Hej
Jag hänger stup i kvarten med örat mot kupan.
Man lär sig massor med tiden.
Det knastrar som bara den när de bygger, en och annan drönare gör sig hört, gamla och nya drottningar "tutar" och "kvarkar" med varandra, ett lugnt surr när allt är väl, ett kort brusande när man knackar lätt mot kupan och drottning finns, ett ihållande säger att något är fel.
Näsan vid flustret berättar sin historia, ögat en annan.
Sammanlagt kan det med tiden ge en helhetsbild hur det står till "därinne".
Så har jag kupor där jag senast öppnade yngelrummet för nu ungefär ca 8 månader sedan.
Allt jag har gjort att ge vissa mera plats nertill och två har dessutom fått en låda upptill (foto nedan)...i de första är surret lugnt, i de andra två är det "stressljud" just i övergången mellan de övre lådorna...som har efter några dagar avtagit en del.