Framfall kommer sig inte av att man ger kraftfoder, utan det är tämligen rasbundet samt att det finns ett möjligt, aldrig helt bevisat samband med växtöstrogenerna i främst rödklöver.

Svåra förlossningar är också rasbundet, och just Texel och Texelkorsningar har problem med att huvudena och bogen är stora och grova. Lammvikterna i sig är alltså inte problemet.

Lantraserna har inte det problemet, bogen är relativt tunn, och huvudena är smala. Ju mindre förädlade lantraserna är, desto lättare förlossningar tycks de ha rent statistiskt.

Visst betyder rasen en hel del när det gäller grundläggande problem, men här har vi på samma ras sett skillnad beroende på foderstaten både när det gäller framfall och svåra förlossningar som i våra fall berott på för stora lamm. Visst skulle det kunna vara slumpen eller något annat underliggande problem som vi inte sett, samtidigt som det enda som vi ändrat på är fodret/hullet, men det har jag svårt att tro. Gutar lägger fett inne i bukhålan och blir på så sätt extra känsliga för övergödning i samband med dräktighet.

Varför har ingen föreslagit tång. Mycket använt som gödselmedel på 1800-talet och tidigt 1900-tal.

Om du har någon fårbonde i närheten som vill bli av med ull kan du täcka med det.

För får är helt korn det skonsammaste spannmålet.

Hel Havre är OK, medan vete bör undvikas.

Vete innehåller en för fårs matsmältning mindre lämplig sammansättning. Vete brukar man välja om man själv odlar vete, eller om grannen odlar vete som man köpa billigt.

Man ska absolut INTE ge krossad spannmål, varje gång tackan äter så sker en dålig reaktion i våmmen, som kan göra att idisslingen avstannar.

Ärtor och åkerböna är bra kraftfoder till får. Men det är ju inte spannmål.

"Fårpellets" är enklast att ge för nybörjaren, pelletsen är väl anpassade till  fårens metabolism, och risken är mindre att man gör fel. Läs på länken nedan hur det fungerar!

https://www.gardochdjurhalsan.se/hall-vammen-i-trim/

Lantraserna kan överleva med bara lite kraftfoder även om de lammar om de får ett bra grovfoder, men med en väl anpassad foderstat foderstat så håller tackan hullet bättre, och blir mindre känslig för parasiter och infektioner. Om tackan hålls i bra (lagom) hull genom hela dräktigheten och digivningen, blir tackan långlivad och harmonisk.

Juverinflammationer har ofta (inte alltid) sin grund i att tackans näringsstatus är dålig: Om tackan är i underhåll så producerar hon mindre mjölk, lammen blir därför hungriga och suger och biter extra mycket, och så kommer bakterier in genom skadorna. Lamm som fått lite för lite mat, blir också känsligare för parasiter och sjukdomar.

Köttraser/köttraskorsningar, blir väldigt kortlivade om de inte får en anpassad foderstat. De behöver verkligen få kraftfoder i den mängd som de behöver, och blir väldigt parasitkänsliga om de "går ner sig".

Det man vill undvika hos får med lamm, är att hullet går ner till riktigt låga nivåer, det tar tid för tackan att återhämta sig, och det ger stress i hela fårets system och gör dem mottagliga för sjukdomar.
Under de första ca åtta veckorna av digivning så går det åt väldigt mycket energi för att "göra mjölk" till lammen. Jag vill minnas att det är en tumregel om 7 gånger den energimängd som behövs för ett får som är icke-dräktigt eller har lamm.

https://www.gardochdjurhalsan.se/utfodring-av-tackor-vanliga-fragor-och-svar/

Tack för tipset! Har du några kontaktuppgifter till honom?

Kolla hitta.se