Jag har sparat två flaskbagglamm till vuxen ålder. Den ena slaktades när han var 1,5, då gick han helt enkelt inte att ha kvar längre. Han stångades så fort man vände bort blicken från honom. När han började bryta sig ur hagen för att attackera grannarna och stångade omkull en av dom var måttet rågat...
Den andre är en av de absolut trevligaste baggar jag haft.
Han har aldrig stångat någon, om det blev bråk i min baggflock gick han alltid emellan så att bråken slutade. Det var när jag märkte att han började förlora den rollen och de yngre avelsbaggarna "körde" med honom som jag tog bort honom (vid 9 års ålder).
Båda baggarna var födda samtidigt på samma ställe och kom till mig samtidigt så dom borde ju rimligtvis ha haft samma uppväxtvillkor. Jag kliar aldrig mina baggar i pannan eller leker "stångningslekar" med dom, däremot klappar jag dom ofta och pratar mycket med dom.
Jag tror det beror mycket på hur man uppfostrar bagglammen om man kan ha kvar dom länge eller inte men även på om man har "tur" med deras humör.
Mina flasklamm (och dessa två som jag köpte in) lever tillsammans med flocken även som små, det enda som skiljer dem från de andra lammen är att dom får sin mat ur flaska. Kanske är det svårare om man skiljer dom så att de inte lär sig att vara FÅr från början?
Mvh
Charlotte