Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Bidrag därför att... (långt)  (läst 1176 gånger)

asta

  • Inlägg: 332
Bidrag därför att... (långt)
« skrivet: 10 jun-06 kl 20:46 »
På tidigt 1700-tal var här en stor skogsbrand i vad som då var Kronans skog.  Eftersom det blev så mycket förstört och för att man ville ha fler små torpare istället för arbetare på de stora gårdarna bestämde min kommun (eller om det då var stiftet???) att låta folk använda just detta branddrabbade område för att skapa sig nya, egna torp. Kravet var att man uppförde en bostad, ladugård och att man röjde och odlade marken samt att man hägnade in det hela med gärdesgårdar. Plus att man självklart var tvungen att försörja sig själv. För att få ett tillstånd var man tvungen att gå de 50 milen upp till Stockholm. De två bröder som byggde vår gård och granngården gick hela 5 gånger innan de fick sitt tillstånd. Den ena brodern var gift med en skomakares dotter och hade hennes två bröder, även de skomakare, i sitt hushåll. De tillverkade träskorna som slets ut under de långa promenaderna till och från huvudstaden. När bröderna äntligen hade fått sina tillstånd lär de ha sagt att "nu har vi kommit till paradiset och här stannar vi".
Så från mitten av 1700-talet till 1940-talet drevs gården som jordbruk. Då var det 14 hektar stort, nu är det 12 hektar kvar resten är avstyckat. Då var gården öppen mark, bete och åkrar. Bara öppen mark helt och hållet!
Efter 2:a världskriget såldes gården och användes sedan som sommarbostad till och från (vi har ett nytt bostadshus från 1930 och använder ursprungshuset som förråd). Eftersom ingen bodde här planterades marken igen med skog. Av de 12 hektaren återstod bara 2,5 hektar öppen mark då vi flyttade in. Resten var skog varav 2 hektar var nyavverkad. Tidigare ägare köpte bara för att avverka skogen. När pengarna betalats ut sålde de.
Vi kunde inget om skog och mark utan trodde på tidigare ägare när de sa att det fanns sparade träd som skulle självplantera hygget. När vi kom på bluffen, efter ett å, bestämde vi oss istället för att behålla marken öppen för att kunna utöka våra hagar. Och för att få lite ljus.
För 100 år sedan låg här ett 20-tal torp och gårdar utmed vägen. Nu finns 2 gårdar kvar och bara vi har lite djur. Resten är skog, produktiv granskog, tätt, tätt planterad utan gläntor eller stigar. För 100 år sedan var i stort sett all mark här odlad eller bete.

Vi ska ta ner mer av vår skog. Den som skadades i Gudrun. Sen vill vi ha markerna öppna. Återskapa det som en gång var. Skapa ett hål i den mörka granskogen och släppa fram lite gräs, örter och lövträd. Till det har jag hört att det finns bidrag och vi har snackat med Jordbruksverket. De ska komma och kolla, men tror inte att vi får några bidrag. Vi röjer nämligen vårt hygge med grisar. För att få bidrag menade biologen att man skulle ha betesdjur eller röja med såg. Grisarna utplånade allt och då fanns inget att återskapa.
Men så är det ju inte! Eller? Hade vi röjt med röjsåg hade ju slyt bara kommit tillbaka om och om igen. Dessutom är det ju inte direkt så att grisarna sprider något gift. De äter det som växer NU och det vill vi ju inte ha. Hallonbuskar och björksly är ju knappast något man förknippar med betesmark. I allafall ingen välskött sådan. Grisarna bökar ju upp marken, lämnar den öppen för frön samt att de vänder upp eventuella frön och nötter som kan ligga där nere sedan tiden då det var bete här. Detta hygget är från slutavverkad skog, mogen skog som alltså stått där länge.
Genom detta hygge går en bäck. Marken utmed bäcken var en gång åker. I bäcken har vi räknat till inte mindre än 5 olika sorters grodor och paddor. Inget hushåll släpper ut avlopp i bäcken och vi har inte gödslat marken utan grodorna har fått leva där ostört. Kan det generera i rätt till bidrag? Man ska ha alla varierad växtlighet för att man ska kvala in för bidragen för återskapande av betesmark, men inte kan vi behöva ha gran där? Det finns ett par stora lövträd och en del björk vid bäcken, men vi vill inte ha en massa mörka barrträd på den öppna marken. Det finns det ju så mycket av ändå.
Den mark som ska avverkas i år tänkte vi också ha grisar på nästa år. Trots att där inte finns något sly ännu. Kan det vara en bra idé eller ska man skippa det och bara så igen? Jag tycker att våra nassar gör ett bra jobb och ser dem som naturvårdare. Är det som biologen tycker? Att de snarast är naturförstörare? För när det gått så lång tid sedan här växte någon äng så borde det väl inte finnas så mycket att bevara? Bättre att be om hjälp med att hitta rätt blandning av gräs- och örtfröer och återskapa en så lik äng som man kan?

Bidragen är inte livsavgörande, men de hade varit till stor hjälp. Vilka argument bör jag lägga fram? Vad ska jag göra? Biologen kommer förmodligen under sommaren för en inspektion.


 


Dela detta:

* Inloggade just nu

555 gäster, 5 användare
xaelanar, peterm, ärt, Gröfre Slissing, Trolle_85

* Forum

* Om tidningen Åter



- Åter är en tidsskrift som är tidlös. Ett 5 år gammalt nummer är lika användbart nu som när den kom ut.
Jag har haft väldigt mycket nytta och har fortfarande av tidningen.
/Per

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser