Har tuppen blivit folkilsken??

[Jullan]

Ja, nu skäms jag nästan för att skriva fler frågor här, men...

Vi har bara 2 tuppar kvar nu. Och 6 höns. Jag vet, att de kanske borde vara antingen fler (fast då fler höns) eller färre. Men vi får påfyllning till våren, så vi tänkte låta det vara som det är nu ett tag.

Men, den som i alla fall varit högsta tuppen har plötsligt blivit så vresig. Både mot hönsen men framförallt mot vår lilla kille. Han är ju knappt 3 år och alltså i ung samma storlek som tuppen. Tuppen har nu ett par gånger mopsat sig mot honom, följt efter honom och gjort utfall och försökt hoppa på honom på ryggen. Detta helt oprovocerat. Flera gånger utan att hönsen ens varit i närheten. Min grabb har bara varit i trädgården och det har tuppen också. Sist det hände så skällde jag på tuppen högt och jagade honom lite så att hönsen skulle se  . Hoppas på att han skäms, men...

Det känns lite olustigt. Han verkar inte vara intresserad av att para sig alls med hönsen längre, utan är som sagt mest bara vresig. Han har inte alls varit sån innan. Men jag kom ihåg att hon som vi köpt hönsen av berättade i somras att de fått avliva tuppen som var pappa till vår tupp. Han hade blivit folkilsken. Tyvärr hade vi då redan fått våra höns  , men den andra tuppen har en annan pappa.

Vad tror ni? Är den tuppen körd eller är det bara vårkänslor som svallar lite?

[Yvonne]

Hej!
Ta bort tuppen! Har själv levt/lever med barn och djur i många år, och om det ska fungera i längden måste alltid djuren "stå lägst i rang".
Du visar också Din son att han är viktigast. Är olyckan framme kan sonen bli attakerad när Du inte är i närheten och det kan bli alvarliga skador ex om tuppen attakerar mot framsidan där ögon finns.
Genom att alltid plocka bort de djur som inte är snälla mot barnen kommer Ni att skapa en tållig harmonisk och snäll besättning.
För oss har valet att leva på landet med djur varit för barnens och vår skull då måste alltid barnen komma i första hand. Är detta ett beteende Du sett flera gånger har alltså tuppen tjänat ut sin roll. Lycka till och må väl med de dina!!

[Magdalena]

Jag häller med. Den tuppen är körd. Har så många gånger försökt att uthärda körda tuppar men de blir värre och värre tills det slutar i blodsutjutelse. Så ta bort honom i tid!

[Jullan]

Japp. Vi har insett att för honom finns det ingen annan lösning. Ska bara ha tid nån kväll nu bara att ta bort honom, sen blir det frysen för hans del.

Härom dagen flög han på lille Olle så att han fick ett nyp i kinden, otäckt nära ögat.   En sån tupp känns det inte svårt att slakta, faktiskt. Trots att han n varit så snäll o trevlig innan.

[Kicki]

Hua, hua - ta dig tid redan ikväll att ta bort honom innan han skadar lille killen!!!

[Jullan]

Om ni är intresserade kan jag meddela att tuppen gjorde sitt sista misstag idag. Han hoppade på Olle i nacken (stackarn har två långa repor på halsen) och när jag tog hand om en storgråtande Olle så slaktade sambon tuppen.

Ikväll blir det faktiskt tupp till middag. Ska äta med glatt humör.

[vickan]

Åh låter verkligen skönt att höra att elakingen är borta.

[Susanne]

Tråkigt med tuppen  , men en elak tupp fyller ju ändå en funktion som en god måltid. Min första tupp var också en riktig elaking, som till och med attackerade sina egna kycklingar. Det var mer än jag tålde, så han fick också sluta sina dar som en god middag.

[Hönsmor]

I kväll kommer min elaka dvärg tupp oxå att hammna i frysen, elak mot både ruvhönor och kycklingar vi människor har oxå fått oss ett hugg i bland så det ska bli skönt att få det gjort.
I början trodde vi att det var vår hormonerna som styrde men det finns gränser.

[Kicki]

Ja det finns gränser. Att ungtuppar är heta på gröten och jagar hönorna är en sak - vi brukar kalla dem "vågräta tuppar" eftersom de håller halsen vågrätt då de först jagar hönan i full fart och sedan är det som att spela upp samma film baklänges då de kommer lika fort springande åt andra hållet med den ilskna och förorättade hönan efter - men att hacka kycklingar för att skada dem är en helt annan sak. Dina hönor visste ju redan från början att han inte var någon bra ledare så de nobbade honom totalt.

Det man som djurägare ibland behöver göra då något inte funkar såsom man själv vill och har tänkt sig är att stanna upp och tänka efter "Varför blir det fel" och "Vad är det de försöker förmedla till mig, vad är det jag inte förstår"? Djuren är så tydliga och har ett så finstämt språk om vi bara ger oss tid till att studera dem, respektera dem och försöka etablera en kontakt så vi kan förstå dem.

