Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Lynne i lantkor?  (läst 1991 gånger)

Johnny

  • Inlägg: 145
    • Värmland
Lynne i lantkor?
« skrivet: 09 aug-16 kl 20:27 »
Undrar om någon kan tala om för mig hur är lynnet för olika kor som exempel Rökulla, vänerkon?
Lite sugen på rasen som hushållsko men har hört av folk på nordensark att de är rätt tuffa i sinnet.

Nina W

  • Inlägg: 3987
    • Värmland
SV: Lynne i lantkor?
« Svar #1 skrivet: 10 aug-16 kl 00:44 »
Har bara haft att göra med några rödkullor för länge sedan och jag tycker dom var som fjällkor. Du kan föreställa dig att korna behövde ha lite mer i skallen förr än nu, för då gick dom ju på bete i skogen och på utmarkerna. I bästa fall fanns det en vallpojke som följde med dom, men inte alltid. Om du fostrar kalven från den är ganska liten. Leder den i grimma så att den märker att du är starkast och bestämmer vart ni ska gå och helt enkelt hanterar den så går det säkert bra.

Minicool

  • Inlägg: 86
    • -
SV: Lynne i lantkor?
« Svar #2 skrivet: 11 aug-16 kl 10:13 »
Jag som har 2kor av de vanliga raserna SLB och SRB kan säga att som många berättar eller man läser om koraser är helt sant.
SLB är den lättaste och mjukaste rasen att jobba med men också den största då, min ko är gudasnäll som 5åring, det enda hon sparkar om är ett ömt ljuver vid mjölkning.
SRB har mer från lantraserna med mer personlighet och eget sinne, de kan springa och sparkas bra. Min snart 3åring börjar lugna sig nu och förutom att hon är nervig, känslig och mest gillar mig, ingen annan. Är hon en underbar ko som aldrig sparkar eller testar i grimma etc som många påstår att denna ras gärna gör annars.
Jag skaffade mig en fjällnära tjurkalv för flera år sen på 6mån för att se om den kunde betäcka mina kor första gången som mindre kvigor. Antingen var denna tjuren helt felavlad eller så var något annat väldigt fel i hand tidigare skötsel.
Jag läste på fjällnära att de är alerta för att klara terräng och kräver sämre bete och foder. Men denne tog priset för mig, jag har skogsbete med insådd som tydligen blev för kraftigt för denne och på vintern blev han bara lugn när han fick halm med få höstrån i. Lugn menar jag ändå normal aktivitet att springa och gå i hagen för inne kunde han inte stå ett dygn utan att vara fullständigt vild, han var extremt rädd, egen och litade inte alls på människor från dag 1 jag hade hem honom och fast de påstod att han var ledd i grimma mkt så flydde han när han såg en grimma och sen med den på stängde han liksom av på något sätt eller sprang,skutta i panik från okända ting. När han var över 1år och började bli tjur utan att kunna betäcka mina kvigor för att han blev för låg körde jag honom till slakt. Han hade inga papper så var troligen inte renrasig utan något var fel i aveln där tycker jag.
Jag skulle inte hålla fjällko med tjur någon gång efter detta iaf och hört att just fjälldjuren lätt är egna och rädda av sig, lite som Jersey tyvärr med är känd för. Annars är de ju vackra.
Jag skulle vilja veta mer om rödkulla med men gissar på likhet med SRB i sättet men mer köttras.

Anders S

  • Inlägg: 6171
    • -
    • Fröodling.se
SV: Lynne i lantkor?
« Svar #3 skrivet: 11 aug-16 kl 12:10 »
Jag skaffade mig en fjällnära tjurkalv för flera år sen på 6mån för att se om den kunde betäcka mina kor första gången som mindre kvigor. Antingen var denna tjuren helt felavlad eller så var något annat väldigt fel i hand tidigare skötsel.
Jag läste på fjällnära att de är alerta för att klara terräng och kräver sämre bete och foder. Men denne tog priset för mig, jag har skogsbete med insådd som tydligen blev för kraftigt för denne och på vintern blev han bara lugn när han fick halm med få höstrån i. Lugn menar jag ändå normal aktivitet att springa och gå i hagen för inne kunde han inte stå ett dygn utan att vara fullständigt vild, han var extremt rädd, egen och litade inte alls på människor från dag 1 jag hade hem honom och fast de påstod att han var ledd i grimma mkt så flydde han när han såg en grimma och sen med den på stängde han liksom av på något sätt eller sprang,skutta i panik från okända ting. När han var över 1år och började bli tjur utan att kunna betäcka mina kvigor för att han blev för låg körde jag honom till slakt. Han hade inga papper så var troligen inte renrasig utan något var fel i aveln där tycker jag.

Är det så här? Alltför rikt foder ger oroligare djur, verkar det som. Det finns ett lagomläge på utfodring som är olika för olika raser. Lantraser ska i allmänhet ha magrare foder. Ger man dem rikare foder blir de lättare oroliga. Jag förmodar vidare att man ofta gör det misstaget idag, för man använder foderstater som är mer eller mindre anpassade till modernt förädlade djur, Djurskyddet har också krav på att djuren ska vara i hull, som kanske inte är anpassade till lantraser. Är det delvis därför som en del uppfattar lantraskor som relativt oroliga?

Jag kan tänka mig att också aveln spelar en roll. Lantraserna kanske under en tid har bevarats på ett sätt som inte alltid inneburit så noggrann avel. Medan moderna produktionsraser avlas noga när det gäller att få bort oönskat beteende.

Minicool

  • Inlägg: 86
    • -
SV: Lynne i lantkor?
« Svar #4 skrivet: 11 aug-16 kl 16:46 »
Ja jag kan ärligt erkänna att jag även överfodrade min stora holstein ko en höst när hon var dräktig, jag följde produktionsreglerna men när hon inte skulle producera massor och hållts på grovt foder och sämre bete innan så fick hon fång känningar. Fast lätta som tur var och jag lärde mig att kolla djuren mer än gå för mycket efter papper och siffror.
Med fjällnära tjuren märkte jag att riktigt billiga djur finns som inte kräver mkt alls och det är ju smidigt fast i dag svårt att sköta när mkt mark faktiskt är näringsrik kan jag tycka. Så stor lärdom har jag fått fast tyvärr på djurens bekostnad i många fall, väldigt synd.
Det tråkigaste tyckte jag var att min tanke om tjuren inte var avelsvänlig att betäcka var att ha honom som arbetsoxe istället och kunde tänkt mig två när det var en så smidig storlek,  många tyckte han var fin och söt med som en ponny när han hade lite lugg och fläckig panna. Men med den energin som en galloperande vildhäst i hagen så kände jag att det inte skulle gå, framförallt när han fick totalspel en gång för en arbetslampa på golvet och en plastpåse som fladdrade ute och sen totalvägrade kolla närmare även när han lugnat sig. Då fick jag inse att han var för farlig även utan tjurhormon. För nu har jag en lite nervig SRB ko istället men hon har ändå ett lugn i sig och far inte så, sen kollar hon gärna det som skrämt henne och inser att det är inget rovdjur eller så och det gillar jag mer.

Men visst finns underbara lantraser med och jag tror aveln är största orsak att få egna, gosiga eller rädda djur men sen även skötsel och foder spelar in självklart med på alla djur.

skräptanten

  • Jane of all trades
  • Inlägg: 3918
  • Självhushållare på svennebanan-PRAO
    • Småland
SV: Lynne i lantkor?
« Svar #5 skrivet: 27 aug-16 kl 17:36 »
Jag är vänekoägare. Har visserligen bara en ko plus hennes dotter, så statistiskt sett blir det inget vidare underlag, men ändå...
Jag tycker inte de är besvärliga i temperamentet, visst, det är inte som med vissa köttraser "det händer ingenting idag, och ingenting imorgon och förmodligen inte nästa vecka heller", men jag har inte haft problem med dem. Kon mjölkade jag in med maskin när hon var 7 år och hade gått som enbart diko sen hon kalvade in...på 3 eller 4 dagar hade hon accepterat mjölkmaskinen och proceduren!
Har en kompis som har rödkullor, och de är ungefär som vänekorna i lynnet, pigga och alerta. Sen är det alltid individuellt hurdana de är, hur präglade de är på människor och hur hanterade de blivit. Var inne i en lagård full med hereforddjur med ett av mina barn, och en hel rad av ungdjur blev fullständigt hysteriska när de fick se min 2-åring...
Mjölk ger starka ben. Ekeby-utgödsling ger starka armar också.

Minicool

  • Inlägg: 86
    • -
SV: Lynne i lantkor?
« Svar #6 skrivet: 28 sep-16 kl 23:02 »
Ja någonstans har ju just fjällko fått sitt fina rykte. Jag har sett väldigt lugna fjällkor på djurparkerna.

Men häromdagen pratade jag faktiskt med 2 som startat upp med nötkreatur och de sa precis samma sak, de hade hört mycket om fjällkorna och var intresserade men hit tills bara fått tag i en kviga de tackade nej till för hon var alldeles för vild och en tjurkalv de hade men den tyckte de inte riktigt om heller...

Vi sa just det att man hör ju hur mysiga de SKA vara bara man pysslar med dem (de är ju inte bara så förstås) men i jämförelse med andra raser som fått lite kontakt med människan är många andra lättare att få tama ändå.
Jag tror att just fjällkon är liten och avlad för att vara smidig och energisk att gå på sämre beten ger problem idag när så få i Sverige låter djuren gå på dålig skogsmark och man vill mysa med djuren och ha dem nära som de fjälldjuren jag träffat närmare inte alls lockade till för mig iaf. Då litar jag mer på stora Holstein kor som ofta är lugna och söker kontakt än en liten fjällko. Men smaken är ju delad.
 


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

608 gäster, 6 användare
xaelanar, Lenakatarina, alternaiv, LimJans, ekont22, skogskälla

* Forum

* Om tidningen Åter



- Reportaget om ostkursen gör att man blir så sugen!
/Sanna h

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser