt gamla "lejon" som fick larynxpares. Lite kort och förenklat så täpptes andningsvägarna till när han blev mycket glad eller hade sprungit fort eller liknande. Det gick att operera: två operationer med ett halvårs konvalescent vardera. Hunden var 11,5 år, så nej, någon operation blev det inte.
Jag valde istället att låta honom flytta till "den snälla farbrorn som gör alla friska".

Det beslutet har jag aldrig ångrat, kändes helt rätt. Han var färdig hos mig här på jorden.
Det var 7 år sedan och jag saknar honom fortfarande....

Är glad att familjen med denna hund valde (vad jag tycker) rätt väg!!!!

Tack för alla åsikter och historier!