[Hönsmor]

Jo jag vet , det har varit ganska glasklart från början att de inte ville ha honom.
Men jag trodde ju att anledningen var stor tuppen, du kommer säkert i håg när jag berättade om dvärg hönan som hela tiden slogs med lilltuppen och som rymde in till de stora Hedemororna.
Efter att hon flyttat så sa det ju bara poff så hade rsterande hönor oxå flyttat efter.
Sist kom lill tuppen med , men de behandlade honom som luft  så jag borde fattat.
Hade han varit en snäll tupp, är jag övertygad om att han säkert haft nån egen liten höna att va med trots stor tuppens popularitet.
Trots hur fint väder det än va ute ,så va han inne i höns huset och trakasserade ruvhönorna min vita H-höna som ruvar har nästan ingen stjärt kvar såg jag:-(

Men nu är han borta i alla fall! och jag ska bjuda mina ruvhönor på en fest måltid
för att de stått ut med denna usling:-)

MVH
Johanna

[Jullan]

Det man som djurägare ibland behöver göra då något inte funkar såsom man själv vill och har tänkt sig är att stanna upp och tänka efter "Varför blir det fel"

Jag tror att i vårt fall så var det dåliga egenskaper från början. Den som var far till vår tupp blev också aggressiv, så jag tror att det helt enkelt var dåliga gener i honom. Synd att vi inte visste det när vi fick honom bara. Men nu är alla tuppar från den hannen borta i alla fall. Kvar är en tupp med en helt annan pappa. Han är också lite jobbig, men mest för att han är så pilsk just nu. Det är alltså favorithönorna som har det jobbigt och inte vi då.  

[Susanne]

Synd att vi inte visste det när vi fick honom bara. Men nu är alla tuppar från den hannen borta i alla fall.  

Men hur kan man veta? Man bakgrundskollar ju inte precis hönsens mentalitet på samma sätt som man bakgrundskollar föräldradjur och släkt till en hund man ska köpa. Dessutom är lynnet på höns godtyckligt beroende på vem man frågar och vilka krav personen ställer. Någon kanske tycker det helt okej och fullt normalt med en tupp som man måste beväpna sig med något innan man kliver över tröskeln in till hönshuset för att möta tuppen. Medan det för andra är ett helt oacceptabelt beteende.

[I@]

Hej Jullan!
Usch ja, det är aldrig roligt när ens djur sätter sig upp emot en. Jag rekomenderar att ni tar bort tuppen - för pojkens skull. Om han inte skadas, så kanske han blir skrämd för livet.
Jag läste någonstans nån gång om hur man kan göra för att få en kacksig tupp att inse att han inte är herre på täppan. Vet inte om det är rätt eller om det i verkligheten fungerar, men...
När tuppen attackerar skulle man ta tag i tuppen och trycka ner honom mot marken och skälla ut honom, efter det är klart så skulle man släppa lös honom och genast börja flaxa, skutta omkring och gala. Om han inte ger sig då skulle man börja om från början igen - tills han ger sig.
Men som sagt, jag vet inte om det är rätt eller fungerar - har aldrig behövt pröva själv som tur är.
Lycka till !
Mvh Ia  

[Kicki]

Nej en tupp förstår inte detta. Det är inte hönsspråk så han blir bara arg eller rädd. Ska man slåss med en tupp måste man göra det på hans eget sätt - sparka behärskat så han börjar springa undan, springa efter och så snart man kommer ikapp sparka behärskat igen o.s.v. tills han ger sig helt = blir helt smal och bara springer och försöker gömma sig. DÅ först kan man ställa sig och gala för att sedan hämta något riktigt gott att bjuda alla hönor på. Då har man övertagit ledarrollen men det är bara i vissa utvalda situationer det är någon idé att göra sig det besväret. Man måste vara tuff nog att veta att man orkar fortsätta, utan att skada tuppen, så länge att man är helt säker på att vinna till 100%, man får inte vara arg utan måste vara helt behärskad så det inte urartar till djurmisshandel och man måste veta att man har med en mentalt fullt frisk individ att göra.
Jag har gjort det ett par gånger, bl.a. en tupp som jag hade haft utlånad som hade blivit sprakad av en man. Den tuppen angrep mig och vi slogs. Jag vann och visade då honom att jag var vänlig men inte accepterade hans beteende genom att första anta hans utmaning mot mig, vinna över honom och sedan visa mitt vänliga ledarskap genom att mata även honom med vete och sockerkaka. Han blev en av mina allra bästa tuppar.

