Avel: skönhetsfel eller inte?

[Tedarix]

Hej!
Det känns som att tråden "varför blir inte äggen befruktade??" vinklades åt fel håll så jag öppnar en ny tråd istället ifall vi nu ska fortsätta diskutera det här med skönhetsfel och liknande.
/Tedarix

[Tedarix]

:)Lite nyfiken bara: vad har utseendet på kammen för betydelse om det uppenbarligen är blandrashöns man avlar på? Leder det till något annat negativt i förlängningen eller syftar du bara på att man för vidare en gen med "fula kammar"?

Hej igen!
Orloff får gärna svara för sej själv i fråga om det här men jag kunde ändå inte låta bli att flika in några kommentarer här.  

Jag tycker att det är självklart att man får hålla vilka höns man vill, raser, blandraser eller korsningar, och givetvis får man avla på vilka djur man vill också.  
MEN det är viktigt att man inte orsakar att djuren lider på nåt vis.

Rent utseendemässigt så spelar det egentligen ingen roll om hönsen och tupparna har "fula kammar" när man har en flock korsningar hemma i trädgården men rent fysiologiskt kan dom ställa till med mycket ont.
Stora förvuxna kammar som kanske dessutom är sneda och tippar över på ena sidan ger ju stora påfrestningar i nack- och ryggmuskler vilket säkert leder till snedbelastningar i ryggkotorna också. Det kan ställa till med svåra problem för hönsen när dom blir äldre.
Samma sak gäller för tofsar och hättor, om dom sitter snett på huvudet och tippar lite åt ena sidan så blir det en snedbelastning även där.  
 
När man avlar med rena raser som har överdimensionerade attribut (stora kammar, hättor, kraftig benbefj. hög/låg vikt osv) så är det ju av största vikt att man gallrar hårt i kycklingkullarna och bara sparar dom djur som faller inom rasstandarden. Och det är ju inte bara av rent utseendemässiga skäl man gör så utan även för att man ska ha så friska och livskraftiga djur i aveln som möjligt.
 
När det gäller korsningar och blandraser så finns det ju inga utseendemässiga regler att följa men då måste det sunda förnuftet träda in istället.
När man avlar med djur, vilka arter eller raser det än gäller, MÅSTE man ta sitt eget ansvar och bara avla på friska djur.
Man slipper faktiskt inte undan problemet genom att sälja eller skänka bort "defekta" unghöns till nån som inte bryr sej om hur dom ser ut. För hönsens skull är det faktiskt bättre att ta bort dom som eventuellt kan lida av att dom ser ut på ett visst sätt.    
/Tedarix

[Ulric Eriksson]

Att inte "avla" på djur med kosmetiska fel är ju en sak, men allt syns inte på utsidan. Vad är menighetens mening om andra egenskaper? T.ex. mottaglighet för sjukdomar: skall man nacka eller behandla sjuka höns?

[Dagoyurt]

Intressant ämne men med risk för dispyter. Jag tycker att som med all djurhållning gäller det att ha ansvar för de djur man sköter. Symmetri och variation hos djur tyder på friska gener och därför tycker jag det är de grundförutsättningar hos djuret som man ska ta hänsyn till. Sen så måste det kunna leva utan att hindras i alldeles för stor uttsträckning av sin kropp och lynne. En fågel behöver vissa behov tillfredställda för att kunna leva ett berikat liv och så länge man inte kör över dessa egenskaper med en alltför typad avel är det sund djurhållning. Risken är att man i strävan efter det "perfekta" husdjuret går in i en genetisk återvändsgränd där genpoolen faller sönder.

[Dagoyurt]

Bra poäng! Evolutionen kräver anpassning och motstånds/livskraftiga individer.

[Tedarix]

Att inte "avla" på djur med kosmetiska fel är ju en sak, men allt syns inte på utsidan. Vad är menighetens mening om andra egenskaper? T.ex. mottaglighet för sjukdomar: skall man nacka eller behandla sjuka höns?

För min egen del så beror det på vad det är för fel.
Kycklingar som blir dåliga av någon anledning har oftast sämre motståndskraft och då finns det ingen anledning att spara dom ifall det skulle vara ärftligt. Djur som visar symptom som liknar Marek, snurrsjuka eller kalkben får inte heller vara kvar.

Med andra ord så nackar jag djur som blir sjuka av nåt som kan vara ärftligt men annars behandlar jag oftast.
/Tedarix

[orloff]

Tack, alla ni som förstod vad jag var ute efter.  
Jag klandrade alltså ingen utan sa som det var.  Jag har sett tuppar av t.ex. Silkeshöns som haft så hemska kammar så de har inte kunnat se rakt fram.  Är inte det fel? Kammfel är ju också mycket ärftligt därför bör man inte avla på dessa.

[ogräsodlaren]

Jag har inte heller tagit illa upp, men dock kände jag att ett litet "försvarstal" var på sin plats.
Jag vill bara berätta vad vi råkade ut för i början.
Första året vi fick en kull så fanns det där med en tupp som då hade vår Agaton till far och en såndär värphybrid, en brun stor höna, till mamma.

(tja, bara som biologisk då han blev ruvad av en svart dvärghöna av tveksam härkomst som kommit till oss från en familj som haft "sommarhöns" istället för "sommarkatt") (som förresten hade utmärkta mammaegenskaper)

Hur som helst så blev slakten under hösten uppskjuten av randiga skäl och rutiga orsaker och ungtuppen och blev under senhösten väldigt grann - med snygga färger och en praktfjäderskrud i grönt, brunt och grå - vitt. Men kammen......
alltså den var så lång, och tjock, och tung!!! alltså han kunde inte hålla huvudet rakt och förmodligen såg han inte något alls åt det hållet.
Så när det blev slaktdags så var det med en lättnadens suck han fick sluta sina dagar, för det var ett typiskt fall av att djuret plågades av sin egen kropp. Och såna skall man absolut inte spara.

Som sagt: Symmetri och variation är väldigt bra, bara man håller sig inom ramarna för vad som kan vara värdigt.
Sen brukar ju utseende och egenskaper vara en typisk produkt av tiden man lever i för närvarande oxå... ibland av ondo och ibland av godo.

Keep up the good work, ni som har såpass med utrymme att ni kan hålla på med avel i avelssyfte.
jag skulle gärna göra det jag med, men är ännu begränsad av utrymme och tid.