Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Hönsliv  (läst 5243 gånger)

mumsmums

  • Inlägg: 72
    • -
    • Välkommen till familjen Perdahls hemsida!
Hönsliv
« skrivet: 21 mar-04 kl 14:10 »
Fastnade i mitt hönshus på morgonen. Det är både skönt och lärorikt att vara social med sina hönor. Prata och ge dem något gott. Eller bara sitta och titta. Titta på hur de mår och fungerar tillsammans.  Hönan lägst i rang ser fin ut och håller sig som vanligt på sin kant. Hon vet sin plats. Tuppen hoppar ner på golvet och börjar äta. Flera följer efter och den som inte vet sin plats blir tillsagd och byter snabbt fodertråg. Allt fungerar normalt. Kanske jag äntligen får se vilken höna som lägger sina ägg i en gammal sockerlåda. En höna har fasttorkat skit mellan tårna som jag fixar med en tandborste (följer ständigt med i fickan). Kollar upp ev. kalkben och stryker henne försiktigt. Hör någon ropa "Ann, ta nu och kom"! Tittar på klockan. Aj då, nästan en timme.  Samma visa för en tid sedan men då öppnas dörren. "Är du här nu igen?, säger sonen med ett  ;D.

Fler som fastnar i hönshuset?

MVH/Ann

« Senast ändrad: 21 mar-04 kl 14:34 av Ann P »
"Som man bäddar får man ligga" ska inte vara en ursäkt för kränkande särbehandling och absolut inte när bädden består av efterkonstruktioner, undanhållande av fakta och lögner där vissa bereds möjlighet att rädda sitt eget skinn och andra görs rättslös.  www.familjenperdahl.se

Kicki

  • Inlägg: 721
  • Den som ser framtiden i motvind går åt fel håll.
    • Dalarna
    • Ensgårdens hemsida
Re:Hönsliv
« Svar #1 skrivet: 21 mar-04 kl 15:30 »
Ja, jag känner igen detta med njutningen i att bara vara därute. Det är så rogivande och mysigt. Att sedan hönsen är så tama att de nästan sätter sig i knäet gör inte saken sämre.
Däremot har jag inga problem alls med kalkben - jag har ingen ohyra alls i mitt hönshus- så det behöver jag knappt ens kolla, annat än vid rutinkontrollerna vår och höst. Det där med tea treesalva, du vet... ;-)
Ensgården, 1 mil norr om Rättvik: Foundernära genbanksbesättning av Hedemorahöns   
 
Har kursverksamhet!

Camilla

  • Gäst
Re:Hönsliv
« Svar #2 skrivet: 21 mar-04 kl 17:19 »
Jag känner precis igen det du skriver, Ann! Innan jag skaffade höns tyckte jag att visst, det är klart man ska ha höns på landet. Jag tyckte de var fina att titta på och goda att äta, men tyckte nog de var ganska anonyma djur. Då hade jag ingen aning om hur fascinerad jag skulle bli av deras beteende, att som du skriver, bara sitta och studera hur samspelet i flocken fungerar. Jag tror aldrig jag tröttnar på det! Min sambo är fortfarande på "trevliga men ganska anonyma-stadiet" och undrar nog ofta hur jag kan "sitta där och glo när dom äter"... ::)

Jag pratade förresten med en annan hönsägare häromda'n, och vi kom fram till att en hönsgård inte kan kallas färdiginredd om stolen saknas...   ;D
« Senast ändrad: 21 mar-04 kl 20:22 av Camilla »

manna

  • Inlägg: 3788
    • -
Re:Hönsliv
« Svar #3 skrivet: 22 mar-04 kl 09:51 »
Japp! Jag och sambon hade längtat efter höns i många år innan vi köpte de första blommehönsen för två år sedan. Förra året kom det tre nya utmanare till flocken och nu njuter vi i fulla drag av Agne, Agda, Beda, Britta och Bojan. (Alva fick "hjälp" av pudeln Gunnar att gå till den stora hönsguden för några veckor sedan.  :'( )

Stolen är absolut viktigast! Min står ute i det s k trädgårdslandet och där kan jag sitta läääänge och titta och småprata med fåglarna.  

Har gjort en liten skiss över det kommande hönshuset och faktiskt finns en stol inplanerad redan på ritningsstadiet. Ett litet solsegel och ett saftbord ska oxå få plats, sedan är paradiset nära!
Tycker du att det är upprörande? Jag tycker att det är roligt. Det är därför jag är gladare än du är.

http://hemmaljunga.blogspot.se/

Nanna

  • Gäst
Re:Hönsliv
« Svar #4 skrivet: 23 jul-05 kl 17:38 »
 Hej!

Jag känner så väl igen mig. När jag hade höns så bodde jag nästan i hönshuset. Jag brukade gå upp tidigt på morgonen bara för att kunna vara med mina höns, man blir ju som en i flocken  :) När vi flyttade fick mina höns säljas och det var som att sälja sina egna barn. Nu har vi byggt ett nytt hönshus så jag ska snart hämta mina nya höns. När man väl haft höns går det inte att leva utan dem. En vinter ruvade en av mina höns fram små kycklingar och när inte mamman värmde dem så kröp dem upp i mitt knä och sökte värme. Längtar tills jag kan spendera all min lediga tid i ett hönshus igen  :)

Ronny

  • Inlägg: 1637
    • Skåne
Re:Hönsliv
« Svar #5 skrivet: 24 jul-05 kl 01:19 »
Hej!

Jag har haft en frigående flock med åsbohöns nu i över 30 år. Det är som en del av mitt liv. Rogivande. Jag "vaknar" omedelbart på natten och på dan om "fel" ljud hörs från hönsen. Då behöver dom "hjälp" och det får dom omedelbart! Är det för "tyst" för länge är detta också en anledning till koll. Vi fungerar bra ihop- Jag och mina "löss". Inte helt fel med ett nyvärpt frukostägg emellanåt. Inga sura miner från hönornas sida har jag märkt, fast det är klart - dom är i längden mycket smartare än oss!
« Senast ändrad: 24 jul-05 kl 01:24 av Ronny »
Håller lantraser för bevarande och det egna hushållet.

Kicki

  • Inlägg: 721
  • Den som ser framtiden i motvind går åt fel håll.
    • Dalarna
    • Ensgårdens hemsida
Re:Hönsliv
« Svar #6 skrivet: 24 jul-05 kl 09:43 »
Stolen är absolut viktigast! Min står ute i det s k trädgårdslandet och där kan jag sitta läääänge och titta och småprata med fåglarna.  

Har gjort en liten skiss över det kommande hönshuset och faktiskt finns en stol inplanerad redan på ritningsstadiet. Ett litet solsegel och ett saftbord ska oxå få plats, sedan är paradiset nära!
Vi håller just nu på att bygga en heltät hönsgård - för att äntligen få stopp på de /&%"#¤&&% skatornas massaker av hönskycklingar - och även jag har planerat in en "fikahörna" i anslutning till den. Jag har valt att förpasa den utanför eftersom det inte är så mysigt med hönsskit i baken men däremot ligger det en stor sten därinne som också går att sitta på  :D

Jag känner så väl igen mig. När jag hade höns så bodde jag nästan i hönshuset. Jag brukade gå upp tidigt på morgonen bara för att kunna vara med mina höns, man blir ju som en i flocken  :) Längtar tills jag kan spendera all min lediga tid i ett hönshus igen  :)
Hihi, ja nackdelen med att ställa den omtalade stolen där är att det är väldigt svårt att ta sig därigfrån och få något annat gjort.
Går de lösa och jag sätter eller lägger mig ute tar det bara en liten stund innan de ligger runt omkring mig och jag känner mig verkligen som en i flocken - disk, städning och allt annat "oväsentligt" försvinner och jag känner också lust att instämma i deras förnöjda skrockningar och småkackel  ;)


Hej!

Jag har haft en frigående flock med åsbohöns nu i över 30 år. Det är som en del av mitt liv. Rogivande. Jag "vaknar" omedelbart på natten och på dan om "fel" ljud hörs från hönsen. Då behöver dom "hjälp" och det får dom omedelbart! Är det för "tyst" för länge är detta också en anledning till koll. Vi fungerar bra ihop- Jag och mina "löss". Inte helt fel med ett nyvärpt frukostägg emellanåt. Inga sura miner från hönornas sida har jag märkt, fast det är klart - dom är i längden mycket smartare än oss!
Jag har inte haft hönsen lika länge som du, bara 18 år, men det funkar lika här också = alltid ett öra öppet och ett öga vaket ditåt med omedelbar reaktion och utryckning om något inte låter som det ska.

Något som fascinerar mig är då någon av dem kommer fram och tar riktig ögonkontakt med mig. Jag kan känna det ömsesidiga förtroendet mellan människa och fågel, kan läsa av att därinne i den lilla hönshjärnan faktiskt försigår en hel del intelligenta saker och ibland t.o.m. förstår vad hon/han vill säja mig - låter flummigt men är otroligt fantastiskt!
De är härliga!
Ensgården, 1 mil norr om Rättvik: Foundernära genbanksbesättning av Hedemorahöns   
 
Har kursverksamhet!

Susanne

  • Inlägg: 439
Re:Hönsliv
« Svar #7 skrivet: 24 jul-05 kl 11:07 »
Jag håller helt med er alla, även om jag inte har haft höns på långa vägar lika länge som Ronny och Kicki!  :D

Tycker heller inte Kickis sista rader låter flummiga alls! Jag vet helt och fullt vad du menar!

Denna sommar har hönorna hittills fascinerat mig mest med sina sammanslagningar hit och dit. Innan ruvdårarnas tid tog sin början i våras så var jag lite orolig över hur det skulle fungera med platsen i mitt lilla hönshus eftersom jag har fler hönor i år än tidigare. Men min oro var obefogad för hönorna har löst det galant själva. De som har kläckt sina kullar samtidigt har sedan slagit sig ihop till storfamiljer och tagit hand om kycklingarna tillsammans. Riktigt lyxigt har det varit för de små dunisarna som har haft många mammor!  ;D

Ett par duos och en kvartett har hönorna bildat. I veckan kläcktes ytterligare fyra kullar där hönsmammmorna nu bildat ännu en kvartett! I den första kvartetten så delades ansvaret upp mellan hönorna. En tog på sig rollen som vaktpost och skyddsvakt, medan en annan tog kycklingarna under sina vingar och värmde dem, och de två övriga agerade som hjälpmammor. Få se om det blir en liknande uppdelning i denna kvartett. Skyddsvakten finns med i gänget iallafall!  ;D

Det ser iallafall helt underbart ut med de fyra hönsmammorna liggandes bredvid varandra i redet med sina kycklingar.

Fascinerande!

Kicki

  • Inlägg: 721
  • Den som ser framtiden i motvind går åt fel håll.
    • Dalarna
    • Ensgårdens hemsida
Re:Hönsliv
« Svar #8 skrivet: 24 jul-05 kl 21:59 »
Ja, detta med samarbetande hönor är ett privilegium att ha. Det är så intressant att studera deras olika roller, deras tydliga språk mot varann och otroliga förmåga att förstå varann och hjälpas åt.
Som mest denna säsong har jag haft 10 hönor med kycklingar samtidigt. Jag har iof ett stort hönshus men med agressiva önor skulle det ändå inte fungera. Det är så fascinerande att se denna hjord av ca. 50 kycklingar springa fram och åter beroende på vilken höna som kluckar.   8)

Oh, vad glad jag blir för din skull Susanne!
- Vilken skillnad mot för några år sedan...
Ensgården, 1 mil norr om Rättvik: Foundernära genbanksbesättning av Hedemorahöns   
 
Har kursverksamhet!

Nanna

  • Gäst
Re:Hönsliv
« Svar #9 skrivet: 24 jul-05 kl 22:08 »
En sak jag tycker är lite konstigt är att så många människor man träffar verkar tro att höns är så korkade och tråkiga. Det är många som har svårt att förstå att man har dem som husdjur. Av alla timmar jag spenderade ihop med mina höns så tror jag inte att jag har haft en enda tråkig minut. Höns är faktiskt rätt smarta, en kväll när jag hade glömt att stänga dörren till mitt hönshus så gick min dåvarande höna Astrid och hoppade på vårat dörrhandtag tills jag gick och stängde deras dörr, väldigt fascinerande!
« Senast ändrad: 24 jul-05 kl 22:23 av Nanna »

Kicki

  • Inlägg: 721
  • Den som ser framtiden i motvind går åt fel håll.
    • Dalarna
    • Ensgårdens hemsida
Re:Hönsliv
« Svar #10 skrivet: 24 jul-05 kl 22:24 »
En sak jag tycker är lite konstigt är att så många människor verkar tro att höns är så korkade och tråkiga. Av alla timmar jag spenderade ihop med mina höns så tror jag inte att jag har haft en enda tråkig minut. Höns är faktiskt rätt smarta, en kväll när jag hade glömt att stänga dörren till mitt hönshus så gick min dåvarande höna Astrid och hoppade på vårat dörrhandtag tills jag gick och stängde deras dörr, väldigt fascinerande!
Ja visst är de smartare än man tror och studerar man dem noga märker man att de har ett detaljerat och finstämt språk som man känner sig väldigt utvald och ödmjuk om man börjar förstå.

Jag vill berätta om en händelse som för mig aktualiserade frågan om deras intelligens och minne:
Jag sålde en gång en tupp som jag sedan inte träffade på 1½ år. Då jag kom dit var han på väg upp emot skogsbrynet med sina hönor. Jag klev ur bilen och ropade på honom. Han tvärstannade omedelbart och stirrade mot mig och då jag ropade en gång till vände han helt om och kom pringande i full fart mot mig samtidigt som han kluckade upphetsat i falsett åt sin  hönor. Han t.o.m. flaxade med vingarna samtidigt som han sprang för att få så hög fart som möjligt. Då han kom fram stannade han framför mig, böjde på nacken och kluckade med näbben mot mina fötter. Jag blev nästan gråtfärdig, speciellt som den nya ägaren talade om att han inte kom då hon ropade.
Ensgården, 1 mil norr om Rättvik: Foundernära genbanksbesättning av Hedemorahöns   
 
Har kursverksamhet!

Nanna

  • Gäst
Re:Hönsliv
« Svar #11 skrivet: 24 jul-05 kl 22:42 »
Ja de är verkligen otroliga. Än idag har jag kontakt med alla tuppar jag sålt under åren som gått, de är som mina barn och jag oroar mig och bryr mig om dem fortfarande. Senast idag hörde jag ifrån en av mina fd tuppar vid namn Wilmer, han hade blivit morfar för första gången till 14 små tjuvruvade kycklingar  :) Man knyter ju speciella band till dem. Jag tog hand om en höna en gång som några grannar ägde. De har över 50 höns och när jag klev in i deras hönshus så låg det en liten grå mager höna i skiten på golvet. Hon var halt och hackad och underviktig så jag tog hem henne. Jag behandlade henne mot kalkben och gav henne namnet Elsa. Trots att jag behandlade hennes ben så var hon fortfarande halt så jag bar omkring henne till olika ställen där det fanns gott färskt gräs. Jag bar henne upp på pinnen på natten och ner igen på golvet på morgonen, jag blev faktiskt som hennes ben  :) När jag satte mig ner på marken så brukade hon komma haltandes och hoppa upp i mitt knä, hon ville jämt att jag skulle bära henne och hon brukade somna i min famn. Man har ju så många roliga minnen. En gång när jag låg och solade kände jag mig iaktagen och tittade upp. Då såg jag att min lilla skäggiga höna Märtha stog över mig och snabbt som en räv drog hon ut min piercing jag hade i näsan och sprang iväg, skrattar fortfarande åt det  :) Oj vad jag babblar om mina höns, ni får ursäkta  :)

Susanne

  • Inlägg: 439
Re:Hönsliv
« Svar #12 skrivet: 25 jul-05 kl 11:07 »
Ja, detta med samarbetande hönor är ett privilegium att ha. Det är så intressant att studera deras olika roller, deras tydliga språk mot varann och otroliga förmåga att förstå varann och hjälpas åt.
Som mest denna säsong har jag haft 10 hönor med kycklingar samtidigt. Jag har iof ett stort hönshus men med agressiva önor skulle det ändå inte fungera. Det är så fascinerande att se denna hjord av ca. 50 kycklingar springa fram och åter beroende på vilken höna som kluckar.   8)

Oh, vad glad jag blir för din skull Susanne!
- Vilken skillnad mot för några år sedan...

Ja, visst är det ett privilegium!  :)

Egentligen håller inte mitt hönshus alla de hönsmammor med kullar som varit och är men eftersom hönshuset bara används som nattkvarter så fungerar det bra ändå. De enda som brukar hålla sig inne på dagarna är hönsmammor med kycklingar yngre än 2 veckor. Sedan tar de med sig småttingarna ut och börjar vara ute hela dagarna och hönshuset blir bara ett sovställe på nätterna. Hönsen får visserligen trängas lite på mornarna innan jag hunnit släppa ut dem, men det handlar om så kort tid så de får stå ut med det.  ;D

Ja, visst är det en förändring mot hur det har varit. Mina första två år med höns skulle inte ha hamnat under denna diskussion med hur trevligt, rogivande och harmoniskt det är att vara i hönshuset och hönsgården. Det var två år när jag slet mitt hår av bekymmer över hur det var i flocken. Alla höns är inte snälla och min start med en galen tupp och tre hönor där även en av hönorna var totalt galen var åt skogen. Räddningen blev ägg från annat håll där jag fick en otrolig tupp som verkligen satt sin prägel på sin avkomma med mycket goda anlag. Och så fick jag råd och hjälp med bortgallring av de elaka hönsen förståss, av ett par mycket kunniga hönsmänniskor, så känn dig träffad Kicki eftersom du är en av dem!  ;D ;)  


Archibald

  • Inlägg: 302
Re:Hönsliv
« Svar #13 skrivet: 25 jul-05 kl 23:19 »
Vi har ett litet fik i hönsgården, två bänkar och bord, så man kan sitta och fika samt läsa tidningen, boken eller vad man nu känner för och naturligtvis studera hönsen.


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

744 gäster, 0 användare

* Forum

* Om tidningen Åter



- Har nu köpt mina första nummer av Åter och de var över förväntan. Mycket innehållsrika och informativa, och bra blandning. Inspirerande att läsa om andras berättelser och tankar. Även min familj uppskattade tidningen och kommer att läsa fler nummer.:)
/Johanna

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser