Gamla anslagstavlor med nålar är underskattade.
Skall prova att droppa på litet olivolja och se om jag kan bända loss den åt något håll med något verktyg, den har helt slätpolerad ovansida så att det blir den berömda guldtacke effekten... Den var dock lätt att få dit efter någon öl...
Zinplåt är gråaktig till färgen, känns relativt tungt och är ej magnetisk.
Idag är dock föremål i solid zinkplåt ovanliga som sagt, däremot är det vanligt som komponent i diverse gjutlegeringar som sagt.
Zink är en av få metaller som går att kapilärforma i relativt låg temperatur i många legeringar och inte är alltför giftig, till skillnad mot tex kadmium, vismut, mm (just vismut är dock inte så giftigt som de andra i serien, kadmium är vad jag mins fysiskaliskt besläktat med Zink (?), men är ytterst obra att få i sig då den vad jag mins ersätter kalcium i benstommen och binder hårdare.).
Har några riktigt gamla recept på woods legering, lipowitz metall och liknande med mycket, låg smältpunkt för laboratorie ändamål och liknande, samt kvicksilver kall lod, mm som knappast skulle vara gångbart idag, men intressant att läsa om hur man kunde trolla med metaller förr.
Kan säga att man inte bör dricka kaffet om man fått en sådan gammaldags skämt sked som smälter i det...
Zink kärl är dock vad jag vet ofarliga så länge man inte svetsar i dem och liknande.
Man måste upp i väldigt höga temperaturer innan det börjar hända något med dem.
Så hög temperatur kommer man normalt inte upp i i ett vanligt kök
Dedär små aluminiumkrukorna som jag antar att du råkat köpa, var avsedda att hämta grädde på den tid grädde såldes i lösvikt och extra lätta så att man kunde hänga den på cykelkorgen. Har en sådan efter min mamma någonstans som hon använde då hon var barn.
De var populära på 1940 talet.