[I@]

Nej en tupp förstår inte detta. Det är inte hönsspråk så han blir bara arg eller rädd. Ska man slåss med en tupp måste man göra det på hans eget sätt - sparka behärskat så han börjar springa undan, springa efter och så snart man kommer ikapp sparka behärskat igen o.s.v. tills han ger sig helt = blir helt smal och bara springer och försöker gömma sig. DÅ först kan man ställa sig och gala för att sedan hämta något riktigt gott att bjuda alla hönor på. Då har man övertagit ledarrollen men det är bara i vissa utvalda situationer det är någon idé att göra sig det besväret. Man måste vara tuff nog att veta att man orkar fortsätta, utan att skada tuppen, så länge att man är helt säker på att vinna till 100%, man får inte vara arg utan måste vara helt behärskad så det inte urartar till djurmisshandel och man måste veta att man har med en mentalt fullt frisk individ att göra.
Jag har gjort det ett par gånger, bl.a. en tupp som jag hade haft utlånad som hade blivit sprakad av en man. Den tuppen angrep mig och vi slogs. Jag vann och visade då honom att jag var vänlig men inte accepterade hans beteende genom att första anta hans utmaning mot mig, vinna över honom och sedan visa mitt vänliga ledarskap genom att mata även honom med vete och sockerkaka. Han blev en av mina allra bästa tuppar.

Hej Kicki!  
Låter helt rimligt. Tyckte heller inte att det lät rätt när jag läste det .  Själv skulle jag nog inte vilja pröva det.
Mvh Ia  

[Hönsmor]

Ha ha den va kul:-)
Skulle betala för att få se det live....

Vårhälsningar....

[Hönsmor]

Hej Jullan!
Usch ja, det är aldrig roligt när ens djur sätter sig upp emot en. Jag rekomenderar att ni tar bort tuppen - för pojkens skull. Om han inte skadas, så kanske han blir skrämd för livet.
Jag läste någonstans nån gång om hur man kan göra för att få en kacksig tupp att inse att han inte är herre på täppan. Vet inte om det är rätt eller om det i verkligheten fungerar, men...
När tuppen attackerar skulle man ta tag i tuppen och trycka ner honom mot marken och skälla ut honom, efter det är klart så skulle man släppa lös honom och genast börja flaxa, skutta omkring och gala. Om han inte ger sig då skulle man börja om från början igen - tills han ger sig.
Men som sagt, jag vet inte om det är rätt eller fungerar - har aldrig behövt pröva själv som tur är.
Lycka till !
Mvh Ia  

Mitt inlägg över detta skulle vara svar till den här texten men det blev lite fel...

[Kicki]

Nej Ia, det är inte trevligt alls så det är inget man gör för skojs skull eller ens bör befatta sig med annat än i undantagsfall!
Man får inte bli rädd, arg eller på annat sätt tappa fattningen eftersom man kan skada tuppen, antingen kroppsligt eller mentalt så förtroendet för alltid är förstört. Dels så är det svårt att behålla lugnet och att ta i "lagom" mycket - inte för hårt men inte heller för löst, dels så är det svårt att se när det är dags att sluta och dels så måste man ju kunna "vända på en femöring" och visa sig snäll då han gett sig. Det är ju då det nya förhållandet och förtroendet ska grundläggas och befästas.
I alla sammanhang anser jag att människan = ägaren/skötaren ska vara allra högst på rangskalan med alfadjuret på andra plats. Det blir ohållbart om djuren ska ha den totala ledarpostionen, tillåtas bestämma över oss och sätta oss på plats! Med små höns går det kanske men om våra stora fågelhanar typ struts eller kalkon, hundar, hingstar eller tjurar börjar göra så blir det farligt. Dock är det enligt min åsikt även ett stort ansvar för oss att förvalta detta väl. Det är viktigt att förhållandet mellan människan och ledardjuret präglas av vänskap, förtroende och trygghet - INTE rädsla och undergivenhet = kuvning där man som människa tagit gnistan av ledardjuret - och att få ett alfadjurs hela förtroende är något man måste förtjäna = den vänliga och heltrygga överledaren han känner sig lugn hos och tryggt kan överlåta det högsta ansvaret till.
- här pratar jag alltså återigen om mentalt friska och sunda djur! De andra går inte att räkna med.

[Hönsmor]

Jo jag förstår precis och håller med..
Det är en spec känsla när ens tupp kommer fram och bara står där och tittar på en.
Eller när jag i bland när det är fint ute tar en filt och lägger mig och läser, då man plötsligt märker att tuppen tagit med sig några hönor och lagt sig ner tätt brevid mig och min filt ,då känner jag mig lycklig och stolt.


Jag undrar hur höns ser på oss människor?  och vad de tror att vi är?
Det lär vi ju alldrig få veta men mina 2 maskin kycklingar har börjat följa efter mig hack i häl när jag donar i hönshuset, så de ser nog mig som nån slags konstig mamma i alla fall:-)

Jag vet i alla fall att katter ser sina "ägare "som mammakatter , tam katter blir alldrig riktigt vuxna egentligen, när de vill gosa så trampar de på oss som de gör med sin kattmamma när de diar.
Min hankatt ignorerar både min sambo och de flesta anndra, det är bara jag som får bära honom och mig är den enda han vill ha kropps kontakt med.
Det är konstigt tycker jag eftersom min sambo älskar katter och de stöter ju på varandra varje dag.
Så det verkar stämma i alla fall det där med att bara ha en mamma.
Det kan ju bero på att han skiljdes från sin mamma för tidigt oxå men det vet jag inget om.

Oj nu blev det en massa katter i stället för höns, men jag bara jämför lite mellan olika djur.
MVH
Johanna