KÄRNGÅRDAR

Vårt samhälle har under lång tid varit förskonat från krig och allvarliga kriser. Utvecklingen har rullat vidare i förhoppningen att något sådant inte kan drabba oss, i alla fall inte på riktigt. Så nu står vi där med våra tvättade halsar. Som individer saknar de flesta av oss den mest elementära överlevnadskunskap. Vårt samhälle är sårbart till tusen.

Samhällets sårbarhet
Av den totala försvarsbudgeten på ungefär 30 miljarder kronor går cirka 7% till det civila försvaret. Det finns inte skyddsrum och skyddsutrustning till alla. Befolkningen och framförallt ungdomen har inte ens de enklaste kunskaper i överlevnad. I den kommunala beredskapsplaneringen, med vissa undantag, tror man att allt ska fungera nästan precis som vanligt. Roa dig med att beställa ett exemplar av den kommunala beredskapsplaneringen!

Landsbygden sinar
Sverige har sedan några årtionden dränerat sin landsbygd och samlat en stor del av befolkningen i några få storstadsområden. Dessa behöver för sin dagliga funktion ett ständigt flöde av energi, transporter, vatten, livsmedel och varor. Våra städer har blivit ekologiska missfoster som inte kan producera sina egna råvaror eller ta hand om avfallet på ett riktigt sätt. Å andra sidan utarmas landsbygden på människor och resurser.

Specialisering och centralisering
"När det sista trädet dött får du äta dina pengar", säger ett ordspråk. Vi måste långtidsplanera, bland annat för att även i framtiden ha tillgång på livsmedel, bra livsmedel. I ett krisläge såsom beredskapstillstånd eller avspärrning kommer sårbarheten att slå hårt.

Centralisering och utlandsberoende kräver långa transporter. Det blir svårare att få tag i drivmedel, handelsgödsel, bekämpningsmedel mm. Frö- och utsädeshandeln ligger nästan helt i händerna på multinationella kemi- och oljebolag! Klarar vi årets utsäde?

Specialiseringen på enorma djurfabriker och arealer med ensidig odling med utrustning som är känslig för störningar på elnät eller oljetillförsel ökar sårbarheten ytterligare. Livsmedelsindustrin har centraliserats, mekaniserats och kemikaliserats. Några få kvarnar och stora bagerier mal nästan allt vårt mjöl och bakar det mesta av brödet. Mejeriernas förpackningar kräver 5000 träd om dagen, importerat lim och lagerplats. Förrådet av mjölkförpackningar räcker bara i 14 dagar.

Kärngårdar som civilförsvar
Hur ska vi kunna vända denna utveckling? Kanske kan vi fästa uppmärksamhet på vårt samhälles sårbarhet och på att vi håller på att förlora oersättliga värden, genom att stödja och utveckla sk Kärngårdar. Idén väcktes år 1984 inom Framtiden i Våra Händer, en rörelse som abetar för ett solidariskt världssamhälle. I föreningen Kärngårdar växer nu antalet medlemmar och gårdar. En lista på gårdar kan beställas från föreningen.

Samlad kunskap
En kärngård är, precis som en kärna, ett levande system där människors överlevnadsvilja, kunskap och praktiska förberedelser minskar sårbarheten mot yttre kriser. Där samlas kunskap om självbärgning (självförsörjning), där prövas energisnåla och jordvänliga tekniker. En sådan gård kan även verka som genbank för utrotningshotade djur och växter.

Skola
En kärngård kan också fungera som en skola, som stimulerar och inspirerar många olika sorters människor: skolungdomar, pensionärer, semesterfirare, hobbyodlare, hembygds- och naturvårdare, civilförsvar, politiker, vapenfritjänstgörare osv.

Civilmotstånd
Kärngårdarna kan utvecklas till ett mångomfattande civilförsvar; de kan inspirera och fördjupa det frivilliga civilförsvaret genom att ständigt hålla igång levande övning och kunskapsspridning. De kan bli tillflyktsorter för dem som vill sakta farten och åter finna sig själv eller som känner ett behov av en tids kroppsarbete. De kan ses som ett utbrett civilmotstånd mot den förstörelse och sårbarhet som följer i den för människan alltför snabba och lockande högteknologiska utvecklingens spår.

Kärngård - en hedersbeteckning
För att få hedersbeteckningen Kärngård krävs att man där visar:

Öppenhet: På en kärngård är man öppen för att ta emot gäster och lära ut sina erfarenheter i utbyte mot gästernas arbete och kunskaper.
Varsamhet: På en kärngård är man varsam om människor, djur, växter, jord, luft och vatten. Man använder "mjuk", småskalig teknik och arbetar i korta kretslopp.
Framsynthet: På en kärngård har man beredskap mot vardagens kriser och kan klara sig själv under enkla förhållanden. Man är inte helt beroende av alla moderna hjälpmedel. Här finns som regel en levande genbank av utrotningshotade husdjursraser eller äldre, välanpassade sorter av grönsaker, blommor och fruktträd.

Knappast någon gård kan ägna sig åt allt detta; viljan att fylla kärngårdskraven är det som räknas. Vi hoppas att snart kunna skänka varje kärngård en vimpel med vår symbol, de tre nötterna. Den kan hissas synligt för vägfarande när kärngårdsfolket kan ta emot för att kanske sälja sina produkter eller få hjälp med arbetet på gården.

Jan Gustafson-Berge (1993)

Kommentera gärna artikeln